Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Jag vet inte. Om man tar ett djupt andetag och funderar på den just nu hypeade regeringskonstellationen C+M+KD+L så känns den inte vidare trolig. I ett normalt Sverige rent ut sagt "otrolig".
Regeringen skulle dels kunna fällas när som helst av SD, som inte utlovat nåt stöd överhuvudtaget efter att en "tolererande Kristersson"-omröstning är avklarad. Det innebär att SD i praktiken står med motorsågen vid den gren som regeringspartierna sitter på. Ett sånt läge skulle ha varit otänkbart för vilket parti som helst för inte så länge sedan, och torde vara otänkbart för C också i dagsläget.
Till det kommer att en enad oppositionen kan rösta ner alla regeringsförslag som SD inte röstar "ja" till. Budgeten, lagförslag osv. osv., regeringen kommer alltså inte att få igenom någon politik som inte SD eller oppositionen ställer sig bakom.
Allt SD behöver göra för politik de inte gillar är alltså att lägga ner sin röst (det mildaste alternativet, men lika avgörande), att rösta emot (ett tydligare ställningstagande) eller att hota med förtroendeomröstning (total-stoppknapp).
Det skulle alltså medföra att SD, i praktiken, har mer makt över svensk politik än vad de nånsin hade som Tidö-stödparti.
Det är varför jag tror att det är så tyst från M, KD och L. Det är en långt ifrån en optimal lösning, men samtidigt har de alla tre blivit utmanövrerade av SD och Centern. Och på tal om centern så tror jag att det som nu pågår är ett spel för att knäcka V, och delvis också S och MP. Det är som på vilken bal som helst, vill man att ens egen partner ska anstränga sig mer så flörtar man litet lagom med nån annan...
Regeringen behöver bara inte lägga några förslag som förargar Sd.
Om S hävdar att problemet är att Sd får makt så kan de ju göra en DÖ 2.0 och alltid rösta emot det alternativ som stödjs av Sd och släppa fram alla regeringens förslag, som Reinfeldt förespråkade.
Hahaha...
