Citat:
Ursprungligen postat av
Ördög
Det kommer allt fler tecken på att förbrytarregimen i Moskva använder "specialoperationen" i Ukraina till att göra sig av med de minoritetsfolk som lever inom det deklinerande skithålsimperiets gränser. Minoriteternas förluster i aggressionskriget är relativt sett många gånger högre än de "vanliga" ryssarnas. Jag tycker att ämnet förtjänar en tråd på FB.
En av dem som fördjupat sig i detta elände är den burjatiska forskaren
Maria Vjusjkova / Vyushkova från universitetet i Cambridge. Hon besökte nyligen Finland, talade vid
Arktiska centret vid Lapplands universitet i Rovaniemi, och uttalade sig för finländska public service-bolaget Yle. Mitt inlägg grundar sig på
denna text.
Enligt Vjusjkova är minoriteterna, och då i synnerhet de arktiska ursprungsfolken, mycket överrepresenterade bland Rysslands krigsdöda.
Den folkgrupp som drabbats värst, i relation till sitt antal, är
tjuktjerna från nordöstra Sibirien, de kära föremålen för många
ryska vitsar och skämt. Då tjuktjernas ringa mängd beaktas, har frontdödligheten bland dem varit över åtta gånger högre än bland "storryssarna", säger Vjusjkova.
Nentser eller juraksamojeder, inuiter och samer har också lidit oerhört av kriget. Det bor
färre än 2.000 samer i ryssriket, alla på Kolahalvön nära gränsen mot Norge och Finland. Vjusjkova säger att samer har stupat i fyra-fem gånger högre antal än ryssar.
Vjusjkova påminner om att ursprungsfolken genomgående är fåtaliga. Etniska ryssar utgör 80 procent av befolkningen i imperiet, så det är klart att deras förluster i döda, sårade och saknade är störst. Men då ett minoritetsfolk på några tusen själar förlorar några tiotal eller hundratal män, har det följder för hela folkets överlevnad. "Det är katastrofalt", säger Vjusjkova till Yle.
Vjusjkova tillhör som sagt själv
burjaterna / burjäterna, ett mongoliskt folk som lever i Sibirien. Hon är född i Novosibirsk men flyttade 2010 till USA, och är amerikansk medborgare. Hon är doktor i kemi och magister i antropologi. Vid besöket i Rovaniemi berättade hon om sin forskning, som inom de närmaste månaderna ska publiceras i tidskriften
Polar Science.
Att skicka män ur de mest utsatta grupperna till slakt är en del Kremls strategi, förklarar forskaren. Också invandrare - se
den här och
den här tråden - och fängelsekunder utnyttjas på samma vis. Deras öde upprör inte allmänheten på samma vis som en liknande massdöd bland medelklasspojkar från Moskva.
Vjusjkova säger att det storskaliga vilseledandet av den blivande kanonfödan inleddes ganska nyligen. Hon syftar på att man lurar dem som tar värvning, och säger att de ska bli kockar eller chaufförer. I stället skickas de rakt i strid. Ryssland börjar lida brist på folk. Allt färre är redo att dra i krig och riskera sitt liv för pengarnas skull, och det börjar även vara ont om dömda brottslingar som kan lockas med förespeglingar om frigivning. Dupering av detta slag var inte lika utbrett under de första krigsåren.
Det är ont om utkomstmöjligheter i de områden där minoriteterna bor. Då kan tjänsten som kontraktssoldat intressera.
Maria Vjusjkova säger att det är svårt att få noggranna data om dödsoffren i kriget. Uppgifterna är inte offentliga, och regimen vill hemlighålla förlusterna. Att dokumentera krigets följder är ett brott i dagens Ryssland. En person som tagit bilder av soldatgravar
dömdes nyligen till 14 år i fängelse.
Bland annat den oberoende nyhetssajten Mediazona och BBC Russia bedömer att bara antalet stupade på rysk sida överstiger 270.000 man. Uppgifterna kommer från offentliga källor, till exempel soldaters nekrologer.
Vjusjkova tror att detta bara är toppen på isberget - det rör sig om dödsfall som man har säkra uppgifter om. Hon tror att de stupade soldaterna är
omkring en halv miljon, kanske fler.
Borde detta offrande av minoritetsfolk klassas som folkmord?
Ja, det har varit klart länge. Men för en despot som är fokuserad Rysslands geografiska stormakt och vill ha tillbaka de som valt att lämna och bli självständiga så var det ett förvånansvärt kortsiktigt beslut att undvika ilska bland centrala Rysslands "äkta ryssar" genom att offra andra "mindra äkta ryssar" vid fronten.
Det har nämligen, underligt nog, lett till ökad splittring mellan Moskva och en (stor) del övriga områden, vilket också (minst lika underligt) har försvagat den ryska kohesionen och ökat de lokala snacken om "mer självständighet mot Moskva". Vi har alla, också Putin, tidigare sett vad som då kan hända om den centrala ryska regimen tillfälligt försvagas.
Därför började Ryssland använda sina snabbt sinande slantar till att köpa in 100% icke-ryssar (främst afrikaner och araber) och slänga fram dem till slakt istället. De hade en rätt bra ekonomisk modell dessutom, de lovade saftiga bonusar och såg till att ingen överlevde för att kunna lyfta dem. Men illvilliga rykten om vad som var på gång spred sig ända in i mörkaste Afrika, och så var det slut med det.
Nästa steg var att ge den lilla runda diktatorn i Nordkorea allt möjligt för att få använda hans manskap istället. Det är tillsvidare en win-win, eftersom Nordkorea har ont om mat och pengar och fronten i Ukraina är en perfekt köttkvarn för att göra sig av med den del. Dessutom har man i Nordkorea i decennier varit med rädd för "rykten" än för något annat, så det kommer att ta förhållandevis lång tid innan det gått upp för det nordkoreanska folket vad som är på gång. Men för säkerhets skull har studsbollen till diktator bestämt att bara skicka några tiotusen i gången (det går åt 5000-6000 ryssar och pseudo-ryssar i veckan vid fronten).
Så nej, jag tror inte man kan kalla det "folkmord" eftersom alla offervilliga idioter själv skrivit på rekryteringspappren. Visserligen ljuger ju Putins anhang så det står härliga till, men det kan vara svårt att få det att hålla i internationell domstol om man blir åtalad för att ha lurat nåt dumt folk att själv begå folkmord, på sig själv.
Däremot kan man undra vad Putte ska ta till härnäst, för enligt rykten börjar det nu svida till också i Nordkorea. Och det var liksom bottnen på tunnan, nu går det nog inte att hitta några andra eftersom alla på planeten vet precis vad som försiggår.
Det skojiga är dessutom att den så upphöjda Putte begick ett totalt strategiskt misstag (igen) genom att undvika att skicka ryssar till fronten. Han blottade så att säga strupen. Rysslands villighet att offra soldater vid fronten är en bluff, den villigheten gäller bara så länge det inte är etniska ryssar. Och det visar att Putin är mer rädd för att de etniska ryssarna ska bli irriterade och arga än nåt annat som har med kriget att göra.
Den akilleshälen gör nu Ukraina sitt bästa för att utnyttja, och det skulle gå rätt bra om inte den stora Putin-vännen Trump hela tiden blandade sig i. Ukraina vill inte börja slakta de civila ryssar som inte strider vid fronten, så de fokuserar på industri, logistik och framförallt synlighet. I det område av Ryssland där det, surprise, surprise, bor etniska ryssar.
Och alla som kan sin historia vet att också om de kan framstå som tåliga och sega så går det bort sen när det händer. Eftersom Ryssland till sin konstruktion är ett korthus, som alla tyrannier. Trump, som inte kan tänka längre än sin lilla penis (och knappt det) förstår det förstås inte, men hela Europa vet att om kriget pågår tillräckligt länge så faller Putin, regimen och möjligen hela Ryssland. Det enda man behöver göra är att se till att Ukraina kan fortsätta slåss. Den svåra frågan är OM man vill att Ryssland ska falla. En Europa-vänlig ledning i Moskva skulle vara trevligt, men ett Ryssland som säkrar EU:s östra gräns när hela världen går upp i brand är bättre och det är ofta enklare att förhandla med en vänligt inställd despot för ett stort land än med en massa mindre områden som försöker lära sig vad demokrati är och vad man ska använda den till. För att inte tala vad Kina kan komma på för tankar om hela östra Ryssland slutar vara "Ryssland" och blir nåt annat.
Allt det här vet man förstås i Kreml också, det man inte vet är hur man ska ta sig ur den grop man grävt ner sig själv i. Och den klocka som verkligen tickar är nästa presidentval i USA. Om det vinns av en "anti-Trump", vilket de flesta politiska experter tycks anse vara sannolikt, så är "Ryssland" definitivt i den nya amerikanska presidentens sikte. Den klassiska stormaktsfienden, redan nere på ett knä, och med en ledare som gullat med Trump. Oemotståndligt, och enkelt. Och då kan man lägga till en välvilligare inställning och samarbete med Europa (eftersom Trump ideligen dissade Europa), och ett Europa som utan att lita det minsta på "nya USA" är fullt kapabelt att dra maximal nytta av situationen, också gällande läget i Ukraina.
Så genom att belysa vem Putin väljer att offra vid fronten kan man komma fram till att det finns två realistiska möjligheter för fortsättningen: slut inom tre år eller en fortsatt ömsesidig nednötning tills de etniska ryssarna fått nog.