Citat:
Ursprungligen postat av
WilleGarvin
Nja... det handlar nog snarast om att du lider paranoida vanföreställningar och därför har lite svårt att hålla isär fantasi och verklighet.
Nej jag påstår definitivt inte att sjuka människor är mindre värda.
Nej. Men nu handlar väl tråden inte riktigt om det utan snarast om det är sant att du är "övervakad" eller om det bara är något du inbillar dig.
Men Wille jag lider inte av paranoida vanföreställningar. Jag önskar dock att så vore fallet. För då hade jag kanske kunnat vända på det här.
Fan Wille, ibland känns det som att du är den enda riktiga vän jag någonsin haft.
Men var var du när jag satt där hemma för tre år sedan? Jag hade gett upp allt för fjortonde gången. Jag drog i mig femma efter femma. Hjärtat började bete sig på sätt det aldrig gjort tidigare. Jag fick ont i bröstet och smärtan strålade ut i ena armen, men jag bara fortsatte.
Var var du när jag hade intalat mig själv att jag var ett monster och började söka mig till det mest extrema och mörkaste jag kunde hitta, bara för att bekräfta för mig själv att jag faktiskt var det?
Var var du när sidorna började visa helt annat innehåll? När jag fick någon jävla snurr i huvudet och började tro att jag var något jag inte är? När blickarna, flinen och kommentarerna började? När jag gick runt hela dagarna och tänkte "vad är det jag gör?"
För vet du vad jag egentligen höll på med, Wille? Jag försökte träna bort ett sexuellt problem jag hade. Tre gånger om dagen. Och vet du vad som händer när man gör något så ofta under tillräckligt lång tid? Det blir till slut ett beroende. Och vet du vad Wille, det satt folk och följde runt över hela landet.
Var var du när en tjej började höra av sig och vi började träffas? Hon skulle "rädda", mig i hennes sneknullade värld i alla fall, och samtidigt utsätta mig för helt sinnessjuka saker som sedan en publik följde.
Var var du när jag började bli sjuk, Wille? När en person som jag trodde var min vän gav mig ryska cigaretter som han inte ens rökte själv, cigaretter som gav fick ont i lungorna av och som fick mig att må konstigt?
Var var du när jag bad honom, när jag sa åt honom på skarpen och fick honom att lova: Snälla C, jag mår inte bra. Jag är sjuk. Snälla, nämn aldrig droger för mig igen.
Men han fortsatte ändå. Och Wille, jag kunde inte låta bli. Jag mådde så jävla dåligt att jag inte klarade av att stå emot.
Var var du när jag bara blev sjukare och sjukare? Jag minns en gång när jag föll ihop i sängen hemma och började tugga fradga. Sedan dök C upp helt från ingenstans. Jag tror att han skulle kontrollera att jag var död och städa undan bevisen.
Var var du när jag inte längre fick någon hjälp från samhället? Socialtjänsten, vården, alla. Jag söker hjälp gång på gång, men blir inte hjälpt. Jag tror alla har gett upp hoppet om mig. För vet du vad Wille. Jag tror faktiskt att alla hoppas på att jag ska dö.
Och Wille, jag är faktiskt säker på att jag kommer dö snart. Jag har kämpat hela mitt liv, kraschat gång på gång och ändå försökt ta mig tillbaka. Nu ligger jag här och känner att det knappt finns något kvar av mig.
Jag ville ju leva, Wille. Jag ville börja plugga, få ordning på mitt liv och lämna allt det där bakom mig. Jag behövde ju bra några svar så att jag kunde få ihop allt i mitt huvud och börja bearbeta det.
Så var fan var du när jag behövde dig som mest Wille?
/A