Citat:
Vi vill bli hörda, vi är inte ute efter sympatier. 1. Vi har begått brott i Sverige, och vi ska ha samma rättigheter och villkor som man får på en svensk anstalt. Vi har hamnat under estländska lagar. 2. Exempelvis, vi vill ha samma mat som erbjuds på svensk anstalt. Vi ska heller inte behöva betala för besöksrum här på anstalten Estland. 3. På vilket sätt tillgodoses våra vårdbehov, rehabilitering samt återanpassning till samhället här på Tartu Estland? Vi är totalt utlämnande till estländska lagar som inte kan bemöta oss i detta. Vi vill att beslutsfattarna i Sverige, som har godkänt detta avtal med Estland, ska stå till svars och svara på förhållandena som beskrivits ovan samt dessa frågor.
1. Vad är budgeten för mat per intagen per dag?
2. Vilken anstalt i Sverige har 44 intagna på samma avdelning?
3. Vilka anstalter har madrasser som är 5 cm tunna i Sverige?
4. Vi blir inlåsta vid lunch och vid middag. Vi behöver äta på våra rum. På vilka anstalter i Sverige förekommer detta?
Vi ifrågasätter särskilt allt detta med inlåsning vid lunch och middag. Vi har inte fått någon information om att vi ska bli inlåsta vid lunch och middag. Vid ett tillfälle vägrade vi därför gå in i cellerna, då sattes deras kravallstyrka in som lyfte in oss i cellerna.
1. Många brukar hävda att svenska fängelser är fantastiska och att de intagna blir så bortskämda att de saknar motivation att förändra sina liv. Men om de svenska förhållandena vore normen överallt, skulle ingen behöva protestera och kräva bättre villkor. Nu blev det plötsligt inte lika roligt att begå brott och sitta inlåst längre, vilket är positivt. Sverige borde faktiskt ta efter detta, eftersom jag tror att det har en avskräckande effekt.
2. Den som låter bli att begå brott behåller sin frihet och kan laga precis vilken mat den vill. Man måste tänka på de stackars brottsoffren som aldrig bad om att bli utsatta. Nu krävs det plötsligt att maten ska hålla samma standard som på svenska anstalter. Om man helt enkelt låter bli att begå brott slipper man överhuvudtaget oroa sig för fängelsekrubbet, utan kan i stället laga sin egen mat i frihet.
3. Vet dessa personer verkligen att de är i behov av rehabilitering och återanpassning? Kan man inte i stället tänka ett steg längre och bara låta bli att begå brott från första början? Det där resonemanget framstår bara som manipulativt: "Jag måste rehabiliteras, men det går inte så länge behandlingen ser ut så här." Det låter i mina öron helt orimligt.
Det enda saken som jag är kritiskt emot, är att jag har fått uppfattningen att man har skickat iväg de skötsamma intagna. Det vore något om man skickade iväg de mest stökiga intagna. De som begått de största grova brotten.
Men aja. Detta är kanske bara början. Sen kanske de andra intagna får följa med eller så får svenska anstalten ändra på sig, för uppenbarligen hjälper inte rehabiliteringen. Detta är bättre. Då får intagna låta bli att begå brott, helt enkelt!