8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Du gjorde ett påstående som var svårt att förstå.

Angående skolan så sa jag inte att VH hade förbjudit henne att äta. Det var din tolkning utifrån din uppfattning av min agenda.

Nu har vi fått svar. Eventuellt har vården gett information till Wilma om att Elsa inte behöver äta i skolan enligt uppgift i tidningen.

Det förklarar fortsatt inte varför ingen reagerade över varför hon kunde äta hemma men inte där. Men den diskussionen vill du uppenbarligen inte gå in på.

Jag gör mig inte dum. Jag ställer frågor som är högst rimliga att lyfta i sammanhanget. Dumheten är att blint acceptera det som sägs utan minsta uns av kritiskt ifrågasättande.

Ett sextiotal fall är en anmärkningsvärd siffra, med tanke på hur ovanligt MbP eller BGFS faktiskt är.

Och då har vi inte ens nämnt alla andra tveksamma LVU. Det här är bara toppen av ett isberg. LVU hör till det mest rättsosäkra vi har i samhället, och alltför ofta fyller det inte sitt egentliga syfte, eftersom lagen inte följs. Att ett LVU klubbas igenom i domstol är ingen garanti för att lagen har följts.

Det är ditt eget påhitt: Körsbärsplockarkortet är uppe ser jag!

Ja fast det här får inte bli fel. Och det är ingen mänsklig faktor. Det är en institutionell faktor snarare som verkar här.

Det vet jag inte var du fått ifrån: Mitt förakt rör enbart myndigheter som gör fel inget annat, men visa gärna källa på att jag föraktar myndigheter genrerellt sett. Det gör jag inte: Bara myndigheter som skadar barn och deras familjer istället för att skydda dem.

Du gör själv inte reklam för vare sig vården eller socialtjänsten med din argumentation. Tyvärr är du inte ensam om att skydda maktmissbrukande myndigheter som skadar istället för hjälper barn och deras familjer.

Jag vet inte om du känner till det, men lunchrasterna i lågstadiet är ofta väldigt korta. I en del skolor har barnen bara omkring 20 minuter på sig att äta, eftersom schemat i matsalen är så pressat.

Elsa hade dessutom ont i magen ibland, eftersom hon har en sjukdom som går i skov. Det kan också vara en anledning till att hon inte åt så mycket i skolan. Och Wilma kan ha accepterat det, eftersom hon hade fått veta av vården att Elsa fick fullt näringsdropp.

Det där var ju kul på en helt egen nivå! När någon påpekar att det du skriver är helt omöjligt att förstå så är det första du kommer på att vederbörande troligen är… gammal.

Vi vet inte vilken klinik som höll på med glukosdroppet. Uppenbarligen har vårdpersonalen där inte kollat medicinlistan utan själva fått TPN från någon källa. Det kan mycket väl vara från mamman i samband med sjukhusbesöket när vätskebristen upptäcktes.

Under den följande vintern blir Elsa sämre, och de får flera gånger åka in till sjukhuset. Victoria upplever dock att vården inte tar hennes smärtor på allvar, och börjar spela in deras möten med vården.

I februari upptäcker läkarna att Elsa lider av vätskebrist, och beslutar därför att hon ska få en glukoslösning intravenöst under skoldagen. När Elsas skolassistent Vilma kommer till sjukhuset för att lära sig ge glukosdropp ifrågasätter sjuksköterskorna flickans sjukdom.

”Hur kan hon inte orka de här åtta timmarna? Hon har fullt näringsdropp” ska de bland annat ha sagt enligt Vilma.

– Då får jag frågan om jag ser det här själv eller om jag bara går på mammans idé om flickans sjukdom, säger Vilma till Kaliber.

– Deras bemötande är som att jag sitter i ett förhör, tillägger hon.

https://bulletin.nu/sa-tog-socialtjansten-en-sjuk-flicka-fran-foraldrarna

Det kan ju knappast vara personal på samma avdelning som LE som följt Elsa hela hennes liv som agerar så.

Om du yrkar för att det ALDRIG får bli fel så kommer extremt många barn att lida. Du har uppenbarligen aldrig jobbat i en verksamhet som innefattar människor.

Tillbaka till assistansverksamhetens ansvar.

Mamman har under flera år beskrivit ett mycket svårt sjukt barn som bara blev sjukare och sjukare. Wilma berättar att Elsa var så utmattad att hon behövde bäras i skolan, knappt orkade ta på sig skorna inför rasten och att hon själv var rädd att flickan inte skulle överleva.

Det är oerhört allvarliga uppgifter. Men fick assistansanordnaren ta del av dem? Rapporterade Wilma, mamman och styvpappan sina observationer till arbetsgivaren? Vad dokumenterades och vilka åtgärder vidtogs?

Elsa hade näringsdropp, en allvarlig tarmsjukdom och omfattande personlig assistans. Vilka rutiner fanns kring kost, näring och uppföljning? Hade hon individuella kostråd och tydliga instruktioner? Om inte, efterfrågade assistansbolaget sådana från vården?

Wilma berättar att hon först vintern 2024/2025 började föra matdagbok, dessutom på eget initiativ. Hon hade då arbetat med Elsa under lång tid. Men hur dokumenterades matintaget dessförinnan? Wilma beskriver att Elsa åt några chips och lite havreyoghurt i skolan, men vad åt hon hemma där mamman och styvpappan själva arbetade som assistenter? Fanns det någon samlad dokumentation av vad hon faktiskt fick i sig under hela dygnet?

Både mamman och Wilma har dessutom beskrivit hur de under lång tid upplevde att vården inte lyssnade på deras oro. Men vilken information fick assistansanordnaren om detta? Och om arbetsgivaren kände till hur allvarlig situationen beskrevs, vad gjorde man då?

Har Livsam själva framfört formella klagomål, gjort någon anmälan till IVO eller på annat sätt försökt få situationen utredd?

Vi har hört mycket om den bristande kommunikationen med vården. Men hur fungerade egentligen kommunikationen och dokumentationen inom assistansverksamheten? Fick arbetsgivaren en samlad bild av vad assistenterna observerade i hemmet och skolan, och hur följdes uppgifterna upp?

Vården ansvarar för medicinska bedömningar och ordinationer, men assistansanordnaren har egna skyldigheter kring kvalitet, dokumentation och uppföljning.

Jag påstår inte att assistansbolaget har gjort fel. Men om man verkligen vill förstå vad som hände Elsa behöver väl även den delen granskas?

Varför ställs inte samma frågor om assistansverksamhetens ansvar som om vårdens?

Nej det är inte troligt att samma klinik skulle uttala sig så. I praktiken behöver de som lär ut glukosdroppet inte ens ha läst hennes journal.

"När Elsas skolassistent Vilma kommer till sjukhuset för att lära sig ge glukosdropp ifrågasätter sjuksköterskorna flickans sjukdom.

”Hur kan hon inte orka de här åtta timmarna? Hon har fullt näringsdropp” ska de bland annat ha sagt enligt Vilma.

– Då får jag frågan om jag ser det här själv eller om jag bara går på mammans idé om flickans sjukdom, säger Vilma till Kaliber."
Märklig diskussion av dessa sköterskorna om dom inte ens är insatta i Elsas sjukdom...

I aim to please.. you 👍

Precis, bara någon helt utan egen erfarenhet kan rimligen vara så extremt fyrkantig och oresonlig. Fel inträffar hela tiden och är något normalt i verksamheter med människor. Därför är systematisk kvalitets- och avvikelsehantering så viktig.

Dessa krav finns även för LSS-verksamheten. Om LSS-ansvarige hade dokumenterat och rapporterat samverkansproblem till vårdens verksamhetschef så hade denne varit skyldig att utreda problemen. Det hade åtminstone startat en process där problemen kunnat diskuteras för att försöka hitta en lösning.

Nu valde mamman istället ”strid” på ett sätt som inte följer de rutiner som finns för samverkan och avvikelsehantering.

Exakt!