Är det "bögigt" att vara vegan/vegetarian?

.
.
Ja, ja. Du har kanske dina poänger.

Men faktum är att jag frågade på extra fint och dyrt kött i hallen och när jag bad om tips på något annat till än bearnaise sa han: Men varför ska du ha någonting till och förstöra den goda köttsmaken? Och det var alltså en köttexpert som sa.

Dina argument om att man måste tillsätta en massa kryddor o.s.v. för att göra köttet ätligt känner jag igen från vegetarianerna eller vad det kallas - Vegetarian,Vegan, Lakto-vegetarian, Pescetarian. Kan man vara prescetarian och prebytarian samtidigt?)

Vad som primärt kännetecknar en bög är väl sin sexuella dragning till andra män. Att suga saften ur en tomat eller annat grönt ser vart fall inte jag som bögigt.

Men jag talar inte alltid för den stora massan.

Min teori är att om en man inte äter tillräckligt mycket (kött)korv blir han desperat och börjar till slut suga kuk.

Det är vegitarianigt att vara bög.

Stå och prata om hur lite vatten man förbrukar som vegan eller hur många liv man räddat blabla är bara en självhävdelse då annat i livet inte gick som det skulle.

Finns ingen framgångsrik (karriär/kapital/socialt) person som står och deklarerar till höger och vänster om hur mycket tofu man ätit under årens lopp.

Det är en coping mekanism till ens egna misslyckande, ergo det är 1: Icke manligt 2: väldigt bögigt

Jag har en ovetenskaplig teori om att veganer och vegetarianer kanske generellt har en högre grad av känslighet än andra - alltså inte bara emotionellt och empatiskt som till viss del är bevisat redan - utan även rent fysiologiskt.

Kan det finnas en mer övergripande känslighet i nervsystemet, som gör att de både berörs starkare av exempelvis djurs lidande och är mer mottagliga för kroppsliga signaler, sinnesintryck och obehag, som till exempel magbesvär.

Isf skulle det finnas en bakomliggande "känslighetsprofil" som både påverkar hur dem upplever omvärlden och hur kroppen reagerar på den. Och att människor med den profilen kanske är överrepresenterade bland dem som väljer bort kött.

Tycker att tanken är intressant - men vet inte om den stämmer.

Jag har en ovetenskaplig teori om att veganer och vegetarianer generellt har en högre grad av känslighet än andra - alltså inte bara emotionellt och empatiskt som till viss del är bevisat redan - utan även rent fysiologiskt.

Alltså en övergripande känslighet i nervsystemet, som gör att de både berörs starkare av exempelvis djurs lidande och är mer mottagliga för kroppsliga signaler, sinnesintryck och obehag, som till exempel magbesvär.

Denna bakomliggande "känslighetsprofil" skulle då påverka både hur dem upplever omvärlden och (!) hur kroppen reagerar på den.

Tanken är intressant.

Vissa blir bittrare och bittrare med åren (se på Gary Yourofsky). Det verkar som att flera veganer utvecklas till misantroper i slutändan. Man kan knappast vara mentalt frisk ifall man vill sterilisera människoarten och ta död på alla människor på hela jordklotet.

Den här kvinnan gick ifrån läkare (om jag inte minns fel) till att skapa ett onlyfans konto och bli en extrem, instabil vegan aktivist:
https://www.youtube.com/watch?v=XWRNReDy96k

Sedan umgås vissa (i synnerhet vissa dysfunktionella män) i olika discord servrar där man sysslar med mobbningstekniker och andra spydigheter mot folk som väljer att diskutera/debattera med dem.

Sedan finns det några riktigt vettiga veganer som kan föra sig - Simon Hill, är en av dessa. Men överlag, så verkar det ofta röra sig om människor som inte har alla hästar hemma.

Det roliga också är att de för sig med en slags självbelåtenhet och överlägsenhet. De tror att de är sådana där gigantiska stortänkare. Men i själva verket är många av dessa människor helt uppe i det blå i pallet. Vissa verkar vara psykiskt sjuka men inser inte det själva.

Om man nu inte lider av någon immunsjukdom som gör att man inte tål kött så är det fråga om en psykisk sjukdom att inte äta kött. Tragiskt men sant.

På Flashback är allt bögigt som inte ryms i ens egen ram!

Finkorv med 110% kötthalt eller isterband, dippade i en fikonchutney går utmärkt att föra upp i ändtarmsmynningen, en mellokväll, om du tröttnat på halvkokta morötter.
Man måste inte äta dom.

Ämen njaa...nej. Det är inte en psykisk sjukdom att ha en högre grad av känslighet, exempelvis inför djurs lidande. Visst kan känslighet ibland bli begränsande för individen, och visst kan den som avviker från normen uppfattas som besvärlig. Men...varken avvikelsen i sig, eller omgivningens upplevelse av den, är belägg för psykisk sjukdom. Det är stor skillnad mellan att vara annorlunda, att vara besvärlig för andra och att vara psykiskt sjuk, you know.

Kött och potäter…. Det är vad svenskarna äter! 🇸🇪