Välja att veta eller inte veta?

Om ni hade fått välja att veta någonting som påverkat ert liv signifikant eller att välja att avstå från att veta det? Vad hade ni gjort?

Till exempel? En familjemedlem försvinner och ni vet inte vad som hänt. Åren går och inga svar? Hade ni valt att få veta vad som hänt eller att tänka de lever och har ett bra liv någonstans?

Det finns många olika scenarion men ni förstår poängen. Man plågas av det vi vet och plågas av det vi inte vet. Besynnerligt inte sant.

Jag vill veta, med reservation för att jag förmodligen inte vill veta alla detaljer.

När jag var yngre avskydde jag att inte veta. Ville veta allt, vilka hemska nyheter det än var. En del ville hålla fakta från mig, men de hade inte mycket för det. I den åldern hade jag velat veta om jag bar på någon dödlig gen också, säg om en förälder hade den. Är inte lika hardcore längre, har fått tåla att folk försvunnit ur mitt liv utan att jag vet vad som hände dem. Men var det någon väldigt nära så självklart hade jag velat veta, tänk att ha ett syskon som bara försvinner från en dag till nästa och man får inga svar.

Precis så. Det är alltid bättre att veta än att inte veta. Det är enda sättet att få ett avslut, och gå vidare. Men om det handlar om att ens anhörig torterats till döds t.ex., så vill man inte veta alla hemska detaljer. Inte heller i vilket skick kroppen hittades (om den var full av larver t.ex.), och absolut inte se några foton av den; det kan förstöra bilden man har av den kära släktingen för sitt inre öga.

Jag vill veta allt. Även detaljerna. Ju mer detaljer desto mindre frågor som dyker upp. Och man kan processa klart och gå vidare.

Det beror nog på vad som har hänt.
Vissa detaljer ger mer ångest än svar.

Om "din" 10-åriga dotter hittas mördad i skogen så vill du knappast veta alla detaljer om vad den "sadistiske pedofilen" har utsatt henne för innan hon dog.
Om din 20-årige son dör i en bilolycka så vill du nog inte veta att han levde och var vid medvetande i sju minuter medan han och bilen brann.

Jag tror det viktiga med sådana här frågor är att ställa frågan till dom berörda.
Vill man veta alla detaljer för att kunna gå vidare är det väl rimligt att låta vederbörande ha någon från rättsväsendet sittandes med dom så att det är öppet att ställa frågor. Personen som har genomgången får ha lite fingertoppskänsla.
Det skulle inte förvåna mig ifall någon behöver se foton från brottsplatsen för att inte hjärnan ska få utrymma att hitta på egna teorier.

Gillar inte att leva i ovisshet, är även nyfiken av mig.

Vill veta för då finns det grund till att bearbeta.

Jag förstår ärligt talat inte varför man inte skulle vilja veta. Åtminstone så länge det gäller nuvarande liv och framtiden. Det som redan är bakom mig så kanske jag däremot gärna skulle skita i.

Om något av mina ex hade varit otrogna t.ex. så kan jag leva med att vara lyckligt ovetande eftersom jag har svårt att se hur det skulle påverka min framtid positivt.

Men vad det gäller här och nu och framtiden så absolut. Ge mig all information, både bra och dålig.

Om du hade varit familj till LurifaxFlux, hade du kollat på filmen där han hänger sig?

Det är nog svårt att leva i nuet och njuta av det om man får veta något väldigt negativt om framtiden.

Exempel: Ditt barn tar livet av sig om fyra år, du får ALS om tre år och plågas av sjukdomen i fem innan du dör, eller du är nu i förstadiet till Alzheimers och om några år minns du inte ens dina närmsta anhöriga, men kommer att leva många år till, och de sista som ett kolli i en säng på ett boende.

Vill du verkligen veta det idag?