Man överbord från kryssningsfartyget Birka Gotland i Östersjön (2026-11-07)

Otroligt ärligt beskrivit, har fått samma tanke många gånger ute på havet och på samma sätt som för dig har det bara varit en tanke då man vill leva såklart.

Det är väl lite samma som när man är på ett berg precis vid ett stup och man får en rusning i kroppen att springa ut och hoppa så man klamrar sig fast på en sten

Kanske, men iallafall för mig som varit på sjön så otroligt mycket är havet något speciellt rogivande att ge sig åt

Dödorsaken blir naturligtvis drunkning hur fan skulle det annars gå till?
Några minuter i det kalla vattnet så slutar kroppen lyda och drunkning blir följden.

Inte nödvändigtvis. Hamnar du i vattnet med flytväst till exempel, så dör du ju av hypotermi, inte drunkning.

Överlevnadsinstinkten gör att han troligen försökte hålla sig flytande, och hjärtat och kroppen kan ge upp innan han hinner andas in vatten i lungorna.

Så du tror alltså att han tog på sig flytväst innan han olyckligt trillade i vattnet eller ev hoppade för att ta livet av sig?

Nej, det sa jag inget om. Hur har du det med läsförståelsen? Ang. flytväst skrev jag "till exempel". För att citera mig själv:

Jag har ingen aning om vad som hände. Men det är inte garanterat att han dog av drunkning. Han kan också ha blivit svald av den mindre kända östersjöblåvalen, och sitter just nu likt Jona och rullar tummarna i magen.

Ja man kan ju även ha med att att han dog av ålder i i beräkningarna.
men sannolikheten för drunkning borde trumfa både valar, ålder samt att han frös ihjäl.
Sannolikt dog han av drunkning efter en kort tids simmande och snabb nedkylning som förhindrade vidare simmande.

Ja, det är inte osannolikt att han dog av drunkning. Men hypotermi sätter in efter 15 min i det kalla vattnet, så det är heller inte osannolikt. Var han äldre kan även hjärtat ha packat ihop direkt då han slog i det kalla vattnet.

Han var 35 år.
sluta flumma. folk drunknar i kallt vatten. Efter ca 5 min i iskallt vatten kan personen inte röra armar och ben med tillräcklig styrka för att slås mot vågor eller vattenytan i stort.
Har du ingen flytväst vilket den är snubben garanterat inte hade är det drunkning som gäller.
ge dig .

Man vet aldrig. Du borde ha ett mer öppet sinne och inte vara så tvärsäker. Det skulle hjälpa dig i livet.

Jag tror det som både du och jag beskriver egentligen är något ganska vanligt, fast sällan sagt högt. Jag förstår om man inte vill ta upp det som samtalsämne med kollegorna om man har sjön som arbetsplats stora delar av året, för risken av att verka galen. Men många av dina kollegor lär ha tänkt exakt samma tanke när de står där ensamma vid relingen på natten och blickar ut. Både mörkret och avståndet och det faktum att ingen skulle kunna hitta en gör verkligheten plötsligt väldigt närvarande, och just den insikten känns både skrämmande och märkligt dragningskraftig för många, trots att man inte vill göra det där mest ödesdigra som man kan göra i situationen.

Jag inledde mitt förra inlägg med He who jumps into the void owes no explanation. Det är en tolkning från det franska uttrycket som lyder l’appel du vide som översätts krasst till ropet från tomheten. Det är vill jag säga vad vi själsligt känner inom oss vid sådana här tillfällen. Tomhetens dragningskraft är väldigt stark och är man inte på sin vakt rent mentalt och reagerar på hjärnan säkerhetssignal när den ber en "backa, det är farligt", så kan den i stället misstolkas som en impuls att:

hoppa.