Det fria Sverige, allt om DFS (F.d. spekulationstråden)

Säg som det är – Sverige utsätts för krigshandlingar
Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, har uppmanat svenskarna att läsa den gula beredskapsbroschyren igen efter angreppen mot livsmedelsbutikernas kylsystem. Han skriver om antagonister som vill åstadkomma fysisk och psykologisk skada. Hushållen ska kunna klara sig själva i minst en vecka.

Men fortfarande saknas ett samlat besked om vad detta innebär. En minister beskriver hur fiender skadar vårt samhälle, men svensken lämnas att själv dra slutsatsen om vilket läge landet befinner sig i. Någonstans mellan varningen och uppmaningen att läsa broschyren försvinner frågan om vad staten anser att vi utsätts för. Det räcker inte med Ulf Kristerssons (M) formulering på Folk och Försvar 2025 om att ”Sverige är inte i krig – men det råder heller inte fred”.

Sverige och Europa utsätts för krigshandlingar.

Att förstöra livsmedel genom ett dataintrång åstadkommer samma skada som att förstöra dem med sprängmedel. Företagaren förlorar sina varor och försörjningen försvagas. Angriparens val av tangentbord förändrar inte vad han gör mot oss.

I Frankrike drabbades den 2 november kylsystem vid tre av blodtjänsten EFS:s anläggningar. Temperaturinställningarna manipulerades genom ett angrepp mot en leverantör. Där förvarades bland annat plasma för transfusioner. Personalen hann ingripa och inga blodprodukter förstördes. Att larmen fungerade ändrar inte allvaret i angreppet mot utrustning som håller livsviktiga förråd användbara.

Angriparen har redan gjort sitt val
Angriparen skapar genom sitt handlande ett krigstillstånd. Vår önskan att leva i fred hindrar ingen annan från att angripa oss. Vi behöver heller inte vänta på att en främmande regering högtidligt tillkännager sina avsikter innan vi drar slutsatser av vad den gör.

EU beskriver ryska sabotage och cyberangrepp som delar av en samordnad kampanj mot medlemsstaterna. Säkerhetspolisen har beskrivit cyberangrepp i Sverige med koppling till rysk underrättelse- och säkerhetstjänst. Främmande makts verksamhet mot oss är redan belagd.

Varje enskilt angrepp behöver utredas. Statens ansvar är att förklara vad angreppen sammantaget betyder för landet. När allmänheten möter en rad separata nyheter om dataintrång och förstörda varor blir det lätt ännu ett elände att läsa om och sedan glömma. Sambandet med den egna säkerheten förblir oklart.

Där har statsledningen ett ansvar som ingen broschyr kan överta.

Svensken måste förstå att det är på riktigt
Den som tror att någon annan har kontroll över läget fortsätter som vanligt. Elen kommer väl tillbaka, butiken fyller på och myndigheterna ordnar resten. Så fungerar vardagen oftast. En motståndare som angriper våra samhällsfunktioner försöker medvetet få den att fungera sämre.

Regeringen måste säga detta till svenska folket med den tyngd frågan kräver. Ett samlat besked från statsledningen skulle göra klart att angreppen angår oss alla och att fortsatta störningar kan vara en del av det vi måste leva med och försvara oss mot. Underrättelsekällor och operationer kan hållas hemliga samtidigt som befolkningen får veta vilket hot landet möter.

Allvaret måste också synas i budgeten.

Bistånd utan tydlig betydelse för svensk säkerhet, utgifter för fortsatt asylmottagande och transferiatets bidragsverksamheter måste slopas en gång för alla. Försvar och försörjning kräver pengarna. En regering som begär att hushållen prioriterar beredskap måste själv göra detsamma.

Till beskedet hör att angreppen kan få militära följder. Nato har redan slagit fast att enskilda eller samlade cyberoperationer kan nå nivån väpnat angrepp. Angriparen ska behöva räkna med den möjligheten. Men då måste också folk förstå att krigshandlingar som riktas mot oss inte bara är sådana som smäller.

Det är dags för tydlighet. Staten måste erkänna att Sverige utsätts för krigshandlingar och handla därefter. Så länge svensken får uppfattningen att detta är en samling störningar som andra tar hand om uteblir den mentala omställningen.

Svenska folket har rätt att få veta att det är på riktigt medan det fortfarande finns tid att förbereda sig