Måste kommentera en Fria Tider-artikel om Nick Alinias utspel om att SD inte bör utesluta Jomshof.
Jag börjar med det här klippet ur artikeln:
Nick Alinia: "Utesluts Jomshof så gör vi kaos"
Scrolla för video...
Publicerad 7 november 2026 kl 12.52
https://www.friatider.se/nick-alinia-utesluts-jomshof-sa-gor-vi-kaos
"Enligt Alinia handlar svenskhetsbråket ytterst om vilken betydelse svenskarnas etniska tillhörighet ska ha. Själv anser han att etniska svenskar ska förbli i stark majoritet i Sverige och understryker att han intar den hållningen trots att han inte själv är etnisk svensk.
– Ni svenskar ska få vara majoritet i ert eget land. Det är inte så svårt att fatta, säger han."
Min kommentar:
Jag tror väl att Alinia försöker provocera litet här. Det går ju inte att med rättsliga standardprinciper av västerländsk typ bibehålla en viss etnisk sammansättning baserad på härstamning (eller i huvudsak baserad på härstamning) i ett land. I så fall måste man ju åtminstone tillämpa den typ av lagar som man fick ha i USA:s sydstater fram till år 1967 och den typ av invandringslagar USA hade från början av 20-talet till runt år 1965. USA:s tidigare raslagar innehöll väl i viss mån en Mattias Karlsson-komponent eftersom en libanes som lärde sig tala engelska och blev amerikansk medborgare räknades till den vita majoritetsbefolkningen (men inte en etiopier som lärde sig engelska). Men i huvudsak handlade det alltså om att utesluta människor av utomeuropeisk härstamning från den definition man hade på majoritetsbefolkningen. Och något liknande skulle alltså krävas för att bevara en svensk majoritet i Sverige i ordets tidigare betydelse, vilket varken EU eller dagens USA skulle tillåta.
Däremot borde det ha kunnat gå att jämställa en utpräglat svensk eller nordeuropeisk härstamning med andra folkgrupper när det gäller det rättsliga grundskydd som grundlagen ger andra härstamningsgrupper. Att SD gick med på att höja ribban för grundlagsändringar till 2/3 majoritet i riksdagen utan en en sådan samtidig förändring måste otvivelaktigt betraktas som ett monumentalt svek. Dessutom såg inte SD till att samtidigt se till att folk av svensk eller nordeuropeisk härstamning också inkluderades i de grupper som skyddas av lagen om hets mot folkgrupp. I stället gav Åkesson grönt ljus till kriminalisera nedprutningar av antalet döda i Förintelsen (80 år efter 2:a världskrigets slut och efter 25 års motstånd från Sverige, främst i form av motstånd från den gamla ämbetsklassen som insåg vidden av en sådan här grundlagsändring) samtidigt som han sade lagen om hets mot folkgrupp behövde vara kvar för att skydda judar (men inte människor av svensk härstamning, uppenbarligen).
Det spelar f ö i praktiken ingen roll om man inför lagstiftning som innebär att bara de som är av 100 % svensk härstamning (eller 100 % nordeuropeisk eller 100 % europeisk härstamning) får laglig rätt att kalla sig sig svenskar, ungefär som bara dalahästar tillverkade i Orsa, Rättvik och Leksand får kallas dalahästar numera. Även med en sådan lagparagraf skulle det inte finnas något grundlagsskydd mot diskriminering av denna grupp. Man måste försöka inse vad det egentligen är som har ett påtagligt, substantiellt värde för ursprungsbefolkningen.
Däremot skulle man kanske kunna tänka sig att uppfinna en ny beteckning för människor av svensk härstamning som kanske är litet kortare och mer lätthanterlig än ordkombinationen "person av svensk eller likartad härstamning". Eftersom den gruppen existerar i negativa sammanhang som t ex skuld för den vite mannens verkliga eller inbillade oförrätter i det förgångna och i "vetenskaplig" teoribildning typ Critical Race Theory och i praktiska sammanhang som när invandrarungdomar i en uppsats vid Lunds universitet säger "vi krigar mot svenskarna" och när en sub-saharisk invandrare hugger ner två personer på IKEA "för att de såg svenska ut" så är det väl rimligt att försöka etablera någon slags speciell beteckning eller term för denna grupp även i rättighetssammanhang.
Mer ur Fria Tider-artikeln:
"Han vänder sig också mot Mattias Karlssons resonemang om att 'svenskhet' kan bedömas utifrån en persons livsföring och politiska åsikter. Alinias invändning är att en persons etnicitet inte förändras beroende på om personen beter sig väl eller illa."
Min kommentar:
Det är väl också tveksamt om det går att i ett demokratiskt, icke-auktoritärt samhälle tvinga folk att ha vissa åsikter eller viss livsstil för att få rätt att använda den beteckning medborgarskapet ger. Skall t ex konvertiten till islam Torbjärn Säfve inte få kallas sig svensk? Eller har Expo-Karlsson tänkt sig andra spelregler för folk av utrikisk härstamning? Spontant verkar Expo-Karlssons sätt att resonera väldigt krystat och ohållbart. Graden av krystande och graden av ohållbarhet och inkonsekvens påminner i o f s om hur traditionella invandringsförespråkare kan resonera oemotsagt. Och om man på det här viset så pass lätt kommer in på mer auktoritära spår så är det på sätt och vis inte speciellt förvånande om man också uppvisar en påfallande likgiltighet inför frågan om även personer av svensk härstamning eller liknande också skall åtnjuta grundlagsskydd mot diskriminering. Så på så vis hänger väl de åsiktskomponenter som Mattias Karlsson och Åkesson ger uttryck för ihop. Det finns på så vis ett mönster. Att skydda judar men inte personer av svensk härstamning blir i ljuset av den här typen av tänka "logiskt". Att propsa på minskad rättssäkerhet för (icke-judiska) invandrares rättssäkerhet när det gäller att bli av med medborgarskapet blir också logiskt i ljuset av detta, trots att detta inte torde skapa någon goodwill mot ursprungsbefolkningen bland invandrarna och deras ättlingar utan snarare tvärtom. Det viktiga blir symbolpolitiken. Och på sätt och vis hänger väl den symbolpolitik Karlsson och Åkesson tutar ut ihop. Det finns en slags röd tråd i det hela. Men den är varken grundad i omsorg om ge människor av svensk härstamning samma rättigheter som andra eller i att försöka skapa en så tolerant attityd mot ursprungsbefolkningen som möjligt hos den framtida majoritetsbefolkningen. Varken ursprungssvenskarnas legitima egenintressen eller invandrarnas rättssäkerhet betyder något. Det finns i stället bara en skyddsvärd grupp, och det krävs väl inte tresiffrig IQ för att inse vilken grupp denna grupp är. Minsta avvikelse från denna attityd kallar Åkesson för "haveri" för att visa sin lojalitet mot sin husbonde genom ett verbalt Knäböjar-Christiansson-manér.