8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

...som berodde på att behandlingen av Elsa var fel. När den rättades till blev Elsa bättre. Inte frisk, PIPO blir man inte av med, men hon fungerar betydligt bättre.

Återigen: det behövdes inget LVU för att åstadkomma det. En ändrad behandling kan vården ordinera utan att ta ett barn från sin familj. Men LVU fick en annan effekt. Fokus hamnade på Victoria i stället för på hur Elsa hade behandlats under flera år, och felbehandlingen prövades aldrig.

Nu har socialtjänsten börjat ställa frågor till vården om vad som egentligen hände. Svaret blev: “Kontakta IVO.”

Ja, doktorn, huvudpersonen är barnet. Där är vi helt överens. Men barnet är mer än sin mage.

Elsa blev fysiskt bättre. Samtidigt var hon i sju månader utan fysisk kontakt med sin mamma, sin pappa och den assistent hon hade en nära relation till. Hon skrev brev för hand till sin familj. Ett barnperspektiv som bara räknar den fysiska förbättringen och lägger separationen åt sidan som “jobbig” är inte ett barnperspektiv. Det är ett medicinskt perspektiv. Barnkonventionen, som är svensk lag, ger barnet rätt till kontakt med båda sina föräldrar, och den rätten fick bara begränsas om det var nödvändigt. Att sätta barnet i fokus innebär att väga även det.

Sedan vill du vända på bevisbördan: jag ska bevisa att vården felbehandlade och att det hade gått att lösa utan LVU. Men det är inte så lagen fungerar. Det är den som tar till tvång som ska visa att mildare alternativ inte räckte. Ensolution konstaterade att de aldrig prövades. Jag behöver inte bevisa att ett alternativ hade fungerat. Myndigheten behövde visa att det inte hade gjort det.

Och jag har aldrig sagt att det var enkelt. Jag har sagt att det inte prövades.

Om felbehandlingen: du skrev själv för en stund sedan att skulden “med stor sannolikhet är delad mellan vården och VH”. Då har du redan medgett att vården har en del i det som gick fel. Enligt nämndens eget övervägande utgick man från att droppet täckte hela behovet, medan det motsvarade cirka 40 procent. Och den förbättring du själv lyfter fram kom när behandlingen lades om. Om den nya behandlingen gjorde Elsa bättre var den gamla inte den bästa.

Du får gärna lägga ner diskussionen. Men frågan försvinner inte för det.

Precis rätt svar från sjukvården. Problemet är att du varken förstår regelverket eller de svar du får. Som att skicka ut en blind och döv som aldrig lärt sig trafikregler eller att köra i en bil i trafiken. Det är Kurre i tråden.

Vad är det för svar? Du upprepar domarna från 2025 in absurdum, trots att vi i dag vet att de byggde på ett felaktigt och missvisande beslutsunderlag.

Det är ungefär som Maradonas “Guds hand” 1986. Domaren såg inte handen och godkände målet. Reprisen visade vad som hade hänt, men målet stod sig. Ingen påstår i dag att det var ett rent mål bara för att domaren godkände det.

Ska det vara så svårt att förstå?

Jag tycker att regler ska följas, både i fotboll och i socialtjänstärenden. Därför har fotbollen i dag ett VAR-system, där någon kan titta på reprisen innan beslutet blir slutgiltigt. Socialtjänsten har inget motsvarande. Ingen granskar underlaget innan barnet tas från sin familj. Det är ett rättshaveri.

Jag tycker du ska fokusera på fotboll i ett sportforum istället. Att du ens verkar tycka att vårdens hänvisning till IVO är något att nämna mer än att den är självklar visar att du är så långt från verkligheten att du är bortom hjälp i tråden. Trots alla dina tusentals inlägg som du fått svar på.

Jag tog den liknelsen för att du ska förstå att du inte kan göra en poäng av gamla domskäl från 2025. Det är precis som att argumentera för att Maradonas mål med handen var rätt för att domaren godkände målet.

Exakt samma princip, men så enkelt att ett barn förstår vad som är fel. Men inte du!

Då är det nog så att du ”förstår” för att du tänker som ett barn. Även det betyder att du är så långt från verkligheten att du är bortom hjälp i tråden. Trots alla dina tusentals inlägg som du fått svar på.

Men lek med tanken att pappan faktiskt hade en annan bild av hur sjuk Elsa var än mamman.

Mamman har beskrivit att Elsa inte alltid orkade träffa sin pappa efter skolan. Pappan har samtidigt beskrivit henne som ”en helt vanlig flicka med en påse på magen”.

I utredningen från 2023 framkommer dessutom uppgifter om att pappan behövde stöd i att möta Elsa.

Kan det vara så att han hade en annan uppfattning om hennes sjukdom och förmåga, men hade svårt att hävda den gentemot mamman? Och om så var fallet, hade han då kunnat skydda Elsa från en eventuell fortsatt påverkan?

Jag påstår inte att det var så, men det är en relevant fråga när man diskuterar varför en placering hos pappan inte självklart var en tillräcklig lösning.

Att vara en kärleksfull pappa är en sak. Att kunna stå emot en eventuell skadlig påverkan från den andra föräldern är en annan. Just därför behövde hans förutsättningar utredas ordentligt.

Varför ska man leka med tanken i över domar?

Jag förstår inte hur ni systemriddare fortfarande drar fram uppgifter från 2023 om pappan. LVU handlar om den risk som finns när beslutet fattas. Det som utreddes 2023 handlade om hur pappan kunde få stöd i sin föräldraroll, inte om att Elsa skulle tas ifrån honom.

Äldre uppgifter kan bara vara relevanta om de visar att det finns en risk i dag. Gammal oro i sig räcker inte. LVU är framåtblickande.

Och den här oron räckte inte på långa vägar för att diskvalificera pappan. Det enda skäl jag kan hitta i underlaget är att han inte höll med socialtjänsten om att Victoria skadade Elsa via sjukvården. En bild som Lex Sarah-rapporten och de externa granskningarna sedan har underkänt.

Det här fallet är ett typexempel på hur LVU inte ska användas. Det fanns inga dokumenterade sociala problem som motiverade tvång, och det fanns frivilliga alternativ. De hoppades över, och det har kritiserats med all rätt. Priset fick Elsa betala.

Det är systemriddarnas signum. De leker med tanken att mamman är skyldig och att LVU var rätt. Vi andra håller oss till originaldokumentationen, just för att slippa leka med tankar och i stället kunna bilda oss en uppfattning om vad som faktiskt hänt.

Inte mycket pekar på att deras tankelekar stämmer. Det ser snarare ut som fria fantasier för att bekräfta de förutfattade meningar de haft hela tiden.

Sluta tjafsa och visa dokumentationen, Hejvardaghej!

Elsa fick inte träffa sin pappa på sju månader. En sådan umgängesbegränsning ska vara nödvändig, och den ska kunna motiveras för just honom. Var finns dokumentationen som visar att det fanns en påtaglig risk att pappan skulle skada Elsas hälsa eller utveckling?

Informationen från 2023 räcker inte på långa vägar. Den handlade om stöd i föräldrarollen, inte om att Elsa behövde skyddas från honom.

Så fram med dokumentationen. Vilken handling, vilket datum, och vad står det?