Ateism är ondskefullt

Energi besitter varken någon inneboende ondska eller godhet. Det är snarare sättet på vilket den används som avgör dess konsekvenser. Det handlar ytterst om intention och avsikt.

Energi kan användas för att döda miljoner, ja rentav miljarder människor (något japanerna onekligen kan vittna om), men den kan också användas för att förse mänskligheten med i princip obegränsad tillgång till elektricitet. Det är alltså inte energin i sig som är avgörande för dess "ondska" eller "godhet", det vill säga inte ett inneboende värde, utan hur och i vilket syfte den används som avgör det.

Du använde mer energi för att upprepa vad jag skrev.

Inte enbart för att upprepa, utan också för att förstärka ditt argument.

Men för att återgå till den underliggande poäng jag faktiskt avser att förmedla:

Anser du att godhet respektive ondska inte är inneboende egenskaper hos en ideologis struktur eller systematik, utan snarare återfinns i de intentioner som ligger bakom dess tillämpning?

Intention, som egenskap, en karaktär i tanken i relation till handlande, till agerande?

Som jag påpekade, ideologins natur visas dess namn, t.e.x kallas ideologin för ”Utan Ljus”(ateism) kan det tydas som ”Med Ondska”

Okej, låt oss säga att jag identifierar mig som ateist, men samtidigt behandlar dig med respekt, jag lyssnar på dig och behandlar dig generellt med kärlek och inte bränner dig på bål för din tro.

Skulle du fortfarande betrakta mig som ond?

Tillhör du ideologin ateism eller är du din egen ?

Skulle ett svar på den frågan resultera att du kan ge ett svar på frågan jag ställde?

Troligtvis

Tillhör du ideologin ateism eller är du din egen utan kall ateist ?

Jag ska först säga att jag själv inte är troende, jag definierar mig som "kulturkristen" - jag anser att kristendomen med alla dess seder, riter, helger, gestalter och berättelser är viktig att bevara, för att den är en så stor del av den kristna och europeiska kulturen. Det skulle vara väldigt synd både om vi skulle övertas av islam, och om det skulle bli någon tråkig ateism där all mystik och allt heligt suddades ut, som i det gamla Sovjet och de tillhörande öststaterna.

När det gäller UTTALADE ateister i Sverige idag - alltså sådana som kallar sig ateister, definierar sig som ateister, och till och med i många fall går med i Human-etiska förbundet - så har jag dålig erfarenhet av dem. Jag hade en lärare som var med där t.ex., och det var så uppenbart att hans fanatiska ateism (han pratade hela tiden om att vi borde bli ateister, samt en massa skit om "de kristna"), hade en grund i att han var rädd för Helvetet. För han pratade också mycket om sex på ett kliniskt och otrevligt sätt, helt skilt från kärlek som han inte verkade fatta vad det var, och han hade snuskiga fantasier om barn ("barns sexualitet" var ett vanligt tema på hans lektioner).

Det var uppenbart att han försökte intala sig själv att Helvetet inte finns för att han var livrädd för att hamna där, och att det var därför han blivit en så fanatisk ateist. Jag förstår inte hur han fick hållas med detta i decennier i samma skola, men troligen vågade ingen skvallra till rektorn. Det är nästan så jag hoppas att han ska befinna sig i Helvetet nu, för han gjorde så stor skada på unga själar - de flesta elever brydde sig förmodligen inte, men jag tänker nu på de som - liksom jag - faktiskt hade höga ideal och romantiska drömmar och mådde dåligt av att var att vara tvungen att lyssna på det där.

Han var bara ett exempel. Det har varit genomgående i min erfarenhet, att när någon måste definiera sig som ateist och prata om detta hela tiden och försöka övertala andra också, så handlar det om helvetesrädsla, för att de är medvetna om att de är dåliga och onda och invärtes fula människor. Annars kan man ju bara låta de troende vara - de stör ju ingen annan (inte i sekulära stater som Sverige i alla fall).

För det är en väldig skillnad på att inte veta vad som är sant och vara öppen för att det kanske finns någonting, och att veta att ingenting finns och vara full av hat och hädelse. Den första gruppen inkluderas inte alls som ond på något vis.

Okej, jag testar det.

Jag identifierar mig inte med någon ideologi, eftersom jag har utvecklat en förståelse för skillnaden mellan ideologi och intention, men också mellan intention och det egna jaget. Därtill har jag förvärvat en mer ingående förståelse för inte bara en ideologis systematiska struktur, utan även för hur ideologier formas och etableras i sinnets undermedvetna delar.

Till råga på detta har jag, genom dessa insikter och denna förståelse, även lyckats separera och frikoppla ideologin från sinnet, samt särskilja jaget, sinnet och ideologin som tre separata företeelser.

Som ytterligare historisk kontext har jag erfarenhet av såväl det ateistiska som det religiösa perspektivet. Jag har emellertid funnit båda otillräckliga när det gäller att nå kunskap om det absoluta, eller det som du eventuellt skulle benämna som ”Gud”.

Är du någon med ett kall