Citat:
Det är inte fegt, det är verkligheten.
Alla bolags flygmanualer listar ”Commanders responsibilities”. Där står allt det som befälhavaren ansvarar för, bland annat alla ombordvarandes säkerhet från de har klivit ombord tills de har klivit av.
Han kan dock inte fullgöra sina ansvar utan resurser. Det kan vara en väderradar, men det kräver också förutom kunskap i hur den ska användas, en procedur som tex beskriver hur långt ifrån de farliga molnen man ska hålla undan och om man ska flyga över vilken marginal som krävs i höjdled. Man behöver även en SOP med en smart arbetsfördelning så att inte kapten eller styrman mättas och inte hinner göra sitt jobb när det gäller tex att med radarns hjälp hitta och undvika ovädret.
Bolagets bränslepolicy kommer att kunna påverka hur mycket man har möjlighet att runda väder.
Citat:
På ett fartyg sker det dynamiska förloppet i 30knop, här sker det 15 ggr snabbare. Till sjöss ligger grunden still, och är tom utritade på sjökorten. Här uppstår CB på en 15-30 minuter och försvinner lika fort.
På tal om bolagets ansvar och direkt påverkan på flygsäkerheten:
Postflyget som havererade 2016 i Svenska fjällvärlden: Om ingen hade rört styrorganen hade inget hänt. Ändå gick det på mindre än två minuter från frid och fröjd till ett hål i marken där flygplanet rört sig ungefär likadant som Learjeten i trådens krasch och flugit ungefär Mach 1.0 i backen.
Flygbolagen ska utveckla procedurer och CRM (kallas MCC i cockpit) där man har en lösning för hur man hanterar felutfall. Det räcker inte med att det finns en nödchecklista utan det behövs ett genemsamt ”språk” för hur man communicerar för att dels säkerställa att man tagit rätt nödchecklista, och gör rätt åtgärder och exempelvis INTE stänger av fel motor.
För ett fel där ett ADI (horisontgyro/jordgloben) falerar behöver man ett koncept som innebär att man tillsammans hittar de två (av tre) som visar rätt. Det är egentligen rätt enkelt att titta på tre klot, om ett är uppochned och de andra ligger rätt och visar lika så är det de två som är hela. Beroende på var man är i flygningen kan det vara lite bråttom men inte värst.
Man behöver ett kommando för att bägge ska förstå vilket fel man fått och en procedur för att hitta det felande gyrot och sedan konfigurera om maskinen så inte autopiloten försöker flyga på felande gyrot samt välja bort så den felaktiga infon inte visas.
Enkelt och rätt smidigt och inte svårt. När man har läst på hur proceduren går till och tränat i simulator är det i princip piece of cake.
Postflyget fick det felet. De kan inte ha haft en SOP för det och de kan knappast ha fått träna det i simulatorn. Resultatet blev att man vevade med styrorganen, hade panik och inte förstod riktigt vad som hände. Kärran drog i backen med ungefär samma fart som Learjeten. Kaptenen bad om hjälp och styrmannen visste inte vad han skulle göra.
Skillnaden mellan succe och fiasko var en beskrivning i bolagets manual (SOP) hur detta fel ska hanteras och träning enligt SOP i simulator. Hade bra sådana funnits i bolaget och tränats hade piloterna levt idag.
Flygsäkerhet hanteras genom att man identifierar en risk, sedan minimerar man risken med åtgärder (tex SOP, väääldigt ofta SOP) så att man får ned risken till en acceptabel nivå. Det finns matriser för hur hög risk man kan acceptera beroende på konsekvensen. Allvarlig konsekvens kräver lägre risk.
Det ovan beskrivna är bolagets ansvar Flygchefen är den som sitter med högsta ansvaret.
Piloterna utbildas på procedurerna så de kan följa tex SOP. De tränas/testas i simulator så att man vet att de når upp till miniminivån.