Citat:
Ursprungligen postat av
WordWarrior
Buss är helt i linje med den evolutionsbiologiska forskningen. Den är pan-kulturell. Dina invändningar uppfattas helt och hållet som sociala konstruktioner.
Vilken evolutionsbiologisk forskning kullkastar Buss slutsatser? Länka forskningen!
Nej, Buss forskning är inte ens pan-kulturell. Det har i själva verket varit en fortlöpande kritik över flera decennier.
Dels är det alltså fråga om "college students", vilket inte är representativt urval för de kulturer som är med. Dels är det inte "kulturer" han undersökt, de 37 "kulturerna" är i själva verket 37 länder, rätt många av dem med en rätt gemensam västerländskt kultur. Dessutom är det fråga om utskickade frågeformulär som översatts till olika språk utan någon kontroll av om översättningen uppfattas på samma sätt (just beroende på "kulturen"). Och senast jag kollade fanns det väl minst ett par hundra distinkta mänskliga kulturer, så 37 (i huvudsak västerländska) är inte i närheten av "pan-kulturellt".
Dels har han inte undersökt hur man i dessa kulturer faktiskt väljer partner, utan studerande har fått svara på frågor om vad de tycker. Det finns alltså inga bevis för att de faktiskt beter sig som de tror när de svarat på frågorna. Men den mest frapperande bristen är att Buss utgår från att de här människorna är i kontakt med sitt DNA, eftersom hans slutsats är att deras svar motsvarar det evolutiva svar de bär på (i sina gener).
Om Buss verkligen hade velat undersöka hur evolutionen har lett fram till vissa beteenden borde han ha forskat i hur det ser ut bland primitiva folkslag, som ännu lever som jägare-samlare. Det har han inte gjort. Dessutom finns det publicerd forskning som visar att det bland dem inte alls fungerar som Buss påstår (att det skulle ha gjort hos primitiva människor). Jag tänker inte agera bibliotekarie åt dig, speciellt inte eftersom jag starkt tvivlar på att du tänker läsa en enda artikel eller bok i ämnet, för dig är det här bara en grej för att bekräfta din underliga kvinnosyn. Men intresserade kan börja med den här över 20 år gamla riktiga forskningen, som kullkastar Buss kraftigt generaliserande teorier:
Mate preferences among Hadza hunter-gatherers.
Vad gäller övrig kritik så:
- David J. Buller (2005) Adapting Minds: Evolutionary Psychology and the Persistent Quest for Human Nature: drar undan mattan för hela evolutionspsykologin genom att visa och bevisa att de inte vet vad de pratar om. Dvs. "Pop EP":arna har ingen aning om hur deras psykologiska modeller och beteenden ens skulle kunna vara ärftliga, än mindre hur evolutionen skulle kunna påverka dem. Ändå (eller just därför) sitter de och hittar på snitsiga förklaringar. Det är alltså en direkt mördande kritik av hela det upplägg som Buss och andra byggt sin "forskning" på.
- Richard Prum (2017) The Evolution of Beauty: How Darwin’s Forgotten Theory of Mate Choice Shapes the Animal World—and Us. En mer artig men lika mördande kritik, som med hjälp av modern evolutionsbiologisk forskning visar att de "signaler" som Buss och evolutionspsykologerna anser vara centrala inte ens är det bland djur. Framförallt fåglar, Prum är ornitolog och visar att de extremt förenklade signaler som hela Pop EP-forskningen vilar på är bullshit, eftersom evolutionen jobbar på en helt annan nivå där "tävlingen" framförallt går ut på att luras och inte låta sig luras (av sådana signaler). Poängen: evolutionspykologernas kraftigt förenklade signaler (om "resurser" och "fortplantningspotential") skulle inte ens fungera hos fåglar, det är så banalt förenklat.
Cordelia Fine (2010) Delusions of Gender: How Our Minds, Society, and Neurosexism Create Difference. I mer mördande kritik från ett annat håll visar Fine att de neurobiologiska funktioner som Buss & co. bygger sina teorier på (dvs. att människor genetiskt skulle ärva sådan funktioner genetiskt) är rena rama påhittet. Tvärtom är människans neurofysiologiska struktur plastiskt adapterbar till den omvärld den existerar i, och utvecklad för att uttryckligen förändra sina beteendemönster genom kulturell inlärning. De mekanismer som Buss & co bygger sina teorier på fungerar alltså precis tvärtom mot vad de antagit, vilke gör att hela bottnen ramlar ur.
En litet häftigare bok som i sig är kontroversiell (men rolig och läsvärd) är Sex at Dawn: The Prehistoric Origins of Modern Sexuality (Christopher Ryan & Cacilda Jethá 2010). De påstår och visar (delvis) att våra förfäder i själva verket sannolikt var promiskuösa och levde i rätt jämlika grupper, och att sexuellt ägande och "sexuell avundsjuka" (dvs. det beteende som Buss påstår kännetecknar män) i själva verket uppstod först i samband med jordbruket. Jag håller inte helt med, men det är som sagt en skojig bok.
Jag har (själv) inga fler böcker som direkt river undan mattan för Buss & co., också om de flesta evolutionsbiologiska böcker gör det implicit (evolution fungerar inte som evolutionspsykologerna verkar tro). Men det finns säkert hur mycket som helst, det är en populärvetenskaplig genre som säljer. För att få ett grepp om evolution överlag löns det att läsa Richard Dawkins The selfish gene (den finns i nyare utvidgade versioner) som i sig gör evolutionspsykologin minst sagt "svårförklarlig", dels eftersom den borde kunna brytas ner i enskilda gener och dels eftersom Dawkins, utan att ens försöka det, levererar en mer logisk förklaring (memer). Och de är få böcker som klår Sperm Wars när det gäller att konkret bryta ner det mänskliga fortplantingsbeteeendet i riktiga, vetenskapligt bevisade resultat.
Däremot finns det flera artiklar som tar kål på andra delar av den evolutionspsykologiska forskningen.
J. McKenzie Alexander (2009) It takes two: sexual strategies and game theory visar att Buss ensidiga "val av partner" inte fungerar i praktiken, eftersom det är fråga om förhandling och två strategier som möts. Det är alltså inte så att männen står på rad och kvinnor väljer män med mest resurser, eller så att kvinnorna står på rad och männen väljer de mest fertila, tvärtom är det en helt skrattretande överdriven förenkling av hur det verkligen går till.
O.A. Ladimeji (2018) Evolutionary psychology and the mathematics of choice: a critique of David Buss. Här är det fråga om en direkt vetenskaplig slakt, och dessutom med avsikt. Det är invecklad matematik och logisk modellering, men det blir inte mycket kvar av den evolutionspsykologiska grunden efteråt. Det är alltså en artikel som visar att Buss grundläggande koncept är matematiskt omöjligt.
Subrena E. Smith (2014) Challenging dangerous ideas: a multi-disciplinary critique of evolutionary psychology. Liksom ett par av böckerna ovan, men i kort vetenskapligt artikelformat så refurerar Smith hela det grundläggande konceptet om nåt slags genetiskt nedärvd massiv modularitet är ett påhitt. Men det konceptet är centralt för Buss (och hela evolutionspsykologins) teorier, utan sådan "massiv modularitet" som nedärvs i ett block så ramlar hela teorin i bitar. Det är samma grundläggande problematik som man kan utläsa ur t.ex. Dawkins revolutionerande bok, om hur gener faktiskt fungerar, men här kliniskt applicerad uttryckligen på evolutionspsykologin.
Så, nu förväntar jag mig bara mera "ordbajs", "wall of text", "jävla woke" bla. bla. Men det är inte för din skull jag använt morgonkaffet till att skriva ett svar, det är ifall det skulle råka vara nån som besöker tråden som är genuint intresserad av vad riktig empirisk forskning säger om oss människor, i det här avseendet.
Hela grejen är att varken Buss eller hans psykologgelikar verkar förstå hur gener och evolution faktiskt fungerar. Istället kör de med hitte-på teorier som är intressanta och låter logiska, men som kräver ett slags otydlig MacGuffin nånstans däremellan. Dvs. deras grundläggande antagande att hela beteendemönster nedärvs som sådana och att de dessutom är både fixerade och fixerande. Men så är det inte, och då faller hela deras konstruktion platt till marken. Deras forskning visar hur människor beter sig, men den visar inte varför.