Varför köper folk nya bruksbilar för 800 000 kr med privata pengar?

Tycker frågan är konstig, privata pengar? Hur många köper sin 800.000kr bil kontant menar du? Har man 800.000kr att lägga på en bil så har man förmodligen mycket mer än 600.000kr på börsen redan.

Så tror du verkligen alla som åker runt i 800.000kr bilar har 600.000 i sparande? Är nog inte så många som har det.

Jag har funderat på en sak. Hur resonerar egentligen folk som köper en ny Mercedes E-klass för 700–800 tusen kronor med sina egna pengar, bara för att få åka lite bekvämare till jobbet?

Jag kan förstå det om man har förmånsbil via jobbet och får tillgång till en fin bil till en rimlig faktisk kostnad. Jag kan också förstå den som köper en gammal raritet, en entusiastbil eller något som har potential att behålla eller öka i värde. Då finns det åtminstone något mer än själva transporten i ekvationen.

Men en helt vanlig ny bruksbil för nästan en miljon?

Bilen ska ta dig från A till B, kanske i lite bättre stolar och med lite mindre vägljud. Absolut, komfort är trevligt. Men är det verkligen värt flera hundra tusen kronor extra jämfört med en bil för 250–350 tusen?

Pengarna försvinner ju inte bara vid köpet. Du har värdeminskning, försäkring, service och andra kostnader. Efter några år kan du ha bränt flera hundra tusen på att åka lite bekvämare, samtidigt som pengarna hade kunnat ligga investerade och faktiskt göra nytta för dig.

Det jag framför allt undrar är hur många som är helt ärliga mot sig själva när de motiverar köpet.

Hur många köper egentligen en sådan bil för att de uppskattar komforten, och hur många gillar också tanken på att grannen, kollegorna eller folk på parkeringen ska se att de kör en Mercedes?

För handen på hjärtat, hur många andra bryr sig egentligen? De flesta tittar väl på bilen i några sekunder och går sedan vidare med sitt liv. Samtidigt kanske ägaren har lagt en stor del av sitt ekonomiska utrymme på något som tappar värde varje år.

Jag säger inte att man ska leva som en munk och aldrig unna sig något. Man ska självklart använda sina pengar till det man tycker om. Men det är skillnad på att ha råd med något och att det faktiskt är ett vettigt köp.

Så jag är genuint nyfiken

Ni som har köpt en ny bil för 700–900 tusen kronor privat, utan förmånsbil eller andra särskilda upplägg, hur resonerade ni? Var det verkligen körkomforten som motiverade prislappen, eller spelade status och känslan av att ha en fin bil också in?

Och om ni fick välja mellan att köra en bil för 800 000 kr eller att ha exempelvis 600 000 kr extra investerade på börsen och köra en bil för 200 000 kr, vilket hade ni valt?

För det första måste man förstå att en bil i miljonklassen egentligen inte kostar en miljon. Du får 10-15% på inköpet om du leasar med rätt företag (som du kan betala av direkt om du vill) och kan såklart deala på priset med.

En ev9 som är 3 år gammal med all utrustning osv kostade runt 700k när jag tittade sist. Det är definitivt ingen pussy-magnet direkt men en otroligt skön bil.
När jag köpte nytt för över miljonen nyss prutade jag ner till runt 900, förväntar mig runt 700 om 3 år och har gått in med kanske 200. Det är 5,5 i värdetapp, försäkringen är nästan gratis med alla garantier osv, dealade till mig vinterdäck och har däckhotell via leasingen. Säg att jag hamnar runt 7,5k/m vilket absolut är dyrt men då kan inget hemskt hända.

På min mer rimliga bil gick vattenpumpen (13k), ac kompressorn börjar närma sig körd (40k), servicen har schemalagd hybridremsbyte, försäkringen är högre pga utgången vagnskadegaranti. Bytte bromsskivor då de började bli dags och lite delar runt dämpningen (22k), däcken börjar närma sig slut.


Alla köper inte bil för att ragga, barnfamiljer köper också i den här klassen, och skillnaden på en pytteliten ex30 som landar runt 4k och det jag kör nu är 3500kr i månaden. Ett pris jag absolut är villig att betala för ett par extra säten, ANC innuti bilen, massage i sätena osv osv.


Personligen har jag ett låst belopp i kontantinsatser för mina bilar, och resten räknar jag enbart månadskostnad på. Förstår inte hur folk kan lovorda investeringar på låg risk och låg avkastning, men inte ta utgifter som är lite högre för att minimera risk. Lägre intäkter är ju samma sak som högre utgifter i slutet av dan.


Ni lever för övrigt i en värld där man kan gå in med 75k och sen ha avdragsgilla lån på en elbil med över 400 hästar och fabriksgarantier kvar och betala kanske 3500kr/m.


Här är en ai genererad TCO uträkning på en 2015 Mercedes e-klass:





En begagnad Mercedes-Benz E-klass (årsmodell 2015, generation W212) kostar i genomsnitt mellan 130 000 kr och 250 000 kr i inköp, beroende på miltal, skick och utrustning. Den totala ägandekostnaden (TCO) per månad landar vanligtvis på 4 500 till 6 000 kr/månad vid en körsträcka på 1 500 mil per år.

Kostnadskomponenter per månad (ungefärliga riktmärken)

• Inköp / Värdeminskning: Ca 3 000 kr/månad (ca 36 000 kr per år)
• Drivmedel (t.ex. diesel E220 CDI / E250 CDI): Ca 1 400 – 1 800 kr/månad
• Fordonsskatt (gammalt skattesystem före Bonus/Malus): Ca 200 – 400 kr/månad (ca 2 500 – 4 500 kr/år beroende på motor och utsläpp)
• Försäkring (helförsäkring): Ca 1 200 – 1 800 kr/månad
• Service och underhåll: Ca 1 100 kr/månad (ca 13 500 kr/år räknat i snitt för äldre premiumbil)
• Däck (sommar och vinter): Ca 350 – 400 kr/månad

Jag har funderat på en sak. Hur resonerar egentligen folk som köper en ny Mercedes E-klass för 700–800 tusen kronor med sina egna pengar, bara för att få åka lite bekvämare till jobbet?

åttahundratusen är inte ens mycket pengar för en bil i dag. vill man värna om miljlön och framtida generationer också ska kunna få leva är det inte ett svårt val att välja en ny modern miljövänlig smart hållbar bil som är elektrifierad.