8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jag tror inte du hittar så många som ser dig som sakkunnig i denna tråd längre...

Jaså, varför inte? :-) Förtydliga gärna var jag har gått snett i de medicinska resonemangen.

Doktorn, låt oss för ett ögonblick anta att allt du skriver stämmer. Att Elsa åt mer hemma än vad som rapporterades, och att föräldrarna borde ha återkopplat det bättre.

Kan det motivera det här?

• Elsa togs samma dag, med polis, utan att få säga hejdå.

• Hon placerades i nästan ett år, delvis på hemlig ort, utan kontakt med sina föräldrar, syskon eller nätverk.

• I ett halvår fick hon ett brev i veckan. Ingen fysisk kontakt, inga telefonsamtal.

• Isoleringen fortsatte efter att droppet tagits bort i början av september 2025, och efter att polisutredningen lagts ner. Umgänget omprövades inte.

• Det fanns ingen plan för återförening.

• Enligt den externa granskningen längtade Elsa efter sina föräldrar.

Allt detta för en brist i rapporteringen av matintag. Inget systemridderi i världen kan motivera det. Inte för ett barn med en kronisk sjukdom, som behövde sina föräldrar mer än något annat.

Och så några punkter i ditt inlägg:

“Jag har aldrig sagt att vi har fakta.” Två meningar senare: “Faktan vi har är att hon åt i hemmet.” Vilket gäller?

“Det spelar ingen roll vad vården hade dokumenterat.” Det är en läkare som skriver det. Vårdens dokumentation spelar alltså ingen roll, men föräldrarnas rapportering är avgörande?

“Kan du inte visa vad förändringen bestod i får vi förutsätta att inga fler ändringar gjordes.” Nej, man kan inte förutsätta något bara för att man saknar journalen. Men det finns ändå uppgifter. Enligt umgängesövervägandet från december 2025 hade även den intravenösa glukosen tagits bort. Lex Sarah-rapporten konstaterar att den medicinska behandlingen förändrades, och den externa granskningen att vården fick korrigera sina uppgifter om både dropp och diagnosfrågor.

“Diagnosen kan ha varit rätt när den sattes.” Kan. Då är det en möjlighet, inte ett skäl att isolera ett barn.

“Det är lätt att döma i efterhand, ingen socialsekreterare hade ifrågasatt detta.” Två socialsekreterare gjorde just det, i en Lex Sarah-rapport. Och att ompröva tvånget när nya uppgifter kommer fram är inte att döma i efterhand. Det är vad lagen kräver, löpande, under hela vårdtiden.

Jag gjorde en liten fars om detta gäng på skoj:

RIDDARNA AV DEN RUNDA CIRKELN
En fars i en akt

Ett runt bord i ett rum utan fönster. På väggen hänger en inramad domsats. I hörnet står en pärm märkt “HELA BILDEN”, med hänglås. Kring bordet sitter DOKTORN (stetoskop, ingen journal), UGGLAN (läsglasögon, en broschyr om utredningshem från 1998), TOTIUS (en hög diarienummer) och LILLA MY (en telefon med IVO:s växel på kortnummer).

TOTIUS: Jag förklarar mötet öppnat. Första punkten: har någon av oss läst originalhandlingarna?

DOKTORN: Vi kan inte veta.

UGGLAN: Sannolikt inte.

LILLA MY: Det fanns en oro.

TOTIUS: Utmärkt. Då är vi överens om att vi har helheten.

Det knackar. In kommer en SOCIALSEKRETERARE med en Lex Sarah-rapport.

SOCIALSEKRETERAREN: Ursäkta, jag arbetade med ärendet. Utredningen prövade aldrig sin utgångspunkt.

TOTIUS: Diarienummer?

SOCIALSEKRETERAREN: Det står på första sidan.

TOTIUS: Bagatellartat. Gängse rutin.

DOKTORN: Skriven av en person utan medicinsk kunskap. Man ska vara försiktig med vad sådana tycker.

UGGLAN: Till skillnad från nämnden, som består av... ja. Nästa punkt.

Det knackar igen. In kommer en EXTERN GRANSKARE med en rapport.

GRANSKAREN: Jag har granskat handlingarna. Inget samtycke prövades, pappan utreddes aldrig, och vården fick själv korrigera sina uppgifter om droppet.

LILLA MY: (slår numret) Hallå, IVO? Ja, någon har läst handlingarna här.

DOKTORN: Har du specialistexamen i pediatrisk gastroenterologi?

GRANSKAREN: Nej. Har du?

DOKTORN: Det är irrelevant. Jag har läst sidan 4 i domen.

TOTIUS: Och domen säger att det fanns skäl. Alltså fanns det skäl. Det kallas linjärt tänkande.

Totius ritar en perfekt cirkel med linjal på bordet.

UGGLAN: Vackert.

Det knackar en tredje gång. In kommer en SAKKUNNIG.

DEN SAKKUNNIGE: Den aktuella risken bedöms som låg till försumbar.

DOKTORN: Låg? Det bevisar ju att LVU fungerade.

DEN SAKKUNNIGE: Behandlingen ändrades samtidigt.

DOKTORN: Enbart fördelningen av maten. Och droppet. Och läkemedlen. Och melatoninet. Men i övrigt ingenting.

LILLA MY: Det fanns en oro.

En BUDBÄRARE springer in.

BUDBÄRAREN: Elsa är hemma!

Tystnad.

TOTIUS: Hos samma föräldrar?

BUDBÄRAREN: Ja.

TOTIUS: Och har föräldrarna förändrats?

BUDBÄRAREN: Nej, det är behandlingen som har förändrats.

TOTIUS: (efter lång paus) Då saknar Elsa också probleminsikt.

UGGLAN: Har något utredningshem som jag känner till tagit emot ett sådant uppdrag?

DOKTORN: Hon måste ha ätit hemma. Allt annat är omöjligt. Vilket bevisar att föräldrarna brustit.

BUDBÄRAREN: Att hon ätit hemma bevisar att hon blivit matad hemma?

DOKTORN: Du lägger ord i min mun.

LILLA MY: (i telefonen) Nej, IVO, vi vill inte anmäla något. Vi vill bara att ni vet att vi inte heller vet.

Alla experterna går mot dörren.

GRANSKAREN: Vi lämnar rapporterna här, om någon vill läsa dem.

TOTIUS: Vi får invänta JO.

SOCIALSEKRETERAREN: Och när JO kommer?

TOTIUS: Då får vi invänta nästa JO.

Experterna går. Riddarna sätter sig. Pärmen “HELA BILDEN” står kvar med hänglås. Ingen har nyckeln.

TOTIUS: Sammanfattningsvis: vi kan inte veta, det är sannolikt så, och det fanns en oro.

ALLA: (i kör) Allt är tydligt i domslutet.

Ridå. Cirkeln på bordet fortsätter att snurra.

Elsas morfar har ju krävt att USÖ ska lex Maria-anmäla den påstått felaktiga näringsdroppsbehandlingen. Men droppet ordinerades väl ursprungligen av Akademiska?

Vet någon om Victoria själv har vänt sig till patientnämnden eller gjort en ny IVO-anmälan om droppbehandlingen, och om granskningen i så fall omfattar båda sjukhusen?

Återigen så håller jag med dig om att det akuta omhändertagandet kunde skötts på ett bättre sätt. Så akut var det säkerligen inte.

Även om det upplevs som väldigt hårt så har vi inte hela kontexten utifrån att vi aldrig har haft kontakt med mamman och inte har journalen. Men givet det potentiella allvaret i sutuationen, med en potentiell omedveten kraftig symtomförstärkning och en relation som innebar medikalisering så kan dessa insatser motiveras för att fortsätta observera barnet i en helt opåverkad miljö. Detta då hon så snabbt blev bättre.

Du underskattar allvaret i att ha missat att återkoppla matintag. Detta är så enormt centralt för vårdens utvärdering och behandling. Barnet kan skadas allvarligt om det blir fel. Tänk återigen på att kolektomi fördes på tal av VH. Detta var inget som vården föreslog.

Men återigen, jag är inte socionom och jag kan inte LVU lagstitningen till fullo. Jag har heller inte hela situationen framför mig.

Vi har inte fakta framför oss dokumenterat, men fakta är att hon åt. Uttryckte mig otydligt.

Glukosdroppet ter sig även sekundärt. Den kan heller inte förklara hennes mående utan är en konsekvens av det. Så länge du inte kan presentera vad förändringen bestod av så får vi förutsätta att det var fördelning av mat (samma kaloriantal som hemma), successiv minskning av dropp, minskad vb-medicin och borttagande av melatonin och glukosdropp som var förändringen av den medicinska behandlingen. Fördelningen av mat var ingen förändring i kaloriintag mot det förmodade i hemmet och minskning av dropp samt vb-medicin är en konsekvens av bättrat mående. En socialsekreterare är inte rätt person att hänvisa till utifrån att vederbörande inte har medicinsk kompetens att förstå det ovanstående.

Hade en ny medicinsk faktor introducerats sä hade vi vetat om detta.

Ja. Föräldrarnas rapportering är avgörande oavsett om vården har slarvat i dokumentationen eller ej. Tror de att droppet är 100% så övermatar de barnet grovt och tror de att droppet är 40% så underrapporteras matintag.

Avseende diagnosen så fattar jag inte vad du menar. Men allvaret i att försvåra utvärdering av en sjukdom och därmed låta ett barn kvarstå med uttalade medicinska insatser är absolut föremål för LVU. Om det nu är detta som har skett.

Vilken ny uppgift har kommit fram sedan domarna? Inget medicinskt iallafall.

Doktorn, en fråga först, och jag vill gärna ha ett ärligt svar: tror du att Elsa någonsin hade kommit hem om socialtjänsten bara hade fortsatt att lyssna på vården?

Hon kom inte hem när vården sa att hon var frisk nog. Hon kom hem efter att socialtjänstens egna handläggare börjat ifrågasätta vårdens uppgifter och gjort en Lex Sarah-rapport, och efter att en extern sakkunnig bedömt risken som låg till försumbar. Så sent som i april 2026 sa nämndens tillförordnade ordförande, enligt Lex Sarah-rapporten, att mamman grovt misshandlat barnet och att det gick för fort att avsluta vården. Det var inte vården som öppnade dörren hem.

Och så ditt inlägg:

“Så akut var det säkerligen inte.” Tack. Då uppfylldes inte kraven för ett omedelbart omhändertagande. Lagen kräver att rättens beslut inte kan avvaktas. Om det inte var akut, så fanns det tid att utreda, pröva samtycke, höra pappan och överväga mildare alternativ. Inget av det gjordes.

“Potentiell symtomförstärkning”, “potentiellt allvar”, “kan motiveras”. Två “potentiell” och ett “kan” i samma mening. LVU kräver en påtaglig risk, grundad på konkreta omständigheter. Och “fortsätta observera barnet i en opåverkad miljö eftersom hon blev bättre” är precis det Lex Sarah-rapporten kritiserar: att förbättringen användes som bevis för att tvånget behövdes.

“Föräldrarnas rapportering är avgörande. Tror de att droppet är 100 procent övermatar de.” Och vem gav föräldrarna och Wilma uppgiften om droppet? Vården. Den externa granskningen säger att sjukvården fick korrigera sina uppgifter om näringsdroppet, och du skrev själv att vårdens fel om droppet var “förståeligt”. Föräldrarna agerade utifrån vårdens information. Ändå är det de som ska bära ansvaret för att den var fel.

Förändringarna i behandlingen. Nu räknar du själv upp fem: fördelningen av maten, nedtrappningen av droppet, mindre vid behovs-medicin, inget melatonin och ingen glukos i dropp. Att minskningen av droppet och medicinen bara var en följd av att hon mådde bättre, och aldrig en del av orsaken, är din tolkning. Utan journalen kan du inte veta vad som kom först. Och du skrev själv att vi inte har journalen.

Kolektomin. Att en förälder till ett svårt sjukt barn frågar om ett kirurgiskt alternativ är inte medikalisering. Det är vården som beslutar om operationer, inte föräldrar. Ingen kirurg opererar för att en förälder ber om det.

“Absolut föremål för LVU. Om det nu är detta som har skett.” Om. Igen.

“Vilken ny uppgift har kommit fram sedan domarna? Inget medicinskt i alla fall.”
• Ett externt sakkunnigutlåtande från 2026 bedömde risken som låg till försumbar. Det är en medicinsk bedömning.

• Enligt Lex Sarah-rapporten vägdes barnkirurgens uppgifter aldrig in, eftersom de “ej inkommit” i tid.

• Överläkaren som ledde orosanmälan har sagt att det inte handlade om medveten vanvård, utan om övertolkade symtom.

• Polisutredningen har lagts ner.

• Två oberoende granskningar har konstaterat allvarliga brister i handläggningen.

Du skriver själv att du inte kan LVU-lagstiftningen fullt ut och inte har hela situationen framför dig. Det har inte heller jag. Men just därför kan ingen av oss påstå att det Elsa utsattes för var motiverat.

Det är många som, direkt eller indirekt, konstaterar att domskälen inte håller. Med all ny information som har kommit fram går det att dra två slutsatser:

1. Det omedelbara omhändertagandet var inte ens akut. Det medger till och med doktorn: “Så akut var det säkerligen inte.” Då var det felaktigt, och det uppfyllde inte lagens krav.

2. Den påstådda omsorgsbristen har aldrig kunnat beläggas. Sanningen kom fram först när socialtjänsten började gå emot vården.

Det enda sättet att försvara det huvudlösa ingripandet är med cirkelbevis precis som du och systemriddarna gör och gjort tråden igenom.

Nej, det är inte ”många” och det finns ingenting utöver samma mediebild som tidigare. Det är uppenbart att kommunikationen med vården och LSS-utförandet inte fungerat och i sammanhanget är det fullt tillräckligt för LVU enligt domskälen. Det är faktiskt ofattbart att du fortsätter din monolog.

Precis. Du visade nu själv att det enda du har kvar är cirkelresonemang och hemmasnickrade teorier om LSS inverkan på vården.

Domskälen är inget bevis. De byggde på vinklad och missvisande information, vilket tydligt framgår av den nya information som har tillkommit i fallet.

Och det yttersta beviset för att LVU var fel kom när socialtjänsten faktiskt gjorde sitt jobb och utredde föräldrarna, något de helt struntade i från början.

Du får kalla det vad du vill. Det enda nya som framkommit är att LSS-bolagets VD (där Wilma är anställd) är rädd för att Försäkringskassan kommer att kräva tillbaka pengar.

Nej, det är inte det enda nya. Det nya är att socialtjänsten själv numera bedömer att det som en gång beskrevs som en påtaglig risk nu är en försumbar risk. Det nya är Lex Sarah-rapporterna och Ensolution-granskningen, som båda kritiserar att föräldrarna aldrig utreddes ordentligt från början. Och det nya är att Elsa i dag är hemma.

Vad ett LSS-bolag eller Försäkringskassan eventuellt tycker om ersättningar har ingenting med det att göra. Det är ett sidospår.

Om du menar att underlaget från början höll, visa det. Målnummer, handling, sida och exakt citat. Annars är det du som hör det du vill höra.