Du blandar och ger. Antalet döda avgör inte om det är folkmord enligt konventionen. Det avgörande är uppsåt att förinta gruppen helt eller delvis, och den frågan är fortfarande omstridd och prövas av ICJ. Israels sak stärks om skyddsåtgärderna tillämpats konsekvent, annars tvärtom.
Såklart har antalet döda betydelse, det kan inte vara ett folkmord med 2 pers döda. Anledningen till att det inte finns någon fast siffergräns är att bedömningen är kontextuell och relativ. Om man tillexempel hade satt "minst 5 miljoner döda" som en gräns så hade Sverige kunnat döda alla samer utan att det skulle klassificeras som folkmord. Om man istället hade krävt att "minst 50% av befolkningen" måste dödas, hade en stat kunnat mörda 49% av befolkningen utan att det räknades som folkmord. Staten hade också kunnat argumentera om vilka som ingår i "befolkningen" vid en domstol, eller upprepa massakrer på 49% vid flera olika tillfällen. Ändå har antalet döda naturligtvis en avgörande betydelse. Det spelar dessutom roll hur stor andel av de döda som utgörs av fientliga soldater.
Men du såg mycket väl att jag, utöver dödssiffrorna, även visade att det saknas uppsåt att begå folkmord. Ändå valde du att ignorera den delen, eftersom det är enklare att hitta motargument mot en enskild punkt och låtsas att du har rätt än att bemöta hela mitt resonemang.
Du har ju inte kommit med någon källa. Allt du gör är att skriva en wall of text av tyckande och lögner. Målet drivs i ICJ. En oberoende FN kommission, experter, akademiker och tunga internationella organ är alla överens. Se (FB) Statistiken över döda i Gazakriget motbevisar folkmordstesen
Om du menar på att alla de bevis och belägg som finns inte stämmer så får du komma med seriösa och opartiska källor och belägg som styrker det. Annars får du helt enkelt knipa igen och ta in fakta.
Är du dum i huvudet eller? Vad är det som jag sa som är fel?
Du upprepar hela tiden "En oberoende FN kommission, experter, akademiker och tunga internationella organ är alla överens." men så är det ju inte:
Folk är inte överens. Israel har inte dömts för folkmord av någon domstol, och en FN kommissions rapport är inte detsamma som ett officiellt uttalande från FN. Dessutom sågade Dr. Brian Cox, expert på internationell straffrätt och tidigare militärjurist inom den amerikanska militären, Sidoti och kommissionens rapport rejält under en offentlig debatt i Australien.
Du har inte kommit med något bevis för folkmords-tesen, det enda du har kommit med är "men den här personen påstod det!" vilket inte är giltigt som bevis.
__________________
Senast redigerad av Dbt24 Igår kl. 20:49.
Såklart har antalet döda betydelse, det kan inte vara ett folkmord med 2 pers döda. Anledningen till att det inte finns någon fast siffergräns är att bedömningen är kontextuell och relativ. Om man tillexempel hade satt "minst 5 miljoner döda" som en gräns så hade Sverige kunnat döda alla samer utan att det skulle klassificeras som folkmord. Om man istället hade krävt att "minst 50% av befolkningen" måste dödas, hade en stat kunnat mörda 49% av befolkningen utan att det räknades som folkmord. Staten hade också kunnat argumentera om vilka som ingår i "befolkningen" vid en domstol, eller upprepa massakrer på 49% vid flera olika tillfällen. Ändå har antalet döda naturligtvis en avgörande betydelse. Det spelar dessutom roll hur stor andel av de döda som utgörs av fientliga soldater.
Men du såg mycket väl att jag, utöver dödssiffrorna, även visade att det saknas uppsåt att begå folkmord. Ändå valde du att ignorera den delen, eftersom det är enklare att hitta motargument mot en enskild punkt och låtsas att du har rätt än att bemöta hela mitt resonemang.
Juridiskt räcker det att döda en enda person med folkmordsuppsåt för att det ska vara folkmord enligt konventionen, oavsett om du tycker det är fel eller inte. CCM-åtgärderna är bra bevis mot anklagelsen, men inte av sig självt avgörande och vägs mot handlingsmönstret. För övrigt gällande din kommentar om "..kräver ingen kompetens", så leddes kommissionen av en ytterst högt juridiskt utbildad person.
Är du dum i huvudet eller? Vad är det som jag sa som är fel?
Du upprepar hela tiden "En oberoende FN kommission, experter, akademiker och tunga internationella organ är alla överens." men så är det ju inte:
Folk är inte överens. Israel har inte dömts för folkmord av någon domstol, och en FN kommissions rapport är inte detsamma som ett officiellt uttalande från FN. Dessutom sågade Dr. Brian Cox, expert på internationell straffrätt och tidigare militärjurist inom den amerikanska militären, Sidoti och kommissionens rapport rejält under en offentlig debatt i Australien.
Du har inte kommit med något bevis för folkmords-tesen, det enda du har kommit med är "men den här personen påstod det!" vilket inte är giltigt som bevis.
Så ICJ, FN, tunga internationella organ, akademiker och experter är enligt dig inte tillräckligt med bevis? Som sagt, du är faktaresistent och du gör ett mycket bra jobb med att outa dig som ett partiskt propaganda troll, i synnerhet med tanke på att du inte en enda gång kunnat hänvisa till något som faktiskt styrker det du säger.
Det handlar inte om vad jag tycker är rätt eller fel, antalet döda har betydelse. Jag förklarade precis för dig varför dom inte har satt en godtycklig gräns, men den har en betydelse. Du får gärna komma med motbevis och ge exempel på ett folkmord där endast en person har dödats.
Här kommer en AI-summering av Dr. Brian Cox (expert på internationell straffrätt, tidigare jurist inom den amerikanska armén) argument från den offentliga debatten mellan honom och Chris Sidoti från förra veckan:
1. Failure to Establish Genocidal Intent (Dolus Specialis) — The Core Legal Deficiency
Genocide under the 1948 Genocide Convention (and reflected in the Rome Statute) requires the commission of one or more enumerated acts with specific intent to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial, or religious group as such. This is a very high threshold: the inference of genocidal intent must be the only reasonable inference available.
Cox agrees with the high standard but argues the CoI has not met it. The Commission’s conclusion relies on selective, cherry-picked statements by Israeli officials (often taken out of context or without full qualification) that are interpreted as advocating collective punishment or destruction of Palestinians.
Critically, the CoI ignores or omits Israel’s consistent, officially stated strategic objectives from the outset: (1) repatriate all hostages, and (2) end the enduring security threat posed by Hamas (destroy its military and governing capabilities). These objectives constitute war against a terrorist organization, not genocide against Palestinians as a group.
Seeking to destroy a transnational terrorist group that embeds among civilians and vows to repeat October 7-style attacks is not genocide; it is lawful armed conflict. The CoI’s approach creates an artificial “only reasonable inference” of genocide by excluding contrary evidence of intent.
Even if the goal is destroying Hamas, the CoI’s suggestion that genocide could be a “strategy” to achieve that goal does not satisfy the legal test when alternative explanations (targeting an embedded enemy) remain reasonable and better supported by the stated objectives and observed practices.
The CoI (like many NGOs) adopts an effects-based approach: it looks at outcomes (civilian casualties, destruction of buildings, neighborhoods, schools, hospitals, etc.) and treats them as evidence of prohibited intent or violations.
Proper LOAC analysis is process-based and doctrinal. It requires examining the decisions, information available to commanders at the time, targeting processes, precautions taken, and military necessity — not merely the results after the fact.
It is “extraordinarily difficult” (and often impossible for external observers) to reliably infer the knowledge and specific intent of those responsible for an attack solely from its effects. The CoI routinely does exactly this.
The CoI fails to articulate identifiable, substantive formulations of specific LOAC rules (distinction, proportionality, precautions, necessity). It often simply names the rules or cites treaties (e.g., Additional Protocol I or the Rome Statute, neither of which Israel has ratified) without explaining their content, context, or how the facts apply to the actual doctrine. Cox describes this as “blowing smoke” rather than genuine legal assessment.
External bodies like the CoI face inherent limitations: Israel does not cooperate (no responses to information requests), so the CoI cannot access the contemporaneous intelligence, targeting packages, or decision-making records needed to assess knowledge and intent properly. Relying more heavily on inference under these conditions does not cure the evidentiary gap.
3. Evidentiary Weaknesses and Unsubstantiated Claims
Many specific allegations rest on weak foundations: unattributed hearsay, double hearsay (patient → doctor → Commission), images or medical records viewed after the fact, or anecdotes without clear attribution to Israeli forces or proof of intent at the time of the incident.
Examples include claims of a “consistent pattern” of children deliberately targeted by snipers or quadcopters (based on doctors’ reports and photos of wounds), or a specific claim of a 10-day-old baby shot by a quadcopter-mounted sniper rifle while being breastfed (presented with analysis of a bullet image but without solid confirmation of attribution or even that the incident occurred as described).
Medical evidence of injuries treated after an incident does not establish who fired, what they knew, or what they intended at the moment of the attack.
The CoI did not independently establish civilian vs. combatant death tolls or verify IDF claims about militants killed. It acknowledges it lacks this information.
Specific high-profile claims (e.g., deliberate targeting of the Basmah fertility clinic / IVF center to prevent births as evidence of genocidal intent) are inconsistently described across CoI outputs (air strike vs. tank shell) and lack evidence that the operators knew it was a fertility clinic and intended to destroy embryos. Without knowledge and specific intent, damage to a building in urban combat is not evidence of genocide.
4. Mischaracterization of the Use of Explosive Weapons / Heavy Munitions in Populated Areas
The CoI treats extensive use of explosive weapons with wide-area effects (including 2,000-pound bombs) in residential areas as evidence of a “strategy of total destruction” and thus genocidal intent or deliberate targeting of civilians/children.
Cox argues this ignores key realities:
Hamas deliberately embeds fighters, command nodes, tunnels, and infrastructure among the civilian population (“the enemy gets a vote”). This dictates the means and methods required to confront them.
There is no explicit prohibition under international law against using explosive weapons in populated areas (a 2022 political declaration endorsed by some states, but not Israel and not binding law, does not create one).
Israel routinely employs mitigation techniques that the CoI fails to acknowledge or account for. A prominent example is delayed fusing on heavy bombs: this directs the blast effects downward into underground targets (bunkers/tunnels) rather than creating maximum surface-area destruction, thereby reducing risk to civilians on the surface. Visible evidence of this technique appears in many images and videos from Gaza.
Accounting for these mitigation measures actually counters an inference of intent to destroy the civilian population; it supports an intent to destroy Hamas while attempting to limit civilian harm.
Widespread destruction is consistent with intense urban combat against an embedded adversary, not proof of genocide or even necessarily of war crimes.
5. Misapplication or Overreach Regarding Related Legal Concepts
Claims of war crimes or crimes against humanity (e.g., extermination, willful killing, intentional attacks on civilian objects/schools) suffer from the same flaws: effects-based conclusions without evidence of the required knowledge and intent for each incident, and failure to properly apply doctrinal standards.
The CoI and similar actors often invoke or mischaracterize International Court of Justice (ICJ) provisional measures as having found a “plausible genocide.” Cox (citing former ICJ President Joan Donoghue and others) notes this is incorrect: provisional measures concern the plausibility that rights under the Genocide Convention may require protection pending a full merits decision; they do not constitute a finding that genocide is occurring or is plausible in the sense popularly claimed.
Concepts such as “scholasticide” (focusing on destruction of educational facilities and harm to children’s education) are activist inventions inconsistent with actual LOAC doctrine, which evaluates decisions and process rather than outcomes alone.
Human rights bodies and “experts” are not the appropriate authorities for evaluating conduct of hostilities. LOAC (not human rights law) governs armed conflict. Attempts to merge or import LOAC language into human rights frameworks have produced flawed analysis.
6. Broader Contextual and Institutional Critiques
The CoI reports (multiple overlapping papers from 2024–2026 totaling hundreds of pages) are “all hype, no substance” — essentially anti-Israel propaganda presented with a veneer of legal analysis by the UN bureaucracy. They recycle the same methodological and evidentiary errors.
NGOs, “genocide scholars,” and the CoI do not make international law; states do. At the most generous count, only a minority of UN member states (roughly 1 in 3) have officially concluded that Israel is committing genocide.
Israel’s later commitment to ceasefire arrangements and peace plans further undermines the genocide allegation, as it is inconsistent with an intent to destroy the Palestinian population as such.
The false genocide charge functions as a tool in information warfare: it is used to justify BDS-style measures (sanctions, arms embargos, isolation) and to mainstream anti-Israel (and often antisemitic) sentiment that moved from fringe to mainstream after October
Som du kan se är kommissionens rapport full av problem. Det är solklart att kommissionen var ideologiskt präglad och därför inte kunde göra en objektiv bedömning av ärendet.
Så ICJ, FN, tunga internationella organ, akademiker och experter är enligt dig inte tillräckligt med bevis? Som sagt, du är faktaresistent och du gör ett mycket bra jobb med att outa dig som ett partiskt propaganda troll, i synnerhet med tanke på att du inte en enda gång kunnat hänvisa till något som faktiskt styrker det du säger.
Jag tänker inte upprepa mitt argument för dig. Gå tillbaka och läs där jag förklarade dig hur ICJ och FN funkar. Jävla hamastroll.
Det handlar inte om vad jag tycker är rätt eller fel, antalet döda har betydelse. Jag förklarade precis för dig varför dom inte har satt en godtycklig gräns, men den har en betydelse. Du får gärna komma med motbevis och ge exempel på ett folkmord där endast en person har dödats.
Här kommer en AI-summering av Dr. Brian Cox (expert på internationell straffrätt, tidigare jurist inom den amerikanska armén) argument från den offentliga debatten mellan honom och Chris Sidoti från förra veckan:
1. Failure to Establish Genocidal Intent (Dolus Specialis) — The Core Legal Deficiency
Genocide under the 1948 Genocide Convention (and reflected in the Rome Statute) requires the commission of one or more enumerated acts with specific intent to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial, or religious group as such. This is a very high threshold: the inference of genocidal intent must be the only reasonable inference available.
Cox agrees with the high standard but argues the CoI has not met it. The Commission’s conclusion relies on selective, cherry-picked statements by Israeli officials (often taken out of context or without full qualification) that are interpreted as advocating collective punishment or destruction of Palestinians.
Critically, the CoI ignores or omits Israel’s consistent, officially stated strategic objectives from the outset: (1) repatriate all hostages, and (2) end the enduring security threat posed by Hamas (destroy its military and governing capabilities). These objectives constitute war against a terrorist organization, not genocide against Palestinians as a group.
Seeking to destroy a transnational terrorist group that embeds among civilians and vows to repeat October 7-style attacks is not genocide; it is lawful armed conflict. The CoI’s approach creates an artificial “only reasonable inference” of genocide by excluding contrary evidence of intent.
Even if the goal is destroying Hamas, the CoI’s suggestion that genocide could be a “strategy” to achieve that goal does not satisfy the legal test when alternative explanations (targeting an embedded enemy) remain reasonable and better supported by the stated objectives and observed practices.
The CoI (like many NGOs) adopts an effects-based approach: it looks at outcomes (civilian casualties, destruction of buildings, neighborhoods, schools, hospitals, etc.) and treats them as evidence of prohibited intent or violations.
Proper LOAC analysis is process-based and doctrinal. It requires examining the decisions, information available to commanders at the time, targeting processes, precautions taken, and military necessity — not merely the results after the fact.
It is “extraordinarily difficult” (and often impossible for external observers) to reliably infer the knowledge and specific intent of those responsible for an attack solely from its effects. The CoI routinely does exactly this.
The CoI fails to articulate identifiable, substantive formulations of specific LOAC rules (distinction, proportionality, precautions, necessity). It often simply names the rules or cites treaties (e.g., Additional Protocol I or the Rome Statute, neither of which Israel has ratified) without explaining their content, context, or how the facts apply to the actual doctrine. Cox describes this as “blowing smoke” rather than genuine legal assessment.
External bodies like the CoI face inherent limitations: Israel does not cooperate (no responses to information requests), so the CoI cannot access the contemporaneous intelligence, targeting packages, or decision-making records needed to assess knowledge and intent properly. Relying more heavily on inference under these conditions does not cure the evidentiary gap.
3. Evidentiary Weaknesses and Unsubstantiated Claims
Many specific allegations rest on weak foundations: unattributed hearsay, double hearsay (patient → doctor → Commission), images or medical records viewed after the fact, or anecdotes without clear attribution to Israeli forces or proof of intent at the time of the incident.
Examples include claims of a “consistent pattern” of children deliberately targeted by snipers or quadcopters (based on doctors’ reports and photos of wounds), or a specific claim of a 10-day-old baby shot by a quadcopter-mounted sniper rifle while being breastfed (presented with analysis of a bullet image but without solid confirmation of attribution or even that the incident occurred as described).
Medical evidence of injuries treated after an incident does not establish who fired, what they knew, or what they intended at the moment of the attack.
The CoI did not independently establish civilian vs. combatant death tolls or verify IDF claims about militants killed. It acknowledges it lacks this information.
Specific high-profile claims (e.g., deliberate targeting of the Basmah fertility clinic / IVF center to prevent births as evidence of genocidal intent) are inconsistently described across CoI outputs (air strike vs. tank shell) and lack evidence that the operators knew it was a fertility clinic and intended to destroy embryos. Without knowledge and specific intent, damage to a building in urban combat is not evidence of genocide.
4. Mischaracterization of the Use of Explosive Weapons / Heavy Munitions in Populated Areas
The CoI treats extensive use of explosive weapons with wide-area effects (including 2,000-pound bombs) in residential areas as evidence of a “strategy of total destruction” and thus genocidal intent or deliberate targeting of civilians/children.
Cox argues this ignores key realities:
Hamas deliberately embeds fighters, command nodes, tunnels, and infrastructure among the civilian population (“the enemy gets a vote”). This dictates the means and methods required to confront them.
There is no explicit prohibition under international law against using explosive weapons in populated areas (a 2022 political declaration endorsed by some states, but not Israel and not binding law, does not create one).
Israel routinely employs mitigation techniques that the CoI fails to acknowledge or account for. A prominent example is delayed fusing on heavy bombs: this directs the blast effects downward into underground targets (bunkers/tunnels) rather than creating maximum surface-area destruction, thereby reducing risk to civilians on the surface. Visible evidence of this technique appears in many images and videos from Gaza.
Accounting for these mitigation measures actually counters an inference of intent to destroy the civilian population; it supports an intent to destroy Hamas while attempting to limit civilian harm.
Widespread destruction is consistent with intense urban combat against an embedded adversary, not proof of genocide or even necessarily of war crimes.
5. Misapplication or Overreach Regarding Related Legal Concepts
Claims of war crimes or crimes against humanity (e.g., extermination, willful killing, intentional attacks on civilian objects/schools) suffer from the same flaws: effects-based conclusions without evidence of the required knowledge and intent for each incident, and failure to properly apply doctrinal standards.
The CoI and similar actors often invoke or mischaracterize International Court of Justice (ICJ) provisional measures as having found a “plausible genocide.” Cox (citing former ICJ President Joan Donoghue and others) notes this is incorrect: provisional measures concern the plausibility that rights under the Genocide Convention may require protection pending a full merits decision; they do not constitute a finding that genocide is occurring or is plausible in the sense popularly claimed.
Concepts such as “scholasticide” (focusing on destruction of educational facilities and harm to children’s education) are activist inventions inconsistent with actual LOAC doctrine, which evaluates decisions and process rather than outcomes alone.
Human rights bodies and “experts” are not the appropriate authorities for evaluating conduct of hostilities. LOAC (not human rights law) governs armed conflict. Attempts to merge or import LOAC language into human rights frameworks have produced flawed analysis.
6. Broader Contextual and Institutional Critiques
The CoI reports (multiple overlapping papers from 2024–2026 totaling hundreds of pages) are “all hype, no substance” — essentially anti-Israel propaganda presented with a veneer of legal analysis by the UN bureaucracy. They recycle the same methodological and evidentiary errors.
NGOs, “genocide scholars,” and the CoI do not make international law; states do. At the most generous count, only a minority of UN member states (roughly 1 in 3) have officially concluded that Israel is committing genocide.
Israel’s later commitment to ceasefire arrangements and peace plans further undermines the genocide allegation, as it is inconsistent with an intent to destroy the Palestinian population as such.
The false genocide charge functions as a tool in information warfare: it is used to justify BDS-style measures (sanctions, arms embargos, isolation) and to mainstream anti-Israel (and often antisemitic) sentiment that moved from fringe to mainstream after October
Som du kan se är kommissionens rapport full av problem. Det är solklart att kommissionen var ideologiskt präglad och därför inte kunde göra en objektiv bedömning av ärendet.
Nej, något sådant fall finns inte. Jag säger att JURIDISKT skulle det kunna vara så enligt ICC. Antalet spelar roll, men att påstå att det är för få i detta fallet håller inte rent juridiskt. Du började med att påstå att FN-experter saknar kompetens vilket inte stämde i detta fallet. Experter är oense och det är därför frågan avgörs i ICJ.
Nej, något sådant fall finns inte. Jag säger att JURIDISKT skulle det kunna vara så enligt ICC. Antalet spelar roll, men att påstå att det är för få i detta fallet håller inte rent juridiskt. Du började med att påstå att FN-experter saknar kompetens vilket inte stämde i detta fallet. Experter är oense och det är därför frågan avgörs i ICJ.
Jo, för 70000 utgör 3% av befolkningen i Gaza och 0.9% i regionen. Och detta bortser från att mellan 20000 och 30000 av den siffran är hamaskrigare, om inte fler. Det går inte att påstå att Israel har försökt utrota en folkgrupp när så väldigt få har dött och Israel har gått långt för att förhindra civila dödsfall (jag tog flera exempel på det tidigare), inklusive att skicka tusentals lastbilar med mat till "folkmordet" samt ge palestinska medborgare i Israel fulla medborgerliga rättigheter. Att hamaskramare som du ens försöker likställa detta med förintelsen eller armeniska folkmordet är helt befängt. Ord verkar ha tappat all betydelse för vänsterslödder, ni slänger ut er de grövsta anklagelserna ni kan komma på utan att ens förstå innebörden, precis som när ni kallar alla som inte håller med er för nazister.
Citat:
Ursprungligen postat av Zeddis
Varför klarar du inte att komma med några som helst belägg eller källor för något av allt du skriver?
Jag kastar tillbaka frågan till dig.
__________________
Senast redigerad av Dbt24 Igår kl. 21:42.
As of September 2026, at least 73,400 people in Gaza had been killed.[5][16] The vast majority of the victims were civilians,[34][35] and around 50% were women and children.[36][37] Compared to other recent global conflicts, the numbers of known deaths of journalists, humanitarian and health workers, and children are among the highest.[38] Thousands more uncounted bodies are thought to be under the rubble of destroyed buildings.[35][39] A study in the medical journal The Lancet estimated that traumatic injury deaths were undercounted by June 2024, while noting an even larger potential death toll with indirect deaths included.[40] The number of injured is greater than 174,000.[5][17][41] Gaza has the most child amputees per capita in the world;[42] the Gaza war caused more than 21,000 children to be disabled.[43] In July 2025, 18,457 children were listed among the war dead by health authorities in Gaza, excluding indirect deaths and those buried under rubble.[44]
An Israeli blockade heavily contributed to starvation and confirmed famine. In August 2025, about 641,000 people experienced catastrophic levels of food insecurity.[45][46] Early in the conflict, Israel cut off Gaza's water and electricity. It later partially restored the water.[47] As of May 2024, 84% of Gaza's health centres have been destroyed or damaged.[48] Israel also destroyed numerous cultural heritage sites, including all 12 of Gaza's universities, and 80% of its schools.[49][50] Over 1.9 million Palestinians—85% of Gaza's population—were forcibly displaced.[51] Israel's bombing also caused severe environmental devastation across the territory.
Citat:
The Gaza genocide is the ongoing,[18] intentional, and systematic destruction of the Palestinian people in the Gaza Strip carried out by Israel during the Gaza war. It encompasses mass killings, the targeted killing of children (who account for 30% of those killed),[19][20][21] deliberate starvation, infliction of serious bodily and mental harm, and prevention of births. Other acts include blockading, destroying civilian infrastructure, destroying healthcare facilities, killing healthcare workers and aid-seekers, causing mass forced displacement, committing sexual violence, and destroying educational, religious, and cultural sites.[22] The genocide has been recognised by a United Nations special committee[23] and commission of inquiry,[22] the International Association of Genocide Scholars,[24][25] multiple human rights groups,[c] state governments, numerous genocide studies and international law scholars,[31][32] and other experts.[33]
Citat:
Israel has committed genocide against Palestinians in the Gaza Strip, the UN Independent International Commission of Inquiry on the Occupied Palestinian Territory, including East Jerusalem, and Israel said in a new report today. The Commission urges Israel and all States to fulfil their legal obligations under international law to end the genocide and punish those responsible for it.
Jo, för 70000 utgör 3% av befolkningen i Gaza och 0.9% i regionen. Och detta bortser från att mellan 20000 och 30000 av den siffran är hamaskrigare, om inte fler. Det går inte att påstå att Israel har försökt utrota en folkgrupp när så väldigt få har dött och Israel har gått långt för att förhindra civila dödsfall (jag tog flera exempel på det tidigare), inklusive att skicka tusentals lastbilar med mat till "folkmordet" samt ge palestinska medborgare i Israel fulla medborgerliga rättigheter. Att hamaskramare som du ens försöker likställa detta med förintelsen eller armeniska folkmordet är helt befängt. Ord verkar ha tappat all betydelse för vänsterslödder, ni slänger ut er de grövsta anklagelserna ni kan komma på utan att ens förstå innebörden, precis som när ni kallar alla som inte håller med er för nazister.
Jag kastar tillbaka frågan till dig.
Nu kommer halmgubbarna. Jag har aldrig jämfört med Förintelsen eller kallat någon nazist. För att förtydliga: jag tycker inte att det är ett folkmord. Men jag tänker ändå påpeka påståenden som är direkt felaktiga. Låg andel döda eller hjälpsändningar räcker inte juridiskt för att fria utan är delar av en helhetsbild. Det är nämligen så juridik fungerar!
__________________
Senast redigerad av Sommartomte9909 Idag kl. 08:33.
Nu kommer halmgubbarna. Jag har aldrig jämfört med Förintelsen eller kallat någon nazist. För att förtydliga: jag tycker inte att det är ett folkmord. Men jag tänker ändå påpeka påståenden som är direkt felaktiga. Låg andel döda eller hjälpsändningar räcker inte juridiskt för att fria utan är delar av en helhetsbild. Det är nämligen så juridik fungerar!
Nja. juridiskt för att fria är felaktigt, då något åtal inte exiterar, det man hamnat i, tillskillnad från tex turkarnas folkmord på armenier eller nazzaras på judar, är frånvarotn av dolues specialis i from av överväldigande bevis. tex dokumentation när myndigheter och personer ,förklar och diskuterar hur man ska gå tillväga för att utrota följt av de själva sedan genomför det i praktiken. något sådant bevis har inte presenterats, därav kan man likt ICJ låta israel göra horhus i gaza, i enlighet med internationell rätt.
här handlar allt om härleda folkmord som den enda rimliga förklaringen, då inte en endaste annan rimlig förklaring finns.
så på samma sätt som man säger "kolla här 70000 döda, eller kolla här 15 st döda civila" det är folkmord. så får man naturligtvis påpeka att det finns andra förklaringar, hela den teoretiska juridiska biten där man ska "härleda att det är folkmord" kommer se ut så.
låg andel döda och hjälpsändingar ska ju ställas mot argumentet att det inte finns någon annan rimlig förklaring ,vid någon av de 5 folkmordshändelserna, som kan observeras i gaza, än att israel gör folkmord.
finns där någon annan rimlig förklaring. så är det inte folkmord.
så att då påpeka att , det är ett unikt "ofarligt" folkmord, både taktiskt (dvs att en grupp israel tagit på sig att utrota palestinerna utan formell backning av den israeliska staten (srebrenica) eller strategiskt, dvs Israels handlingar kan bara förklaras utifrån att det är folkmord som är intentionen, har ett värde.
__________________
Senast redigerad av slö Idag kl. 09:47.