Läkaren bedömde inte att det handlade om MEDVETEN vanvård. Det är fortfarande en typ av vanvård när ett barns hela liv medikaliseras på grund av en förälder övertolkar eller läser in sjukdomssymptom i minsta kroppslig känning. Särskilt farligt är det när barnet dessutom isoleras med den föräldern, som i Elsas fall.
Som sagt: läkaren såg ingen MEDVETEN vanvård, men det föreligger otroligt starka indikationer på att mamman omedvetet och genom missriktad välvilja drivit på sjukvårdsinsatser, övertolkat och överrapporterat symptom och som lekman försökt styra sitt barns vård på ett sätt som skadat barnets livsvillkor och integritet.
Som sagt: läkaren såg ingen MEDVETEN vanvård, men det föreligger otroligt starka indikationer på att mamman omedvetet och genom missriktad välvilja drivit på sjukvårdsinsatser, övertolkat och överrapporterat symptom och som lekman försökt styra sitt barns vård på ett sätt som skadat barnets livsvillkor och integritet.
Citat:
Totius, du citerar sidan 11 i Lex Sarah-rapporten, om att mamman varit “mer pådrivande och mindre lyhörd än andra föräldrar i motsvarande situation”. Läs meningen en gång till. Den börjar med “Hon angav samtidigt”. Det är andra halvan av barnkirurgens uttalande. Du har hoppat över första halvan.
Och vad säger rapporten om just det samtalet? Att det stod som “ej inkommit” när utredningen skickades till nämnden, och att “det finns därför ingenting i utredningens analys och bedömning som förhåller sig till uppgifterna”. Barnkirurgens uppgifter rörde enligt rapporten “den fråga hela vården vilade på: om mamman skadade [Elsa] via sjukvården”. De vägdes aldrig in.
Läs sedan resten av sidan:
“Den behandlande överläkare som ledde anmälan angav i sitt referenssamtal att han inte bedömde att det handlade om medveten vanvård, utan om en nära relation där symtom övertolkas.”
Läkaren som ledde anmälan bedömde alltså inte att det var vanvård. Ändå skrev utredningen i sin bedömning att Elsa “utsätts för misshandel via sjukvården”.
“Pappan bedömdes utifrån att han inte höll med om slutsatsen.”
“Utredningen prövade aldrig sin utgångspunkt. Den utgick från sjukvårdens slutsats och förde vidare det som stödde den, medan uppgifter som talade emot inte redovisades eller vägdes in.”
Och rapportens bedömning: utredningen gjorde inte “den självständiga och allsidiga prövning som ett beslut om tvångsvård kräver enligt objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § RF”.
Ser du vad du har gjort, Totius? Av ett uttalande som enligt rapporten talade emot misstanken, plockade du ut den del som stödde den. Det är precis vad Lex Sarah-rapporten kritiserar utredningen för: att föra vidare det som stöder slutsatsen, och lämna det som talar emot utanför.
Du har inte bara läst rapporten selektivt. Du har upprepat det fel som rapporten beskriver.
Här är sidan 11 i sin helhet:
Och vad säger rapporten om just det samtalet? Att det stod som “ej inkommit” när utredningen skickades till nämnden, och att “det finns därför ingenting i utredningens analys och bedömning som förhåller sig till uppgifterna”. Barnkirurgens uppgifter rörde enligt rapporten “den fråga hela vården vilade på: om mamman skadade [Elsa] via sjukvården”. De vägdes aldrig in.
Läs sedan resten av sidan:
“Den behandlande överläkare som ledde anmälan angav i sitt referenssamtal att han inte bedömde att det handlade om medveten vanvård, utan om en nära relation där symtom övertolkas.”
Läkaren som ledde anmälan bedömde alltså inte att det var vanvård. Ändå skrev utredningen i sin bedömning att Elsa “utsätts för misshandel via sjukvården”.
“Pappan bedömdes utifrån att han inte höll med om slutsatsen.”
“Utredningen prövade aldrig sin utgångspunkt. Den utgick från sjukvårdens slutsats och förde vidare det som stödde den, medan uppgifter som talade emot inte redovisades eller vägdes in.”
Och rapportens bedömning: utredningen gjorde inte “den självständiga och allsidiga prövning som ett beslut om tvångsvård kräver enligt objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § RF”.
Ser du vad du har gjort, Totius? Av ett uttalande som enligt rapporten talade emot misstanken, plockade du ut den del som stödde den. Det är precis vad Lex Sarah-rapporten kritiserar utredningen för: att föra vidare det som stöder slutsatsen, och lämna det som talar emot utanför.
Du har inte bara läst rapporten selektivt. Du har upprepat det fel som rapporten beskriver.
Här är sidan 11 i sin helhet: