Varför har du kastat bort ditt liv ?

Du vet inte vad du vill.
Varför är du en så jävla patetiskt fucking sorglig fuck?

Din fru föraktar dig - värre är att dina föräldrar föraktar dig. Men värst är att du föraktar dig själv.
Du är "duktig" på ditt jobb men du är fattig - så jävla fattig. Du har aldrig vågat göra vad du egentligen vill. Spelar ingen roll att du sparat en peng på avanca. Du har inget handlingsutrymme.

Vad vill du egentligen?

vi ska diskutera ditt självförakt?

Jodå, jag har rest runt i världen och knullat luder till höger och vänster och testat kokain att dunder kvalité nere i Peru och Colombia. Livet äri inget för amatörer!

Vilken jävla fru? Lev som en ungkarl för evigt, var en man!

Jag vill åka till Grönland och knulla en eskimåbrud på en nyligen ihjälklubbad säl. Efter det vill jag åka till Australien och knulla Aboriginerhona på en nyligen skjuten känguru.

Du betalar 75% skatt på ditt arbete, som en fucking loser slav

Nu tycker väl inte jag själv att jag gjort det, dock finns det andra som gör det eftersom jag prioriterade att festa och göka brudar framför utbildning och familj. Mycket vin, kvinnor och sång blev det, och skinnslipsen hängdes inte in för gott förrän jag var typ 45.

Vad ska man med handlingsutrymme till när man inte vet vad man vill göra?

Många som "vet vad de vill" gör dessutom saker som visar sig vara helt fel.

Det handlar inte om mig.

Du är en sann förebild som borde föreläsa i skolorna.

Korrekt - det är det vi gör.

Jag vill vara duktig, tjäna pengar, bygga upp en förmögenhet, bo bra, ha råd att gå på flera kuturevenemang i månaden - bara biljetten till Crossoverartisten Maksim på Göta Lejon i oktobe kostar ju 1000 kr å sen skall man ju ut och äta för en tusenlapp efteråt - ha skitkul på jobbet, gå på psykodynamisk träning, arbeta som volontär i natur och för missbrukare och köra Porsche.
Dessutom vill jag leva ett liv efter Jesu principer: kärlek, osjälviskhet, ärlighet och ren moral

Då är det dags att du skärper dig. Sluta dregla på runkskärmen och börja jobba.

Jag är på en plats i livet idag som jag en gång bara kunde drömma om. Jag mår uppriktigt bra och känner mig tillfreds med den jag är. Min största önskan som ung var att en dag få uppleva just det jag känner idag: inre frid.

Så nej, jag anser inte att jag har slösat bort mitt liv. Även om jag lever på marginalen har jag uppnått något som inte kan mätas i pengar. Jag har funnit ett lugn inom mig som en gång var en dröm.

Du vet ju inte vad du pratar om när det gäller egenföetagare som är igång 12/7
Rena skiten

Vad är poängen? Har ingen fru, aldrig haft någon, men jobbar. Tillvaron och existensen har dock ingen betydelse och så länge man har hälsan kvar ser man till att njuta efter att lönen trillat in på kontot. Sen dör man nån gång och bara försvinner. Det är bara att chilla.