Citat:
Ursprungligen postat av
RutgerFuchs
Det märkliga med ditt resonemang är att du tycks utgå från att kritik mot Park måste bero på att han befinner sig på fel politisk sida. Men varför skulle det vara så?
De exempel du räknar upp visar snarare motsatsen till vad du vill bevisa. Carl-Johan De Geers verk beslagtogs av polisen och han dömdes för dem. Ecce Homo mötte omfattande protester och Pussy Riot har fått betala ett mycket högt pris för sina provokationer. Föreställningen att vänsterns provokatörer skulle ha mötts av enbart applåder medan Park ensam får utstå kritik håller knappast.
Samtliga de nämnda har samtidigt tagits i försvar av stora delar av det offentliga Sverige. Det har inte skett med Park. För han trampar på fel politiska tabun.
De Geer fick dagsböter för sitt så kallade konstverk, och fyra år senare avskaffades brottet "skymfande av rikssymbol". Därför att han hade stora delar av etablissemanget bakom sig och trampade på något som stora delar av etablissemanget inte ansåg skulle vara tabu.
Kritiken mot Ecce Homo kom från gräsrötter. Etablissemanget, till och med inom kyrkan, ställde sig bakom konstnären.
Pussy Riot hyllas i vänsterpressen. För även de bryter mot konservativa tabun.
Park trampar på politiska tabun som etablissemanget är rörande eniga om. Han sätts i fängelse. Upprepade gånger.
Citat:
Och det är här jag tycker att ett slags offermentalitet smyger sig in i resonemanget. Att medvetet provocera och sedan framställa kritiken som bevis för att man behandlas orättvist blir ganska motsägelsefullt. Den som sticker ut hakan får också räkna med mothugg. Det gäller oavsett politisk hemvist.
"Den som sticker ut hakan får räkna med att bli kastad i fängelse" är ett resonemang som hör hemma i Kina eller Ryssland.
Jag förstår att det inte är så du menade, men det beror å andra sidan på att du missat den mest väsentliga delen av hela diskussionen: Det är inte mothugg och kritik som gör att folk anser honom orättvist behandlad, utan det faktum att han upprepade gånger dömts till fängelse.
Citat:
Men det finns dessutom en avgörande skillnad som du hela tiden tycks vilja komma runt, skillnaden mellan att provocera genom att utmana normer och att framföra historiskt falska påståenden.
När Park skriver att Förintelsen är en ”judisk lögn” är det inte bara ett brott mot någon social konvention. Det är ett påstående som motsägs av en överväldigande historisk dokumentation.
Vilka andra falska påståenden om historien tycker du ska beläggas med fängelsestraff?
Citat:
Visst kan även en lögn användas som ett konstnärligt grepp. Jonathan Swifts satir är ett utmärkt exempel på att en uppenbart orimlig utsaga kan ha ett helt annat syfte än sin bokstavliga innebörd. Men då måste man också kunna resonera om vad satiren riktar sig mot och hur den fungerar.
Att Park är provokatör räcker inte i sig som förklaring. Särskilt inte när hans uttalanden om Förintelsen förekommer i ett bredare sammanhang av liknande uttalanden och handlingar.
Och här blir din jämförelse med Swift problematisk. Swifts absurda förslag om att äta fattiga barn var ett sätt att synliggöra hur de fattiga avhumaniserades. Vad är det som synliggörs genom att kalla Förintelsen en judisk lögn? Vilken föreställning utmanas och vilken riskerar i stället att förstärkas?
Du kan kritisera Park för otydlighet bäst du vill, jag känner inget behov av att säga emot det. I fallet med "Förintelsen är en judisk lögn" skulle min gissning (som är ett rent hugskott) vara att det var en reaktion mot det faktum att människor sätts i fängelse för att ha framfört kritik mot den etablerade historieskrivningen - vilket naturligtvis aldrig ska ske oavsett hur fel de har.
År 2012 dömdes Ursula Haverbeck, Horst Mahler och biskop Williamson för förintelseförnekelse i uppmärksammade fall utomlands, och det pågick en diskussion om kriminalisering i Sverige.
Det är också möjligt att Park helt enkelt snackat med personer i NMR (han umgås väl med allt från vänsterpundare till dödsnazister om jag fattat rätt) och blivit övertygad om att Förintelsen faktiskt är mestadels påhittad. Eller kanske inte blivit övertygad om detta, men däremot insett (vilket är sant) att det finns massor av falska "ögonvittnen" som det är tabu att ifrågasätta av något slags missriktad respekt för de döda eller för helt andra ögonvittnen som faktiskt talar sanning - minst sagt ett märkligt förhållande även i mina ögon. Eller något annat.
Grejen är ju den att konstnärer inte brukar avkrävas förklaringar av exakt vad de menade. Lars Vilks förklarade till exempel aldrig exakt vad han menade med sina rondellhundar, utan menade att det var betraktarnas reaktioner som utgjorde det faktiska konstverket.
Citat:
Jag har aldrig hävdat att Park inte får provocera, att hans verk inte är konst eller att konst måste vara sanningsenlig. Jag hävdar att hans uttryck kan granskas och kritiseras för vad de faktiskt förmedlar.
Det är fullt möjligt att försvara hans yttrandefrihet utan att försvara hans påståenden.
Absolut. Gör du det så står vi egentligen inte på olika sidor i detta. Men gör du det så känns det lite märkligt att hävda att Park eller hans försvarare har "ett slags offermentalitet" när han faktiskt sätts i fängelse.
Citat:
Och att kalla något provokation är fortfarande ingen förklaring till varför just den provokationen skulle vara befogad eller undantagen från kritik.
Vid närmare eftertanke framstår ditt resonemang nästan som en projektion. Du utgår från att min kritik av Park måste bottna i politisk partiskhet, samtidigt som du själv bygger hela ditt försvar på föreställningen att vänsterns provokatörer hyllas och högerns fördöms.
Se ovan. Vänstern tar alltid de sina i försvar, oavsett hur osmakliga deras provokationer är. Högern har en tendens att vilja ta avstånd från varandra för att visa vänstern att de är goda, även när provokationerna inte är osmakliga utan enbart just provocerande.