Citat:
Ursprungligen postat av
Hejvardaghej
Men vad innehöll egentligen Wilmas matdagbok? Det hon själv har beskrivit att Elsa åt i skolan var ju lite chips och fil. Med tanke på Elsas omfattande skolfrånvaro måste dessutom möjligheterna att observera hennes matintag ha varit begränsade.
Den stora frågan är väl vad Elsa faktiskt åt hemma, där hon tillbringade större delen av sin tid. Beskrivningarna har varierat från att hon knappt kunde äta till att hon åt mindre portioner. Samtidigt finns uppgifter om att hon åt fika, glass och godis. Hur dokumenterades mängderna, eventuella symtom och hur hon reagerade på olika livsmedel över tid?
Jag reagerar också på att Wilma skriver att hon överlämnade dagboken till Elsas läkare, men sedan uttrycker sig i plural: ”de” var inte intresserade och ”de” ansåg att matintaget var oväsentligt eftersom Elsa fick TPN. Vilka syftar hon på? Vilka tog faktiskt del av informationen?
Och om Wilma upplevde Elsa som så orkeslös att hon fruktade för hennes liv, lyfte hon även oron till sin assistansanordnare? Vad gjordes i så fall?
Jag ifrågasätter inte Wilmas observationer, men lite chips och fil under delar av skoldagen säger knappast särskilt mycket om Elsas samlade matintag eller hur hennes tarmsjukdom påverkade henne. Det avgörande är hur observationerna dokumenterades, följdes upp och sattes i relation till hela hennes sjukdomsbild.
Det här du nu kommer med är frågor som vården och socialtjänsten borde ha ställt innan de valde det mest ingripande alternativet, inte frågor som familjen och assistenten ska besvara i efterhand.
Wilma lämnade över matdagboken till Elsas läkare. Om den var ofullständig, eller om man ville veta mer om matintaget hemma, var det naturliga att fråga eller att observera Elsas ätande under kontrollerade former. Det gjordes inte, enligt Wilma för att matintaget ansågs oväsentligt så länge Elsa fick TPN. Att man inte frågade är inte ett tecken på att föräldrarna eller assistenten brast.
Du skriver också att Elsa åt fika, glass och godis. Det bekräftar ju att hon åt via munnen. Att beskrivningarna växlar mellan “knappt kunde äta” och “mindre portioner” behöver inte vara motsägelsefullt. Matintaget hos ett sjukt barn varierar över tid.
Och det samlade svaret på frågan om vad hon åt finns redan: Elsa följde sina vikt- och längdkurvor. Dropp och mat tillsammans räckte för normal tillväxt.
Du kräver detaljerad dokumentation av allt Wilma och föräldrarna observerade. Samma krav borde gälla för underlaget bakom LVU: var finns dokumentationen som visar att Elsa var i fara hemma?