Citat:
Ursprungligen postat av
Mynicname
Imponerande av dina föräldrar. Det är nog ungefär så här det brukar vara. Arbeta hårt i 35 år genom att driva företag. Säkert inte 40 timmar i veckan utan gissningsvis närmare 60.
De mesta av pengarna är dessutom låsta i företaget inte så att ägarna alltid har så mycket likvida medel utan det är nog som du beskriver att banken äger delar av företaget. Ägarna försöker antagligen att amortera vilket medför att det egentligen inte finns så mycket kapital på det egna sparkontot.
De (vi) har haft det rätt gott ställt (övre medelklass gissningsvis) under hela min uppväxt. Villa, 2-3 bilar, 2 semesterresor per år o.s.v.
De var (är) väldigt driftiga även när det kommer till det privata i form av bl.a. bostadskarriär som det så fint kallas. Vi flyttade i snitt vartannat år under min uppväxt och så som jag förstått det så har varje bostadsbyte inneburit en rätt trevlig vinst.
Men på sätt och vis har du rätt, vet att de under åren lånade in över 20m sek till bolagen för att kunna utveckla snabbare, detta är givetvis pengar man kan ta ut såvida bolaget har medel, men det satsas ändå in i bolagen och kan således inte nyttjas för privata saker.
Rent lönemässigt så var deras löner alltid under gränsen för statlig inkomstskatt, men de kunde å andra sidan plocka ut utdelningar som "bara" beskattas till 20% vilket lyfte den reella inkomsten en del.
Antalet timmar som jobbats är nog över medelsnittet med rätt bra marginal, minns vid typ 6-7 års ålder att jag kunde vakna mitt i natten runt 03-04 och farsgubben satt och jobbade. När man sedan gick upp för att gå till skolan så var han redan iväg. Så det var en del hundår för att lyckas så att säga.
Efter att de kommit igång med industrilokaler blev det aktiva jobbet på plats desto mindre, varpå de köpte bostad utomlands och skötte det mesta därifrån.