Citat:
Ursprungligen postat av
Protectedbylaw
Jag lånar min kompis konto lite snabbt här nu.
Jag är kär i en idealbild. Problemet är att det känns som att jag är kär i en riktig person, trots att han egentligen inte finns.
Jag pratar inte med eller om en AI, en påhittad karaktär eller någon person jag inbillar mig existerar. Så illa är det inte. Det är inte min Barbaradocka som jag sitter och pussas med liksom.
Jag menar att jag har skapat en så pass tydlig bild av den man jag vill ha att jag nästan upplever det som att jag redan är förälskad i honom. Som i att andra män är så ointressanta att jag känner mig otrogen om jag överhuvudtaget går på dejt.
Är inte det sjukt?
Det märkliga är att jag redan har bestämt mig för vem jag letar efter. Jag vet hur jag vill att han ska vara, hur han ska kännas, hur hans hjärna ska fungera (hur han tänker och vad han kommer fram till när han reflekterar) och hur hans humor är.
Ett exempel är att han måste börja skratta när vi bråkar, annars kommer det aldrig funka.
Jag har dejtat uppskattningsvis 70 män sedan den här idealbilden skapades. Jätte fina killar, men kanske inga män.
Det känns nästan som att jag jämför verkliga människor med någon som inte ens existerar. Och det är en ganska omöjlig tävling att vinna.
Jag börjar fundera på om jag har så höga förväntningar att jag omöjligt kan bli kär i en verklig människa, eller om jag helt enkelt vet vad jag vill ha och vägrar nöja mig med något annat.
Eller så är jag sjuk i huvudet och förälskad i en fantasi.
Till höger och vänster om mig har kvinnor bråttom att få barn.
Vilket jag hade ett tag när jag var yngre, medans jag nu har bestämt mig för att jag inte vill ha barn - eftersom att pappan jag valt ut inte finns 😂 Hahaha det är helt absurt alltså!!
Är jag helt sjukt onormal, helt ärligt?
1. Det är fullt av kvinnor som dig idag. Inte minst inom exempelvis nätdejting.
Som sitter där år in och år ut i jakt på mr perfect.
2. Vad menar du med dejtat? Att du gått ut på dejt eller att du legat runt? Jag hoppas verkligen inte på det sistnämnda.
Mr perfect kanske finns. Problemet är att sannolikheten för att han tycker du är miss perfect är minimal, om du ens träffar på honom dessutom.
Problemet är atr individer, oftast kvinnor som söker en perfekt partner, inte inser hur alldagliga de själva är. Ni är oftast bara en i mängden av alla kvinnor. Ni har oftast inget som skiljer sig från någon annan, varken utseende eller personlighet. Eller ekonomi!
Vad som sker när man bara är en mängdkvinna är att man i slutändan blir ensam, barnlös och småbitter. Speciellt när de gråa håren dyker upp och rynkorna blir fler.
Ju äldre ni blir, ju sämre utbud på män kommer ni ha. Med tiden ser ni att fler gubbar, skalliga osv söker er uppmärksamhet i syfte att på fullaste allvar bli ihop. Ni inser då att många av de killar som var intresserade var dom gudar jämfört med det som nu dyker upp.
Mäns attraktionsvärde i förhållande till kvinnors stiger med åldern. Dvs fram tills ca 30 års åldern gar kvinnor ett övertag, efter 30 vänder det och männens övertag stiger successivt.
Det som är bra är att du har självinsikt. Det är första steget att göra något åt det - innan det är försent. Många kvinnor har ingen självinsikt och vågar inte erkänna för sig själva, det du skrivit.
