I det amerikanska mellanårsvalet ser vi en tendens där flera vänsterextrema demokrater kallar sig demokratiska socialister. Bland annat New Yorks borgmästare och nu senast även Los Angeles borgmästare kallar sig demokratiska socialister.
Demokratisk socialism är en lightversion av kommunism, där man vill att staten ska ta över ägandet av företag, exempelvis genom att driva egna livsmedelsbutiker.
I Sverige prövade vi detta redan på 1970-talet, bland annat genom Stålverk 80 och postbilen Tjorven, som byggdes i Kalmar. Det senaste exemplet är väl Northvolt, där man brände stora mängder skattepengar på ett misslyckat projekt.
I Berlin har man liknande planer. Där vill man tvångsinlösa hyresfastigheter till reapris, vilket riskerar att leda till att tusentals svenskar får sämre pensioner.
Astrid Lindgren protesterade redan för 50 år sedan, inför valet 1976, när hon fick betala 103 procent i skatt och socialdemokratiska pampar försökte förminska henne genom att framställa henne som en hispig sagotant.
Men klarar verkligen kommuner och staten av att driva företag på ett bra sätt? Staten äger redan en mängd bolag som kanske skulle må bättre av att vara börsnoterade, exempelvis Vattenfall, Systembolaget, Svenska Spel och LKAB.
Varför ska kommuner och staten över huvud taget leka företagare när de inte ens är särskilt bra på det?
För mig som medborgare spelar det ingen roll om hemtjänstföretaget är privatägt eller drivs av kommunen. Fördelen med en konkurrensutsatt marknad, exempelvis inom hemtjänsten, är att man kan välja bort undermåliga kommunala tjänster.
För mig är det viktigaste att kommunen sköter sitt jobb genom att teckna tydliga avtal med utförarna, ställa krav på kvalitet och se till att avtalen följs. Företag som inte sköter sina åtaganden ska kunna drabbas av sanktioner och i allvarliga fall stängas av från att bedriva exempelvis hemtjänst på kommunens uppdrag.
Just inom hemtjänsten finns det dessutom en tendens att personal med svåruttalade namn och bristande kunskaper i svenska språket får arbeta med äldre människor, trots att kommunikationen är en viktig del av omsorgen.
Därför måste även den som är beroende av hemtjänst ha möjlighet att välja bort personal som man inte känner sig trygg med eller som man av olika skäl inte fungerar tillsammans med. Det kan exempelvis handla om bristande språkkunskaper, kommunikationssvårigheter eller ett dåligt bemötande. Äldre och andra utsatta personer ska inte behöva acceptera vilken personal som helst i sina egna hem. Trygghet, respekt och möjligheten att påverka vem som utför omsorgen måste alltid komma i första hand.
Demokratisk socialism är en lightversion av kommunism, där man vill att staten ska ta över ägandet av företag, exempelvis genom att driva egna livsmedelsbutiker.
I Sverige prövade vi detta redan på 1970-talet, bland annat genom Stålverk 80 och postbilen Tjorven, som byggdes i Kalmar. Det senaste exemplet är väl Northvolt, där man brände stora mängder skattepengar på ett misslyckat projekt.
I Berlin har man liknande planer. Där vill man tvångsinlösa hyresfastigheter till reapris, vilket riskerar att leda till att tusentals svenskar får sämre pensioner.
Astrid Lindgren protesterade redan för 50 år sedan, inför valet 1976, när hon fick betala 103 procent i skatt och socialdemokratiska pampar försökte förminska henne genom att framställa henne som en hispig sagotant.
Men klarar verkligen kommuner och staten av att driva företag på ett bra sätt? Staten äger redan en mängd bolag som kanske skulle må bättre av att vara börsnoterade, exempelvis Vattenfall, Systembolaget, Svenska Spel och LKAB.
Varför ska kommuner och staten över huvud taget leka företagare när de inte ens är särskilt bra på det?
För mig som medborgare spelar det ingen roll om hemtjänstföretaget är privatägt eller drivs av kommunen. Fördelen med en konkurrensutsatt marknad, exempelvis inom hemtjänsten, är att man kan välja bort undermåliga kommunala tjänster.
För mig är det viktigaste att kommunen sköter sitt jobb genom att teckna tydliga avtal med utförarna, ställa krav på kvalitet och se till att avtalen följs. Företag som inte sköter sina åtaganden ska kunna drabbas av sanktioner och i allvarliga fall stängas av från att bedriva exempelvis hemtjänst på kommunens uppdrag.
Just inom hemtjänsten finns det dessutom en tendens att personal med svåruttalade namn och bristande kunskaper i svenska språket får arbeta med äldre människor, trots att kommunikationen är en viktig del av omsorgen.
Därför måste även den som är beroende av hemtjänst ha möjlighet att välja bort personal som man inte känner sig trygg med eller som man av olika skäl inte fungerar tillsammans med. Det kan exempelvis handla om bristande språkkunskaper, kommunikationssvårigheter eller ett dåligt bemötande. Äldre och andra utsatta personer ska inte behöva acceptera vilken personal som helst i sina egna hem. Trygghet, respekt och möjligheten att påverka vem som utför omsorgen måste alltid komma i första hand.