Citat:
Ursprungligen postat av
jjujju
Utan att låta dryg så låter det där som tvångssyndrom.
Att tänka random tankar är väl normalt men ditt verkar mest jobbigt och komplicerat, det är inte bara en tanke som kom, utan ett uppdrag du måste göra annars mår du dåligt typ? Hade du kunnat släppa tanken och skita i att dubbla det och hela baletten? Prova skita i det så ska dessa tankar upphöra. Gör dom inte det så hade jag sökt vård för OCD. För det där är en tvångshandling om du känner att du måste räkna ut det och lägga till och hålla på annars får du ångest eller blir obekväm.
Ja. Absolut, jag fattar dina tankegångarna. Som konstnär, och att jag skriver mycket, så är jag väldigt kreativ. Och jag har liksom svårigheter att sila mina intryck, ( som en psykiatriker sade för rätt länge sedan), mitt stora problem har varit att sortera ut, och prioritera det viktigaste, och har lett till att jag har listor, först en, sedan en i underrubriker, sedan nästa och nästa osv. Jag rätt känslig, i det menar jag något positivt, jag uppfattar skiftningar och nyanser. Antecknar konstant. Även text och meddelanden kan jag analysera extremt mkt. Om jag får ett sms så jag analyserar varenda ord eller mening, och kan komma till tio olika slutsatser. Sedan nere på 2-3 möjliga, och fortfarande osäker på exakt vad som menas, jag inte dum utan mera extrem i att vara exakt.
Jag har haft perioder där jag kollat att altanen, ytterdörren och kaffebryggaren är låst och avstängd. När jag ska sova, varit upp och kollat typ 7 ggr el så. I perioder.
Sedan har det försvunnit, och när det var covid pandemin jag kunde göra av med typ tre stora flaskor med handsprit på 2 månader helt själv. Nu såklart inte lika extremt, men spritar ändå. Bara för att jag ,(?), för 11 år sedan blev enormt sjuk i influensa, fick 40.6 i feber, och var extremt dålig. de tvingade in mig i en ambulans och vidare till akuten. Fick bra vård och repade mig rel snabbt, men minnet är kanske kvar.
Som sagt så samlar jag på allt, är vetgirig, startar projekt, nu mkt inne på kvantfysik och filosofi och teorier om medvetandet, läser mkt t ex R. Penrose, M. Tegmark, och andra astrofysiker och filosofer etc. Sedan håller jag på med en diktsamling och två separat konstutställningar som inte är ännu spikat. Och återupptagit intresset för schack osv. Så allt blir ofta ett kaos och gegga av allt möjligt.
T ex en utställning förut, så blev jag tillfrågad, jag undrade när är deadline? Om tre dagar, trots att jag inte hade några färdiga verk, bara halvfärdiga och heller inte tillräckligt med material så sa jag ok , jag tar den! Och jag letade efter material i containers och i gränder och hittade trä skivor och plexiglas osv, samlar på allt som har rätt vibbar.. och satt igång och arbetade nonstop i tre dygn , och utställningen blev mkt bra och jag sålde hälften av alla 26 verk.
Dvs jag backar inte för ngt utan har sisu ( sisu = man genomför uppgiften oavsett problem eller hinder) Jag kan vara extrem.
Min dator slocknade helt, och jag kan inte så värst mkt om datorer, men jag satt i 11 timmar med detta utan att jag åt eller drack nånting. Nonstop. Hela skärmen lyckades jag få upp, och upp kom hundratals el tusentals siffror, tecken och OK-rutor, Yes. No. Osv osv. Det var innan Ai, och så jag googlade, och en gubbe på pc för alla sa tryck på de tre tangenterna samtidigt och... enda jag hade att gå på för att starta inför att lösa problemet. Ville verkligen det, och inte behöva köpa en ny för tio tusen kr. Skulle kunna räkna upp enormt många fler exempel, men jag fixade såklart datorn.
men tillbaka till det om OCD, jag upplever inte ord och tankar som det mest jobbiga, utan isf bilder som flsshar upp, och liksom fryses, från out of the blue...
ibland 25 ggr på 12 timmar, och bilderna går oftast inte att suddas bort, det kan ibland vara samma bild som återkommer, och bilderna är oftast av dramatisk natur, t ex en scen där någon står övergiven och skriker och eld flammar upp omkring. Eller hur jag ser en Alien stå mkt nära mig, och stirrar mig rakt in i ögonen osv.
Ibland kan det vara störtsköna bilder, estetiskt vackra, eller melankoliskt vackra. Så inte bara av katastrof karaktär. Ord och tankar kan däremot distraheras bort enklare med musik eller Tv tittande. Men inte bilder.
Ibland har jag undrat över bipolär, är ofta i eufori eller melankoliskt tillstånd. Inget mittemellan. Jag kan vara enormt introvert/kärv och tyst, men samtidigt extremt extrovert och mkt impulsiv. Men mitt stora projekt nu är att skala, fasa bort allt som är oväsentligt, bruset, har arbetat upp ett slags filter där jag i t ex en tidning el när jag scrollar, bara behöver se en hudradels sekund för att svepa bort det. Och det känns befriande. Samma sak med människor, ifall de inte levererar ngt i 1a intrycket - så jag går därifrån bara.
Och jag var på en psykiatrisk diagnos utredning, och de gick igenom väldigt mycket.
De hittade inte någon diagnos på mig. Även om de såg vissa saker, men som ändå inte kunde utgöra en diagnos. Utan de remitterade mig till hälsocentralen istället. Och där på Hc, hände ingenting vettigt. De sa att de kunde kolla om jag hade brist på B 12, eller liknande. Jag tar nu D vitamin och tycker att det blev bättre av det, mindre trött och mera fokuserad.