Citat:
Ursprungligen postat av
popll
Kort svar på långt inlägg
Har du aldrig varit på konsert?
Mkt folk som har gemensamt intresse ger dopamin
Men i Sverige får du bara rehabuliteras i tysthet och stillhet helst utan att prata
Alla är inte skogsfolk
Konsert kan absolut vara bra för en deprimerad människa (eller sjuk på annat sätt) att gå på.
Musik har många läkande egenskaper. Och är absolut att rekommendera, vid alla möjliga tillstånd. Precis som fysisk aktivitet, miljöombyte, träffa vänner för lugn och fin samvaro. Är viktiga för läkprocessen. I synnerhet vid depression! Då behöver personen aktivera sig. Med välgörande aktiviteter.
Men den här mannen gick inte på konsert... Han gick på dagliga demonstrationer. I hans sjukintyg lär det stå på vilka vis hans arbetsförmåga är nedsatt. Och detta gick säkert emot det han visade att förmådde vid demonstrationerna. Och då är det rimligt att hans sjukpenning dras in. Eftersom man säkert då bedömde att han har arbetsförmåga, när han kan gå på demonstrationer dagligen.
Hade han gått på någon konsert då och då, hade han sannolikt inte blivit utförsäkrad. Det hade säkert rentav setts som bra att han försöker ta hand om sin hälsa och som en del av hans rehabilitering.
Citat:
Ursprungligen postat av
popll
Tack
Du har varit i verkligheten
Folk gemene man har inte en aning och skulle skämmas om de visste
Sverige har sjunkit till att (håll i er nu) GE MINST FRÅN SOCIALFÖRSÄKRINGEN 13% I HELA EU EFTER IRLAND!
Innan var det över 20
Vi är efter alla andra länder inkl de nordiska
Så har det blivit
Kolla gärna fakta
Yes, de skulle skämmas om de visste! När jag var barn levde min familj på existensminimum. Det var ständig oro. Jag fick gå runt i urväxta kläder, min månadspeng fick gå till mat. Skulle kompisarna iväg till badhuset eller något som kostade pengar, så fick jag stanna hemma. Varje kväll var jag orolig över hur länge vi kunde bo kvar i vårt hem, om elen skulle stängas av. Hur länge vi hade råd att ha telefon. I vuxen ålder har jag i två perioder varit sjukskriven i några månader/gång. Ena gången pga. kvaddad rygg (kvaddade den i jobbet inom bygg). Andra gången pga. svår sjukdom där jag inte visste om jag skulle överleva. Visst: jag hade då mindre pengar än när jag jobbade. Det var kännbart.
Men någon oro över ekonomin fanns
inte. Sjukpenning gör att man behöver leva mer sparsamt, men man klarar sig i regel hyfsat (om man från början hade en bra lön). Försörjningsstöd är däremot = rena rama
misären!
Så, det är ju inte konstigt att de som blir utförsäkrade och är allt för sjuka/skadade för att kunna jobba, helt enkelt ger upp om de blir utförsäkrade... Utförsäkringen blir som en "modern form" av (myten om) ättestupan.
Men som sagt var: i fallet med denna man, har man ju bedömt att han borde ha arbetsförmåga om han klarar av att gå på dagliga demonstrationer. Och har han arbetsförmåga, så ska han ju inte ha sjukpenning. Sjukpenning ska gå till de som inte har arbetsförmåga (och som har haft jobb/har jobb).