Citat:
Ursprungligen postat av
trustmeiamadoctor
Ingen av oss vet ju exakt vad som har hänt.
Men det framkommer ju med all tydlighet att det rapporterade matintaget var skralt.
Vi vet att hon fick 40% näring via dropp.
Vi vet att hon inte åt i skolan.
Vi vet att tillväxt och prover var bra.
Vi vet att detta kräver åtminstone 90% av hennes näringsbehov över tid.
Om hon då inte åt en skoldag så är det väl helt rimligt att resten intogs efter skolan?
Är du med på det resonemanget för det första?
Ja, doktorn, jag är med på det resonemanget. Om droppet täckte runt 40 procent, om hon åt lite i skolan och om tillväxten och proverna ändå var bra, då måste hon ha ätit mer hemma än det som rapporterades. Det är rimligt.
Men följ det hela vägen. Då fick Elsa i sig tillräckligt med näring hemma. Hon växte normalt och hade bra prover. Det är motsatsen till bristande omsorg. Barnet blev mätt hemma.
Så vad återstår? En skillnad mellan vad som rapporterades och vad hon faktiskt åt. Och för det finns det helt naturliga förklaringar:
Föräldrarna utgick från att droppet täckte näringsbehovet, vilket var vårdens ordination. Då fanns det ingen anledning för dem att väga och räkna varje måltid.
Det Elsa åt kan ha varit små mängder men kaloririka saker, som fika, glass och godis. Det låter “skralt” men kan räcka långt.
En orolig förälder till ett sjukt barn uppfattar lätt intaget som mindre än det är. Det är precis det den behandlande överläkaren beskrev: en nära relation där symtom övertolkas, inte medveten vanvård.
Ingen av de förklaringarna kräver någon misstanke om att mamman skadade Elsa. Och ingen av dem motiverar LVU. En förälder som underskattar hur mycket barnet äter, medan barnet växer normalt, är ett informationsproblem. Det löser man genom att be familjen föra matdagbok under en period eller genom att följa upp med vägning. Inte genom att skilja barnet från båda föräldrarna i sju månader.
Så ja, jag är med på ditt resonemang. Men slutsatsen blir en annan än den du drar.
