Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Har ingen djupare insyn i centerns inre grubblerier, så fast jag känner ett par f.d. centerpolitiker så jag är tvungen att "tro".
Centern är det minst toppstyrda partiet i Sverige, så partiledningen kan inte gå åt nåt håll som inte medlemmarna går med på. Det är också förklaringen till centerns "oresonliga" hållning mot V och SD, partiet har väldigt tydliga och klara klickar som absolut motsätter sig samarbete med de två partierna. Det är för övrigt också varför bara "mittenpolitik" kan fungera för C, det är liksom medeltalet av de åsikter som finns i partiet, bland medlemmarna.
Centerpartiets ursprung är ju att de är en intresseförening för självägande bönder. Sedan har man irrat omkring (på landsbygden) och försökt hitta en anledning att finnas till. Man har jobbat hårt med "röda linjer" under lång tid, så det här med att "inte tolerera" är inget nytt. Exempel är ju ett oresonligt kärnkraftsmotstånd, motvilja mot SD (notera gärna att många bondeförbundet har en ungefär lika otrivsam bakgrund som en del SD, men längre tillbaka i tiden). Idag har man röda linjer mot V och SD, men troligen också kvar den mot kärnkraft.
S har en röd linje mot V, huvudsakligen av historiska skäl, men Mona Sahlin kan eventuellt påminna oss om vad som händer med gråsossar om man flirtar med V alltför mycket.
Mp har en röd linje högerut, av någon anledning. Miljö är inte längre allenagörande, utan snarare ovillkorlig och allmän godhet, särskilt mot utlänningar det är synd om.
SD har en röd linje, de också, mot personer som inte tänker bli svenskar när de bor i och lever av Sverige.
M har en röd linje mot socialdemokrater och V, men av olika skäl. Troligen är den i dessa dagare också utökad till Mp.
Kd är kristna, det är deras problem (Islam är goda, kristna är onda - det vet alla). L kan inte (likt en gång) folkpartiet inte bestämma sig. Att de båda har "röda linjer" som inte syns får vi nog anta.
Så om man ogillar röda linjer lär det inte finnas så många att rösta på.
Sedan är ju förväntan att C, som under mittenytan är allmänt borgerliga och (framförallt) delar privatekonomisk bild med hela högersidan skall, närmast av någon sorts självskadeönskan, hjälpa till att driva en politik som inte sätter arbetslös (ofta nyss invandrade) arbete (hur f-n kan man fantisera om ökad arbetskraftsinvandring till industrin (=skörd och bärplockning) från Tjota Heiti, när det redan finns en outnyttjad arbetskraftsreserv på plats i riket? ).
S kan man förstås alltid rösta på, för de har inga röda linjer. Det enda de ställer krav på är att deras samarbetspartier gör som de säger. Men gör man det får man vara med, så där finns inga röda linjer.