Citat:
Ursprungligen postat av
Sven5678
Tycker självklart att orosanmälningar är befogat i många fall och en viktig funktion när vuxna på olika sätt förstör barns tillvaro och trygghet. Men det måste finnas ett mellanting, du säger ett telefonsamtal, sen läggs det ner, stämmer verkligen det? Då faller ju hela grejen.
Men det måste informeras till VH varför det gjorts och vad det innebär, dels för den som gör att någon far illa förstår allvaret men också för den oskyldige som bara blir utsatt för ett fyrkantigt system eller verktyg där allt troligtvis är lungt på det stora hela men de måste anmäla. Då kan man slappna av och ta mötet med socialen som ett sätt att kanske få lite hjälp och stöd som man inte visste om att man kunde få.
Men kanske är det skillnad om anmälan kommer in anonymt privat eller från ex. sjukvård/skola/annat offenligt, hur soc hanterar kontakt och info?
Men att bli orosanmäld som förälder är aldrig odramatiskt och utan kunskap eller ordentlig info från den som anmält alt. soc så skapar det en period av hög stress hur oskyldigt det än är.
I detta fall är väl inte de som jobbar på bibliotek de mest smidiga och människohanterande typerna. Som genom ett skämt eller ett par frågor lätt kan avgöra om det kanske ligger något bakom ett sånt lån. Men sätt för fan åldersgräns på vissa böcker, då är problemet löst.
Om de nu inte hade något mer att gå på än simpelt lån av en bok så kan detta inte vara vanligt att det händer men borde utredas som ett typfall och ingå i framtida bibliokarieutbildningar. Är det obefogat så är det bedrövligt och slöseri med allas tid och resurser samt jävligt pinsamt för barnet på så många plan, ett övergrepp i sig mot barnet.
Såhär: Alla orosanmälningar leder inte till att socialtjänsten "inleder utredning". Det är om en utredning inleds det blir lite av en process.
Hade jag fått in något sånt här som handläggare, hade jag
1) Öppnat ett ärende om inkommen anmälan. Kontaktat anmälaren (om den inte är anonym) och frågat vad oron faktiskt är. Om det bara är ett boklån och oron bara är innehållet i boken, hade jag
2) Ringt eller skickat ett brev till VH, informerat om att det har kommit in en orosanmälan kring att barnet lånat bok X. Om inte föräldern säger något jääääävligt konstigt där på telefon, hade nästa steg varit att
3) Informera om att vi ej kommer inleda utredning och frågat om vh undrar om något och ev. tipsat om någon frivillig stöd grej om VH trycker det är svårt att prata om det med barnet.
4) Sedan hade jag stängt ärendet med beslut om att ej inleda utredning.
Så om inget annat konstigt framkommer i informationssamlandet, inleder man inte något och det hela är över i princip samma dag som det kommer till soc. Det kommer massor med oro som inte leder till ett enda något. Det är bättre att det anmäls för mycket, än för lite, aka att situationer där barn far illa inte kommer till myndigheter.