Den vanliga svenskens nya bilvanor

Varför, och när, började helt vanliga svenskar acceptera sjuka priser för bilar som inte är värda det, istället för att gå till begagnatmarknaden som man tidigare gjort?

Jag kan jämna ut det hela och meddela jag köpte bil som kostar, per månad, 1800kr minus 1300kr i elbilsbidrag . Lägga pengar på bil är nog det oklokaste jag vill göra. Bil är jävligt praktiskt och ett måste för att köra släp, men inget bling-bling för min del. Köper gärna anonym bil med anonym färg. Från 2022 så lagom begagnad tänker jag.

Nuddar väggar baktill när jag parkerar och flyttar lite på soptunnan med bilen ibland. Lite för att provocera andra eller få dom att vakna till lite kring det här med bilar... det är ju bara en jävla bil, herre gud.

Efter verbets tråd var jag tvungen att göra en liknande.

Förr i tiden, kanske år 2000 om jag minns rätt, så var bilägande till största del en praktisk ska. Man ska ha en bil som tål att man skrapar fäljarna i trottoarkanten, det ska inte göra något om en bil råkar dutta i en när den fickparkerar osv.

Spola fram till 2026. Alla och deras mammor i städer med över 10 000 personer verkar ha bilar för mer än 500 000. En vecka efter BMW IX3 släpptes såg jag 4 stycken parkerade bredvid varandra. Jag ser ID.4r flera gånger varje dag, de nyaste polestarsen. Varför har detta skett? Varför har den breda allmänheten helt plötsligt blivit "intresserade" av bilar?

När man läser på reddit iallafall, så slås jag av att det verkar inte finnas någon tanke bakom detta?. Jag läste igår att någon skulle leasa en mercedes för ELVA TUSEN I MÅNADEN för att han "behöver en bil". Resterande av kommentarsfältet höll med honom och sade att ja, det är bättre, för då slipper du värdeminskningen osv. En vanlig svensson (han uppgav sin lön) har inga problem att leasa bilar för 7-8 000kr?. Nu har vi inte ens börjat tala om billån. När blev detta en grej? Låna pengar till en pengaslukande svart hål ? Låna pengar till en ID.4? Sedan sitta och gnälla över att inflationen är hög och riset gått upp i pris.

När jag påpekar att man kan köpa en begagnad bil med 4 000 mil för allt mellan 90 - 120 000kr blir man lynchad för då finns det ju en massa fel på bilen!. Begagnatmarknaden har varit svenskens bästa vän sedan många år tillbaka. Det är alltså helt otänkligt att köpa en skoda octavia kombi begagnat för 120 000 för den är inte tillräckligt fin för dom? Därför skall det tas billån och leasas för 8000 i månaden.

Dom får det att låta som att jag är en gammal surgubbe, trots att jag tycker det är skitkul med porsche och liknande, och ska nog sannolikt köpa en panamera nästa år. Men jag fattar att en vanlig människa aldrig kommer ha råd med det och det finns jättebra bilar på begagnatmarknaden. Själv har man kört en skruttig pegeout 208 i 6 år utan problem.

Efter denna långa, personliga text jag skrev med gråten i halsen, önskar jag svar på följande av flashbacks ljusaste huvuden;

Varför, och när, började helt vanliga svenskar acceptera sjuka priser för bilar som inte är värda det, istället för att gå till begagnatmarknaden som man tidigare gjort?

Jag kan jämna ut det hela och meddela jag köpte bil som kostar, per månad, 1800kr minus 1300kr i elbilsbidrag .

Det är ren okunnighet att köpa en dyr bil, i mitt tycke.

Efter verbets tråd var jag tvungen att göra en liknande.

Förr i tiden, kanske år 2000 om jag minns rätt, så var bilägande till största del en praktisk ska. Man ska ha en bil som tål att man skrapar fäljarna i trottoarkanten, det ska inte göra något om en bil råkar dutta i en när den fickparkerar osv.

Spola fram till 2026. Alla och deras mammor i städer med över 10 000 personer verkar ha bilar för mer än 500 000. En vecka efter BMW IX3 släpptes såg jag 4 stycken parkerade bredvid varandra. Jag ser ID.4r flera gånger varje dag, de nyaste polestarsen. Varför har detta skett? Varför har den breda allmänheten helt plötsligt blivit "intresserade" av bilar?

När man läser på reddit iallafall, så slås jag av att det verkar inte finnas någon tanke bakom detta?. Jag läste igår att någon skulle leasa en mercedes för ELVA TUSEN I MÅNADEN för att han "behöver en bil". Resterande av kommentarsfältet höll med honom och sade att ja, det är bättre, för då slipper du värdeminskningen osv. En vanlig svensson (han uppgav sin lön) har inga problem att leasa bilar för 7-8 000kr?. Nu har vi inte ens börjat tala om billån. När blev detta en grej? Låna pengar till en pengaslukande svart hål ? Låna pengar till en ID.4? Sedan sitta och gnälla över att inflationen är hög och riset gått upp i pris.

När jag påpekar att man kan köpa en begagnad bil med 4 000 mil för allt mellan 90 - 120 000kr blir man lynchad för då finns det ju en massa fel på bilen!. Begagnatmarknaden har varit svenskens bästa vän sedan många år tillbaka. Det är alltså helt otänkligt att köpa en skoda octavia kombi begagnat för 120 000 för den är inte tillräckligt fin för dom? Därför skall det tas billån och leasas för 8000 i månaden.

Dom får det att låta som att jag är en gammal surgubbe, trots att jag tycker det är skitkul med porsche och liknande, och ska nog sannolikt köpa en panamera nästa år. Men jag fattar att en vanlig människa aldrig kommer ha råd med det och det finns jättebra bilar på begagnatmarknaden. Själv har man kört en skruttig pegeout 208 i 6 år utan problem.

Efter denna långa, personliga text jag skrev med gråten i halsen, önskar jag svar på följande av flashbacks ljusaste huvuden;

Varför, och när, började helt vanliga svenskar acceptera sjuka priser för bilar som inte är värda det, istället för att gå till begagnatmarknaden som man tidigare gjort?

Danskarna är ett steg värre... känns som att 90% kör nya mercedes, bmw eller tesla. Eller de har iaf de bilarna på uppfarten och cyklar till vardags.

Efter verbets tråd var jag tvungen att göra en liknande.

Förr i tiden, kanske år 2000 om jag minns rätt, så var bilägande till största del en praktisk ska. Man ska ha en bil som tål att man skrapar fäljarna i trottoarkanten, det ska inte göra något om en bil råkar dutta i en när den fickparkerar osv.

Spola fram till 2026. Alla och deras mammor i städer med över 10 000 personer verkar ha bilar för mer än 500 000. En vecka efter BMW IX3 släpptes såg jag 4 stycken parkerade bredvid varandra. Jag ser ID.4r flera gånger varje dag, de nyaste polestarsen. Varför har detta skett? Varför har den breda allmänheten helt plötsligt blivit "intresserade" av bilar?

När man läser på reddit iallafall, så slås jag av att det verkar inte finnas någon tanke bakom detta?. Jag läste igår att någon skulle leasa en mercedes för ELVA TUSEN I MÅNADEN för att han "behöver en bil". Resterande av kommentarsfältet höll med honom och sade att ja, det är bättre, för då slipper du värdeminskningen osv. En vanlig svensson (han uppgav sin lön) har inga problem att leasa bilar för 7-8 000kr?. Nu har vi inte ens börjat tala om billån. När blev detta en grej? Låna pengar till en pengaslukande svart hål ? Låna pengar till en ID.4? Sedan sitta och gnälla över att inflationen är hög och riset gått upp i pris.

När jag påpekar att man kan köpa en begagnad bil med 4 000 mil för allt mellan 90 - 120 000kr blir man lynchad för då finns det ju en massa fel på bilen!. Begagnatmarknaden har varit svenskens bästa vän sedan många år tillbaka. Det är alltså helt otänkligt att köpa en skoda octavia kombi begagnat för 120 000 för den är inte tillräckligt fin för dom? Därför skall det tas billån och leasas för 8000 i månaden.

Dom får det att låta som att jag är en gammal surgubbe, trots att jag tycker det är skitkul med porsche och liknande, och ska nog sannolikt köpa en panamera nästa år. Men jag fattar att en vanlig människa aldrig kommer ha råd med det och det finns jättebra bilar på begagnatmarknaden. Själv har man kört en skruttig pegeout 208 i 6 år utan problem.

Efter denna långa, personliga text jag skrev med gråten i halsen, önskar jag svar på följande av flashbacks ljusaste huvuden;

Varför, och när, började helt vanliga svenskar acceptera sjuka priser för bilar som inte är värda det, istället för att gå till begagnatmarknaden som man tidigare gjort?

Jag undrar också hur fan folk har råd med allt? Nya kök, bilar, utlandssemester. Själv är jag höginkomsttagare men känner att man får nöja sig med antingen eller. Vi har inte råd att renovera köket, köpa ny bil och åka till Thailand samma år. Men många andra verkar helt bekymmerslöst gör det.

Själv har jag en tio år gammal bil som vi köpte cash. Och nästa bil blir en 2-3 år gammal bil köpt cash med.

Men det kanske är som diskuteras i tråden: folk blir alltmer bekväma med att ta konsumtionslån.