Citat:
Ursprungligen postat av
qnostalgi
Det hade varit intressant att se en redovisning kring hur många kvinnor som ursäktar sig när de framför sina argument. Min känsla är att män i högre grad konstaterar saker utan att nödvändigtvis göra avbön eller urskuldra sig.
Jag har noterat detta fenomen en del hos mig själv, och att det förekommer i mindre utsträckning i min manliga omgivning. I synnerhet när man rör sig i barnens skolmiljöer och någon föreslår ett tema för en fest eller vad det nu må vara.
Finns en del parodier på detta när kvinnor har velat mellan beslut för de är rädda att tjejkompisen ska tycka att de tar för stor plats. Detta medan männen tydligt deklarerat att ”så här gör vi!”
Sen kanske feministerna tycker att det är ”mansplaining” men det får stå för dem.
Det är väldigt vanligt, mäns större kropp/längd och djupare röst tolkas automatiskt som "han har rätt, han verkar påläst" medans kvinnan längst bort i sammanträdesrummet som viskar något tolkas som "nu säger hon samma saker som redan sagts".
Om man eller kvinna programmerats i samhället genom att ständigt se detta så blir det självuppfyllande. En man som talar har rätt.
Denna fysiska och psykiska skillnad förklarar det mesta som skiljer män och kvinnor t.ex löner och makt, men det finns inget förtryck utan bara skillnader. Och feministen kan försöka ändra en man hur mycket hon vill men vi män ser bara en liten mus som piper i en hörna och till slut slutar hon alltid och går över till något annat. För det är män som är envisast och envisa män har i princip skapat allt som är roligt och spännande på jorden så inget fel med envishet.
Om kvinnor varit det minsta skapande och envisa så hade det varit KVINNOR som uppfann universiteten och MÄNNEN som fick stå gråtande utanför. Ingen kvinna har FORTFARANDE skapat ett stort känt universitet.
