Citat:
Ursprungligen postat av
Conny.strandberg
Mitt antagande är att Centerpartiet efter fredagen meddelar att det underlag Ulf Kristersson har lämnat inte visar tillräckligt tydligt hur man ska kunna regera utan att bli beroende av SD. C kommer därför att välja Socialdemokraternas upplägg, med S, MP och C i regeringen och Vänsterpartiet som nära stödparti, som det alternativ man vill gå vidare med.
När C sedan får frågan hur man tänker hantera Vänsterpartiets krav blir svaret att det inte är Centerpartiets problem. Det är Magdalena Anderssons ansvar att få ihop det regeringsförslag hon själv har presenterat och vill gå vidare med. Man röstar ner Ulf Kristersson i den tredje omröstningen.
Därefter följer ett svartmålande av V. C hoppas att pressen ska få Vänsterpartiet att vika sig, och tar samtidigt fram den stora megafonen tillsammans med S och media för att utmåla V som det parti som blockerar regeringsbildningen och riskerar att fälla Andersson i den fjärde och sista statsministeromröstningen.
Min bedömning är att V inte viker sig trots detta. Partiet har redan visat att de inte längre lägger sig platt för S, och det skulle kosta mer att backa under offentlig press än att stå fast. Då återstår två utfall. Antingen viker sig C, eller så står de fast vid sitt löfte och resultatet blir att de rödgröna faller i den fjärde omröstningen och Sverige får ett extraval.
Centerpartiet har under många års tid visat att det inte är sakpolitiken som är det viktiga för dem, utan hur man profilerar sig utåt. Att ETR skulle välja det förslag med bäst sakpolitik är bara något som de som hoppas på Alliansens återuppståndelse intalar sig själva. Hade C velat ha så mycket sakpolitiskt genomslag som möjligt hade man för många år sedan valt Tidö-sidan.
För C är det viktigare vilka man leker med, än vad man leker.
Det som utspelar sig nu kommer rita om den politiska kartan och spelet i Sverige för en lång tid framöver.
Något sådant här tror jag också på, med reservationen att jag tror det kommer bli mer positionering, utspel och "cirkus" innan Magda presenteras till den fjärde omröstningen och att det då kanske kommer vara en ren s-regering i minoritet.
Det största problemet för rödgröna just nu är inte bara att dom ideologiska låsningarna är så svåra, det kan man alltid rucka på, men den sociala dynamiken mellan partiledningarna måste vara på en nästan bottenlös nivå. Centerpartiet låtsas som att Vs krav inte finns, S presenterar regeringsunderlag som uttryckligen inte stöds, Magda går ut i pressen och attackerar vänsterpartiet för att dom inte beter sig och Ida Gabrielsson sitter i agenda och pratar om både S och C som om dom vore politiska fiender, när hela diskussionen egentligen borde vara vilken politisk riktning man vill föra sverige i. Att det inte finns någon vision för den faktiska politiken är kanske inte så konstigt med tanke på att det finns väldigt lite som förenar t.ex. centerpartiet och vänsterpartiet, förutom att man vill se en större invandring till Sverige, men det hela ser naturligtvis väldigt illa ut nrä man trots allt gått till val på en gemensam statsministerkandidat. Och någonstans står mp där som det bortglömda mellanbarnet och undrar vad man själv ens spelar för roll i den här soppan.
Samtidigt på högersidan så får man göra sitt yttersta för att hålla tillbaka skadeglädjen, så här 60 dagar efter valet ser det här valresultatet ut att ha gynnat UK och resterande högerpartier mer än vad en faktiskt valvinst hade gjort. Jag tror det skålades ganska gott mellan UK och JÅ under förra veckans middag när man gemensamt bestämde sig för att SD skulle "gå i opposition" och på så vis slå in den sista kilen i dom rödgrönas "regeringsbygge".
