Citat:
Ursprungligen postat av
Eerieye
Nu tror jag att jag vet som orsakade olyckan. Man rundade ett åskmoln och såg inte att det var ett till som växte upp underifrån, radarn kanske hade dålig antennvinst snett nedåt och så var det ispartiklar med dålig reflektivitet i molnet. De tittade väl inte nedåt heller, eller kanske inte ens kunde det.
Gissningsvis ser både CVR och FDR ut som en uppspydd pizza efter kraschen.
Jag skulle bli förvånad om de hittar igen dem i utläsbart skick. Drar man rakt in i vägbanken i 1000 knyck kommer dessa troligen inte överleva. (Har inte följt, om man hittat osv. Har inte ens kollat om kärran hade både CVR och FDR.)
Troligen kommer vi inte få FDR-data med svar på många frågor men de upphittade delarna kan nog berätta lite. Min förstagissning är dock inte materielutmattning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Eerieye
Så fick de is, i stora mängder, på kritiska ställen varvid planet blev svårkontrollerat och kom i dykning.
Det behövs väldigt lite is på en vinge som Learjetens. De hade givetvis avisningssystemet tillslaget.
Meeen, de flög in i ett CB som växte snabbt, kraftiga uppvindar och turbulens.
Det kan ha berott på isbildning men det är inte säkert.
Turbulens kan ha vart den utlösande faktorn där kärran skadats pga det.
Det kan även ha vart frågan om spatial desorientering…jag vet inte vad som gäller för Lear 60 men ganska många mindre kärror ska inte flygas på autopilot i isbildning (som de sa att de hade), så den kan ha vart utkopplad. I kraftig turbulens skulle pilot flying ha kunnat bli spatialt desorienterad och tappat flygläget. Och att resten är en följd ungefär som Postflyget.
Jag tror inte ”jag vet vad som orsakade olyckan”.
-Isbildning förekom, det vet vi nästan säkert.
-Turbulens likaså.
-Möjlig spatial desorientering.
Ska jag ge mig på en gissning på möjligt scenario så blir den ungefär såhär:
- Kärran bör inte ha legat såå nära Coffin Corner - egentligen.
- Isbildningen bygger på stallfarten märkbart på en superkritisk vinge. Kärran ska klara isbildning men det är inte normalt med is vid den temperaturen.
-Vid svår turbulens vill man ligga mitt mellan stall och kritisk machfart för att ha max marginal mot stall och mach-buffet (chockvågor). På groundspeed ser det ut som man legat i ungefär rätt fart.
-mht isbildning och svårt turbulens nåddes antingen stall på vingen eller stabben.
Angående upphittade delar:
Tappar man ena höjdrodret så lär det inte innebära loss of controll om kärran är uttrimmad vilket den borde vart. Man behöver tex tappa ena stabilisatorn eller mer för att det ska bli en omedelbar nos ned, eller att trimsystemet går sönder.
Citat:
Ursprungligen postat av
Eerieye
Därefter följde fartökning med mach tuck som följd. Då var det kört, farten blev då mycket för hög och gick inte att kontrollera alls. Det var t o m så fort att nitförband revs upp och delar slets loss...
När man får för hög fart kommer luften runte vingen nå överljudsfart och vid tillräckligt hög fart når tryckvågen skevrodren på vingen, då tappar man rimligen kontrollen över skevrodren. Det finns även en risk för omvänd roderverkan = svårkontrollerat.
Chockvågen på stabben vandrar bakåt med ökad fart och vid tillräcklig överfart når den höjdrodret.
Chockvågen kan i sig vara kraftig nog att slita loss både skev- och höjdroder så det kan vara orsaken till att såna delar hittats. Man kan säkert komma att hitta mer.