Citat:
Ursprungligen postat av
Menea
Ja, absolut. Den där beslagtagna regelboken och dokumentationen kan bli ett av åklagarens (Lisa dos Santos) allra starkaste skriftliga bevis, och den har goda förutsättningar att fälla eller dra in betydligt fler personer i rättsprocessen.
I vanliga fall vid pennalism, mobbning och övergrepp bakom stängda dörrar hamnar rättsväsendet i ett svårt läge med "ord mot ord", där förövare nekar och offer tvingas bära hela bevisbördan.
Med en skriftlig bok där det framgår vem som straffats, för vad, när och av vem, finns helt plötsligt skriftlig dokumentation som bekräftar offrens berättelser.
Det blir nästan omöjligt för de misstänkta att hävda att "ingenting har hänt" eller att det bara handlar om "falska rykten".
Jag kan tro att många just nu sitter hemma å svettas alternativ flyr landet som gick där från tidigare år.
Jag vill bara börja med att säga att det är självklart att denna boken utgör bra bevisning och breddar utredningsmöjligheterna otroligt mycket. Om det råder inget tvivel. Men det finns ju några saker att säga om detta:
1. Rätta mig om jag har fel men det har väl inte framkommit att straffprefekternas namn skulle finnas i dessa böcker? Om dessa namn inte finns med så finns det ju ingen misstänkt. Sedan så verkar det ju vara så att namnen på de utsatta finns med. Givetvis skulle man då kunna få reda på, vilka gärningsmännen var, genom den utsatte....
OM detta hade varit ett "vanligt" fall. Men nu är det ju inte det. Detta handlar ju om en kultur där även offren är präglade av tystnadskulturen och traditionen, där man i sann "internat-anda" håller käften innan, under och efter. Handlar det dessutom om sådant som hänt längre bak i tiden så finns det ju ännu fler incitament att vara tyst. Det kan ju vara så att den som var utsatt
då, sedan blev den som utsatte själv. Det kan ju också vara så att de eleverna man utsattes av
idag är personer man arbetar med, eller är beroende av, i affärs- eller yrkeslivet.
2. Går man vidare till det rent bevismässiga så kan man ju alltid hävda att det som står i boken inte stämmer. Det kan ju handla om allt ifrån att man säger att det som står aldrig hänt, eller man själv inte varit med. Men det kan ju också handla om nyansskillnader som att man varit på plats, men inte gjort den specifika gärningen. Eller "att det inte pågick så länge som det står", "att man inte slog så hårt" osv. Man får ju komma ihåg att det som står skrivet i en bok inte är en exakt, korrekt beskrivning, av vad som hänt. Man vet ju heller inte
vem som skrivit,
när man skrev,
om den som skrivit själv varit på plats, vilket tillstånd personen varit i när den skrev, vilken
relation den som skrivit har till de personerna han skrivit om osv. Det jag vill säga med detta är att om boken inte ger mer svar än så, och bevisläget i övrigt är svagt, så kan det närmast likställas vid ett ord-mot-ord-läge.
3. Med hänsyn till att det kan handla om händelser längre bak i tiden så kan det ju också föreligga preskription. Ser man till de "typiska brotten" man kan tänka sig att "nollningar" och "pennalism" består av så är det många av dessa brott som har en preskriptionstid så lågt som 2 eller 5 år. Dessutom är ju detta brott som med största sannolikhet skulle vara föremål för ungdomsrabatt/reduktion samt ungdomspåföljder. Det handlar alltså om straff som redan från början är kraftigt reducerade och/eller om särskilda påföljder som inte längre kan dömas ut, eftersom att gärningsmannen idag är vuxen. Dessa ungdomspåföljder behöver då omvandlas till någon annan påföljd, vilket rimligen inte skulle kunna bli någonting annat än typ villkorlig dom eller böter. Kort och gott: I många fall hade det knappt funnits några straff att döma ut. Så att "folk skulle fly landet" för detta är ju en kraftig överdrift.
