Vad anser ni? Använder man medvetet etiketten klassiska verk för att förändra innehållet i betydelsen? Dvs smuggla in modernare litteratur i begreppet av kommersiella och politiska skäl.. Går det att nyöversätta/förenkla klassiker så att de blir användbara på SFI?
https://www.youtube.com/watch?v=D7Sk-tHk1n4
AI
Längre AI
https://www.youtube.com/watch?v=D7Sk-tHk1n4
AI
Citat:
Podcastern ser den förändrade synen på klassiker som en medveten, hundraårig kulturrevolution maskerad som "demokratisering" [0:58:14, 1:04:29]. Genom att göra litteraturen mer lättillgänglig och subjektiv har akademiker och förlagsjättar raderat ut den historiska kontexten [0:39:11, 0:41:32]. Slutresultatet är en västerländsk civilisation som har tappat kontakten med sina egna rötter (sanning, ordning och skönhet), eftersom de vägledande fyrbåkarna har ersatts av kommersiellt paketerade moderna romaner
Längre AI
Citat:
1. Förändringen av synen på klassiska verk
Podcasterns absolut främsta åsikt är att definitionen av en "klassiker" har urvattnats och förvandlats från något objektivt till något helt subjektivt [0:01:41, 0:46:54, 1:00:14].
• Den ursprungliga definitionen: Riktiga klassiker är antikens grundläggande texter (främst från Grekland och Rom) som utgör fundamentet för den västerländska civilisationen [0:02:03, 0:02:24, 0:02:57]. Dessa verk bär på århundraden av samlad visdom, sanning, ordning och skönhet som har överlevt imperiers fall [0:04:18, 0:11:50, 0:12:45].
• Den moderna (felaktiga) synen: Idag kallas i princip vilken gammal, välskriven eller populär roman som helst för "klassiker" (t.ex. Stolthet och fördom eller Bröderna Karamazov) [0:00:04, 0:00:48]. Genom att blanda ihop antika grundpelare med moderna romaner på samma bokhyllor har förlagen fått allmänheten att tro att verken har samma kulturella och sociala tyngd [0:54:04, 1:13:51].
2. Drivkrafterna bakom: Kommersiella vs. Ideologiska intressen
Även om kommersiella intressen spelar en stor roll i att sälja böckerna, menar podcastern att det primära målet har varit ideologiskt och handlat om social kontroll [0:27:11, 1:03:05, 1:05:58].
• Kommersialiseringen: Förlagsbranschen insåg tidigt att ordet "klassiker" bär på en enorm tyngd och fungerar som en kvalitetsstämpel [0:27:36, 0:28:19]. Genom att paketera om böcker i enhetliga, prestigefyllda utgåvor skapade förlagen en marknad där de kunde få i princip vad som helst att sälja [0:27:04, 0:31:48, 0:51:38].
• Kulturell och social kontroll: Den djupare agendan har enligt henne varit att kontrollera det kulturellt acceptabla och forma framtiden genom att styra vad folk läser och hur de tänker [0:49:32, 0:56:37]. Istället för att ge massorna tillgång till antikens utmanande visdom, har man velat "demokratisera" och förenkla litteraturen [0:41:40, 1:04:29]. Genom att ersätta antika filosofer med progressiva eller moraliskt provokativa moderna verk (som markisen de Sade eller D.H. Lawrence) har man velat förändra samhällets moraliska kompass och undergräva den västerländska civilisationens traditionella grunder [0:52:32, 1:05:58, 1:06:32].
• CIA och institutioner: Hon nämner i förbigående kopplingar till etablissemanget, bland annat att litteraturtidskriften The Paris Review medgrundades av Peter Matthiessen, som var en faktisk CIA-agent [0:49:04]. Detta används som ett exempel på hur sammankopplade de elitistiska kretsarna (som styrde kulturen) var med maktens korridorer [0:49:16, 0:58:44].
3. Personer och rörelser som förändrat betydelsen (Frankrike, USA, England)
Podcastern lyfter fram specifika nyckelaktörer under historien som hon anser har bidragit mest till att skifta betydelsen av klassiker:
1600-talet och tidigare (Frankrike & England)
• "The Moderns" (Moderna) vs. "The Ancients" (Antika): Under 1600-talets Frankrike bröt ett kulturkrig ut [0:05:16]. "The Moderns", med Charles Perrault i spetsen och med stöd av Kardinal Richelieu via Franska akademien, hävdade att de antika verken (som Homeros) var förlegade, hedniska och farliga för den franska monarkins ideal [0:05:42, 0:06:03, 0:07:42]. De använde statlig censur för att tysta förespråkare av antiken [0:08:19]. I England ekades liknande debatter under samma tid [0:05:36].
1900-talet
Frankrike
• Jacques Schiffrin & André Gide: På 1930-talet skapade Schiffrin bokserien Bibliothèque de la Pléiade, som köptes upp av förlaget Gallimard där författaren André Gide var en drivande visionär [0:29:07, 0:29:35, 0:30:17]. De fulländade konceptet att paketera moderna och ibland moraliskt debatterade franska författare (som Baudelaire) i en design som liknade katolska mässböcker [0:30:24, 0:32:53]. Det fick konsumenterna att undermedvetet ge verken en närmast helig status, och det dröjde decennier innan de ens publicerade några antika grekiska eller romerska verk [0:32:53, 0:33:23].
USA
• John Erskine: Professor och litterär makthavare som skapade Great Books-rörelsen i början av 1900-talet [0:33:52, 0:34:31]. Trots att han framställde sig som en förespråkare av klassiker, menar podcastern att han gjorde stor skada [0:35:06, 0:37:38]. Tillsammans med utbildningsreformatorn John Dewey drev han igenom ett system i skolan där studenter skulle stressa igenom böcker utan historisk eller kulturell analys [0:35:57, 0:36:13, 0:37:12]. Erskine hävdade att Homeros Odyssé var exakt samma sak som en modern roman, vilket öppnade dörren för att radera ut skillnaden mellan dem [0:37:52].
• Jason Epstein: Redaktionschef för Random House och medgrundare av The New York Review of Books på 1950-talet [0:48:58, 0:49:34]. Epstein använde sin makt som "grindvakt" till att skapa en litterär värld som främst speglade hans egna och hans vänners progressiva åsikter [0:49:16, 0:49:32]. Han applicerade termen "klassiker" fritt på alla moderna romaner han själv ville publicera och använde Pléiade-modellen för att starta Library of America [0:49:34, 0:50:08, 0:50:44].
• Barney Rosset: Ägare av Grove Press som under 1950-talet drev framgångsrika rättsprocesser för att häva censuren mot explicit erotisk litteratur (som Lady Chatterleys älskare och Markis de Sades samlade verk) [0:52:55]. Detta ledde till att dessa verk senare kunde ges ut under etiketten "klassiker" av de stora förlagen [0:53:36, 0:53:42].
England
• E.V. Rieu & Penguin Classics: År 1946 startade Penguin Classics med E.V. Rieus översättning av Homeros Odyssé [0:40:55]. Rieu prioriterade "tillgänglighet" och "egalitarism" framför akademisk noggrannhet [0:41:32]. Podcastern menar att Rieu och Penguin gjorde enorm skada genom att medvetet "skriva ner" böckerna till läsarens nivå, istället för att lyfta läsaren till verkets nivå [0:41:52, 0:45:16, 0:45:45]. Penguin blandade fritt Platon och Chaucer med moderna romaner på exakt samma villkor, vilket permanent raderade ut allmänhetens förståelse för vad en sann klassiker är [0:42:26, 0:43:02].
Podcasterns absolut främsta åsikt är att definitionen av en "klassiker" har urvattnats och förvandlats från något objektivt till något helt subjektivt [0:01:41, 0:46:54, 1:00:14].
• Den ursprungliga definitionen: Riktiga klassiker är antikens grundläggande texter (främst från Grekland och Rom) som utgör fundamentet för den västerländska civilisationen [0:02:03, 0:02:24, 0:02:57]. Dessa verk bär på århundraden av samlad visdom, sanning, ordning och skönhet som har överlevt imperiers fall [0:04:18, 0:11:50, 0:12:45].
• Den moderna (felaktiga) synen: Idag kallas i princip vilken gammal, välskriven eller populär roman som helst för "klassiker" (t.ex. Stolthet och fördom eller Bröderna Karamazov) [0:00:04, 0:00:48]. Genom att blanda ihop antika grundpelare med moderna romaner på samma bokhyllor har förlagen fått allmänheten att tro att verken har samma kulturella och sociala tyngd [0:54:04, 1:13:51].
2. Drivkrafterna bakom: Kommersiella vs. Ideologiska intressen
Även om kommersiella intressen spelar en stor roll i att sälja böckerna, menar podcastern att det primära målet har varit ideologiskt och handlat om social kontroll [0:27:11, 1:03:05, 1:05:58].
• Kommersialiseringen: Förlagsbranschen insåg tidigt att ordet "klassiker" bär på en enorm tyngd och fungerar som en kvalitetsstämpel [0:27:36, 0:28:19]. Genom att paketera om böcker i enhetliga, prestigefyllda utgåvor skapade förlagen en marknad där de kunde få i princip vad som helst att sälja [0:27:04, 0:31:48, 0:51:38].
• Kulturell och social kontroll: Den djupare agendan har enligt henne varit att kontrollera det kulturellt acceptabla och forma framtiden genom att styra vad folk läser och hur de tänker [0:49:32, 0:56:37]. Istället för att ge massorna tillgång till antikens utmanande visdom, har man velat "demokratisera" och förenkla litteraturen [0:41:40, 1:04:29]. Genom att ersätta antika filosofer med progressiva eller moraliskt provokativa moderna verk (som markisen de Sade eller D.H. Lawrence) har man velat förändra samhällets moraliska kompass och undergräva den västerländska civilisationens traditionella grunder [0:52:32, 1:05:58, 1:06:32].
• CIA och institutioner: Hon nämner i förbigående kopplingar till etablissemanget, bland annat att litteraturtidskriften The Paris Review medgrundades av Peter Matthiessen, som var en faktisk CIA-agent [0:49:04]. Detta används som ett exempel på hur sammankopplade de elitistiska kretsarna (som styrde kulturen) var med maktens korridorer [0:49:16, 0:58:44].
3. Personer och rörelser som förändrat betydelsen (Frankrike, USA, England)
Podcastern lyfter fram specifika nyckelaktörer under historien som hon anser har bidragit mest till att skifta betydelsen av klassiker:
1600-talet och tidigare (Frankrike & England)
• "The Moderns" (Moderna) vs. "The Ancients" (Antika): Under 1600-talets Frankrike bröt ett kulturkrig ut [0:05:16]. "The Moderns", med Charles Perrault i spetsen och med stöd av Kardinal Richelieu via Franska akademien, hävdade att de antika verken (som Homeros) var förlegade, hedniska och farliga för den franska monarkins ideal [0:05:42, 0:06:03, 0:07:42]. De använde statlig censur för att tysta förespråkare av antiken [0:08:19]. I England ekades liknande debatter under samma tid [0:05:36].
1900-talet
Frankrike
• Jacques Schiffrin & André Gide: På 1930-talet skapade Schiffrin bokserien Bibliothèque de la Pléiade, som köptes upp av förlaget Gallimard där författaren André Gide var en drivande visionär [0:29:07, 0:29:35, 0:30:17]. De fulländade konceptet att paketera moderna och ibland moraliskt debatterade franska författare (som Baudelaire) i en design som liknade katolska mässböcker [0:30:24, 0:32:53]. Det fick konsumenterna att undermedvetet ge verken en närmast helig status, och det dröjde decennier innan de ens publicerade några antika grekiska eller romerska verk [0:32:53, 0:33:23].
USA
• John Erskine: Professor och litterär makthavare som skapade Great Books-rörelsen i början av 1900-talet [0:33:52, 0:34:31]. Trots att han framställde sig som en förespråkare av klassiker, menar podcastern att han gjorde stor skada [0:35:06, 0:37:38]. Tillsammans med utbildningsreformatorn John Dewey drev han igenom ett system i skolan där studenter skulle stressa igenom böcker utan historisk eller kulturell analys [0:35:57, 0:36:13, 0:37:12]. Erskine hävdade att Homeros Odyssé var exakt samma sak som en modern roman, vilket öppnade dörren för att radera ut skillnaden mellan dem [0:37:52].
• Jason Epstein: Redaktionschef för Random House och medgrundare av The New York Review of Books på 1950-talet [0:48:58, 0:49:34]. Epstein använde sin makt som "grindvakt" till att skapa en litterär värld som främst speglade hans egna och hans vänners progressiva åsikter [0:49:16, 0:49:32]. Han applicerade termen "klassiker" fritt på alla moderna romaner han själv ville publicera och använde Pléiade-modellen för att starta Library of America [0:49:34, 0:50:08, 0:50:44].
• Barney Rosset: Ägare av Grove Press som under 1950-talet drev framgångsrika rättsprocesser för att häva censuren mot explicit erotisk litteratur (som Lady Chatterleys älskare och Markis de Sades samlade verk) [0:52:55]. Detta ledde till att dessa verk senare kunde ges ut under etiketten "klassiker" av de stora förlagen [0:53:36, 0:53:42].
England
• E.V. Rieu & Penguin Classics: År 1946 startade Penguin Classics med E.V. Rieus översättning av Homeros Odyssé [0:40:55]. Rieu prioriterade "tillgänglighet" och "egalitarism" framför akademisk noggrannhet [0:41:32]. Podcastern menar att Rieu och Penguin gjorde enorm skada genom att medvetet "skriva ner" böckerna till läsarens nivå, istället för att lyfta läsaren till verkets nivå [0:41:52, 0:45:16, 0:45:45]. Penguin blandade fritt Platon och Chaucer med moderna romaner på exakt samma villkor, vilket permanent raderade ut allmänhetens förståelse för vad en sann klassiker är [0:42:26, 0:43:02].
__________________
Senast redigerad av Lao Tzu 2026-10-21 kl. 21:18.
Senast redigerad av Lao Tzu 2026-10-21 kl. 21:18.