2026-10-25, 20:09
  #1
Medlem
Tror ni att man som separerad förälder kan leva lycklig utan att träffa något resten av livet? Kan barnen ge er den kärlek och det sällskap man behöver? Eller behövs en partner förr eller senare för att man ska känna sig helt tillfreds?

Vill gärna höra svar både från personer som lever så som jag beskriver, antingen självmant eller ofrivilligt - Och personer som inte gör det men gissar hur de hade känt i den situationen. Både pappor och mammor.
Citera
2026-10-25, 20:18
  #2
Medlem
ModerKatts avatar
Ja det funkar. Lite svårt att dejta bara och när man ska gömma leksaker ifall det blir besök.
Men tvunget med långvarigt?
Njää inte ett måste.
Citera
2026-10-25, 20:19
  #3
Medlem
Jag är singelförälder sedan 1,5 år tillbaka. Min relation med mitt barns mamma var inte den bästa och vi båda mådde bäst av att separera. Vi har dock fortsatt en bra vänskaplig relation.

Jag tror att de flesta på ett allmänt plan är ganska "mätt" på relationer efter att man separerat. Åtminstone 1-2 år efteråt. Med tjejer, framförallt om man är 30-35 år och uppåt, så är min erfarenhet att de ganska omgående vill hitta någon ny. Förmodligen för att man är medveten om att man varken blir yngre eller snyggare och vill hitta en ny vettig karl asap innan det är försent.
Citera
2026-10-25, 20:20
  #4
Medlem
Din-gamla-mammas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Confuze
Tror ni att man som separerad förälder kan leva lycklig utan att träffa något resten av livet? Kan barnen ge er den kärlek och det sällskap man behöver? Eller behövs en partner förr eller senare för att man ska känna sig helt tillfreds?

Vill gärna höra svar både från personer som lever så som jag beskriver, antingen självmant eller ofrivilligt - Och personer som inte gör det men gissar hur de hade känt i den situationen. Både pappor och mammor.

Självklart kan man det.

Barn kan ge kärlek ja. Men sällskap får man väl ändå ordna själv, och inte kräva av sina barn som ska leva sina egna liv ju större de blir.

Frågan är snarare om man måste få sex och sexuell bekräftelse från en annan vuxen, dvs om egensex är otillräcklig.

Själv som man så har jag kvinnor i bekantskapskretsen som ger lite gnista, men aldrig i helvete att jag skulle knulla någon av dom (och trassla till vår relation) och absolut inte ha förhållande eller låta dom bo i mitt hem. Aldrig!

Men vissa verkar "behöva" en annan kropp att masturbera inuti (män), och de verkar tycka att det är värt komplikationen det innebär (komma överens om när man ska träffas, och resa till varandra, osv) och riskerna (någon kan få känslor eller dela med sig av könssjukdomar). Det handlar väl om personer som är så törstiga efter bekräftelse på att de är attraktiva, så de måste "ha en kvinna" regelbundet som ett kvitto.
__________________
Senast redigerad av Din-gamla-mamma 2026-10-25 kl. 20:22.
Citera
2026-10-25, 20:21
  #5
Medlem
Ska säga också att jag först nu (jag är en man i 30 års åldern) börjat fundera på att träffa någon. Det är i det långa loppet tråkigt att vara helt själv varannan vecka när man inte har sitt barn hemma.
Citera
2026-10-25, 20:27
  #6
Medlem
Din-gamla-mammas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KrypskyttenSDP
Med tjejer, framförallt om man är 30-35 år och uppåt, så är min erfarenhet att de ganska omgående vill hitta någon ny. Förmodligen för att

På engelska finns talesättet "women dont want love, they want help".

Dvs kvinnor skaffar inte en man pga hon älskar honom, utan pga praktiska skäl, kvinnor blir ängsliga och känner sig otrygga utan en man som hon kan be göra allting hon själv tycker är jobbigt.

Det gäller särskilt äldre tjejer, och tjejer med barn! Då tycker de att barnen ska få en ny pappa, någon som kan ge disciplin om ungarna är svåra att styra.

Enbart unga kvinnor kan, tillfälligt, älska på något snarlikt sätt som vi män kan, dvs lättsamt och kravlöst, bara för att det är kul och härligt. Tyvärr förblir ju inte unga kvinnor unga...utan de blir sämre för varje år de åldras.
__________________
Senast redigerad av Din-gamla-mamma 2026-10-25 kl. 20:43.
Citera
2026-10-25, 20:28
  #7
Medlem
Din-gamla-mammas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KrypskyttenSDP
Ska säga också att jag först nu (jag är en man i 30 års åldern) börjat fundera på att träffa någon. Det är i det långa loppet tråkigt att vara helt själv varannan vecka när man inte har sitt barn hemma.

Varför inte skaffa några intressen? Varannan vecka har du fokus på ditt barn, varannan vecka kan du göra precis vad du vill. Du får ju det bästa av två världar!

Men nej, du vill skaffa en ny tjej du ska serva... Är frihet verkligen så läskigt?!
Citera
2026-10-25, 20:30
  #8
Medlem
ModerKatts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Din-gamla-mamma
På engelska finns talesättet "women dont want love, they want help".

Dvs kvinnor skaffar inte en man pga hon älskar honom, utan pga praktiska skäl, kvinnor blir ängsliga och känner sig otrygga utan en man som hon kan be göra allting hon själv tycker är jobbigt.

Det gäller särskilt äldre tjejer, och tjejer med barn! Då tycker de att barnen ska få en ny pappa, någon som kan ge disciplin om ungarna är svåra att styra.

Enbart unga kvinnor kan, tillfälligt, älska på något snarlikt sätt som vi män kan, dvs lättsamt och kravlöst, bara för att det är kul och härligt. Tyvärr förblir ju inte unga kvinnor unga...

Det är inte alla kvinnor med barn som är hjälplösa och inte klarar sig själva.
Lever du under en sten?
Citera
2026-10-25, 21:03
  #9
Medlem
J.Doessons avatar
Måste det vara för resten av ditt liv då?

Jag tycker att det är skönt, nu för stunden iaf. Visst kan jag ibland sakna nån att krypa ner med i soffan för att titta på nån film/serie och för lite vuxenmys så här på höstkvisten. Men har blivit allergisk mot människor i stora drag. Håller på att jobba på den biten, så i framtiden kanske det blir en partner eller så får det vara så här för resten av mitt liv. Får se helt enkelt men nån brådska har jag inte i alla fall. Tar det som det kommer.
Citera
2026-10-25, 21:06
  #10
Medlem
För mig funkar det toppen. Gillar män men jag gör min egen lycka. De är som bäst grädde på moset.
Citera
2026-10-25, 22:25
  #11
Medlem
svårt att få knulla hemma när du har barn.
Sen en annan sak du ska funderar över är om dina barn kommer acceptera att du skaffar en ny.

Mina föräldrar skiljdes när jag var 11 och jag träffade sällan min pappa då han bodde i kiruna och min mamma i skåne, så träffade pappa endast på lov och vissa helger.
Förstår än idag inte hur min mamma kunde ta in en annan man i huset och både jag och min syster hatade honom och vi bröt kontakten med vår mamma när vi gick ut gymnasiet och flyttade.

Jag skulle aldrig kunna skaffa en ny medans jag bodde med barnen.
Citera
2026-10-25, 22:34
  #12
Medlem
Merwinnas avatar
Det finns ingen generell sanning här. Men tyvärr blir det ofta synd om barnen, när mamma eller pappa måste ha en ny partner. Den nya partnern kommer i nio fall av tio att se barnen som ett hinder, ett problem, och i tio fall av tio (om de inte har myyyyyycket speciella skäl till att vilja få tillgång till just barn...) helst ha sett att barnen inte skulle ha funnits. Och barnen kommer att känna detta.

Att påstå något annat är bara naivt, eller om det gäller en själv - självbedrägeri. De där lyckliga styvfamiljerna som blir som en riktig familj, och där styvföräldern ser styvbarnen som en bonus, och där barnen ser sin styvförälder som en tillgång... finns inte.

Jag tänker att man kanske kan känna sig bitter över att man missat saker, när man levt ensam för barnens skull... men då har man ju i alla fall tanken att trösta sig med, att man gjort det rätta.

För övrigt GÅR det att ha arrangemang där man träffar någon för sex och mys, men inte blandar in barnen. Eller i alla fall inte i första taget. Genom att man samordnar sina barnfria veckor eller helger.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in