Hur tidigt är för tidigt att vilja bli mamma?

Fattiga o outbildade får barn tidigt, 17-22år.
Övre medelklassen o rika o utbildade får barn runt 30år.
Ville bara ha det sagt...

Det är inte åldern som gör lämpligheten. Jag tror att en ung mamma kan få fajtas lite mer. Och kanske måste hon lära sig saker snabbt. Har hon levt ett ansvarsfullt liv innan och kan saker så ser jag inte varför det inte skulle funka.

Tycker man ska tänka på om nu det blir slut med pappan, att man för att man är så ung gör barnet till en kompis. Har tyvärr sett det hända. Det blir urkasst. Och även det motsatta, att bli väldigt styvmoderlig för att visa vem som är vuxen. Lagom är bäst.

Knu**a för i h-e! https://www.google.com/url?opi=89978449&q=https://nyheter.ki.se/aldre-mamma-okar-risken-for-autism&sa=U&sqi=2&ved=2ahUKEwjMupTV3_6XAxV4GxAIHbS HLVQQFnoECCsQAQ&usg=AOvVaw333KawvfzFCTlIp6DCTPeA

Man bör vara minst 15-16 år, och helst 17-18, eftersom man helt enkelt har en betydligt förhöjd risk att dö under graviditeten/förlossningen om man är för ung.

Ja det är helt normalt, men det kommer heta tvärtom, och att du förstör ditt liv.

Det är inte sant.

Det du bör tänka på, är att många saker blir svåra eller omöjliga med barn. Ta en sådan sak som att plugga eller jobba utomlands t.ex.. När man är ensam kan man bo i ett kyffe och leva fattigt. Man kan åka ner på vinst och förlust, ta in på billigaste vandrarhemmet och börja gå runt och söka jobb. Men när man har ansvar för ett barn så går ju inte det, då måste man ha en bra bostad och ett så bra jobb att man kan betala för den ordnat, innan man åker ner. Våra gratis eller nästan gratis daghem finns inte heller i många länder, utan det är mamman hemma eller betala själv för barnomsorg som gäller. Då måste mamman ha en relativt hög lön för att det ska löna sig.

Du har inte varit tillsammans med din kille särskilt länge heller, ett år är inte mycket i sammanhanget, och särskilt inte när ni är så unga. Då kan man fortfarande ändra sig mycket, växa åt olika håll, vilja olika saker.

Vissa separerar ju, och vissa håller ihop långt efter att barnen blivit vuxna. Det man vet är att en relation är mer benägen att hålla långsiktigt om man är lite äldre (25+) när man gifter sig eller skaffar barn, än om man är yngre än 25.
Men som du säger är det klokt att se till att man kan klara livet som ensamstående om så skulle bli fallet. Jag vet en sorgliga historia där en kvinna (med barn) tvingas leva ihop med en rätt kass snubbe bara för att hon inte har råd att separera.

Det stämmer faktiskt inte. Tittar man i gamla kyrkoböcker så var snittåldern för första äktenskapet för kvinnor 24-26 år historiskt (ca 1700-1900-tal, äldre böcker än så är svåra att hitta), och mannen var ca 2 år äldre i snitt. Första barnet brukade komma inom några år efter äktenskapet, så förstföderskor var såldes 25-28 troligtvis.
I de fall där unga flickor (eller pojkar för den delen) giftes bort handlade det huvudsakligen om politiska äktenskap som sällan "fullbordades" förrän många år senare.

Fysiskt är det inga problem men har du byggt upp din ekonomi, har du vettig bostad, har du en utbildning som ger trygghet arbete och bra ekonomi?

Passa på innan du blir för gammal. Kvinnor åldras som mjölk.

Sedan blir de ersatta av robotar och kan inte få barn längre.

När ni har möjlighet att försörja och ta hand om er och barnet är det tid för att skaffa barn, givetvis om man känner sig redo också

Om samhället har råd att försörja flyktingar från tredje världen så har vi så klart råd att försörja unga, Vita familjer också.

Vi har en åldrande befolkning! Vem ska rädda pensionerna?

Blir det minsta problem med finansieringen får vi starta upp Återvandringverket och skicka ut alla tärande migranter.

Tvärtom! Naturligt! Kvinna sedan mensen; man sedan sädesavgången.