Citat:
Ursprungligen postat av
WilleGarvin
Jag är mer nyfiken på hur du förklarar varför de nedre delarna av husen är dolda. Jag är även nyfiken på hur du förklarar varför vi inte alltid ser Chicago från Warren Dunes vid klart väder. Det är normala är att man inte ser Chicago.
Om jorden vore platt så borde vi se även de nedre delarna av husen och vi borde se dem hela tiden.
Flat earth Dave har något bra svar på det där. Det var någonting om perspektiv eller vad det var han snackade om.
Så du menar... att om vi sätter oss i en liten roddbåt och börjar ro ifrån Chicago över lake Michigan...och vi hela tiden håller blicken på Chicago... så kommer vid någon given tidpunkt (oklart när?) det hela övergå till någon sorts hägring, och Chicago är egentligen bakom kröken (som ingen ser) alltså fysiskt, och endast 'refraktionen' är kvar och det vi tittar på endast är en stor illusion?
Och om vi vänder tillbaka och ror till samma plats som vi startade på kommer hägringen någon gång under resan ersättas av verkligheten (oklart när, det är en väldigt smooth övergång) och plötsligt ser vi den riktiga världen, och illusionen är borta. Kanske när vi är ca 5 mil ut? Är det rimligt?
Och under denna lilla roddtur ska vi ro på ett krökt vatten, en böjd sjö, som ingen ser. Men vattnet ska ändå hålla sig på plats, det ska inte rinna ut någonstans, trots att det är böjt. För gravitationen är så stark. Vi hade bokstavligen legat pressade mot marken nu om gravitationen var så stark.
Vi hade antagligen inte kunnat röra oss en m.m p.ga det starka trycket mot marken. För det lyckas ju t.om hålla ett böjt hav på plats. Men vi kan strosa omkring, ta några skutt, titta på en fjäril som flyger förbi..... Nej du Wille...
Vi får vända oss till flat earth Dave och hans crashcourse tror jag. Där får vi några av svaren.