Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Anledningen till att Thomas Quick-fallet drogs upp i debatten mot Ugglan har noll och ingenting med själva brottstypen att göra, utan handlar om en ren rättsprincip: Auktoritetstro vs. Bevisning.
Ugglan hävdade att det var omöjligt att förvaltningsrätten och myndigheterna hade fel 2025 för att det satt ”så många domare, jurister och experter i rummet”. Quick-fallet lyftes för att visa på ett klockrent pedagogiskt exempel där dussintals domare, åklagare, advokater och psykiatriexperter var helt överens och fällde i instans efter instans, tills underlagen granskades i ljuset och samtliga domar revs upp. Att hävda att myndigheter är ofelbara bara för att de är auktoriteter är ett skolfall av auktoritetsargumentation.
Att du försöker göra föräldrarnas granskning av ett myndighetshaveri till en fråga om "kränkt integritet" är ren skuldskiftning. Den största och mest ingripande kränkningen av Elsas integritet och trygghet begicks när sjukvården och socialtjänsten isolerade henne, tog ifrån henne familjen och felbehandlade henne baserat på felaktiga medicinska underlag.
Att föräldrarna och allmänheten nu ställer de ansvariga mot väggen och belyser de edsvurna domstolsprotokollen där läkarna medgett felaktiga orosanmälningar är inte att "kampanja", det är att utkräva maktens ansvar. Sluta använda "barnets integritet" som en rökridå för att skydda myndigheter från kritisk granskning!
Men Kurt-Sune, nu förklarar du ju precis min poäng. Du jämför inte själva fallen, utan en bakomliggande princip. Det var exakt vad jag gjorde när jag jämförde dina resonemang om barns integritet.
Och varför får du hela tiden min omtanke om Elsas integritet till att handla om att försvara myndigheterna? Jag har aldrig motsatt mig att deras agerande granskas.
Men läs vad de vuxna runt Elsa själva berättar. Mostern beskriver en nioåring vars trygghet raserats och vars liv slagits i spillror. Assistenten Wilma beskriver Elsa som ett barn med väldigt stor integritet, som har svårt att lita på vuxna igen och behöver lång tid för att våga öppna sig.
Om Elsa mår så dåligt som de själva beskriver, borde inte allt fokus nu ligga på att hjälpa henne att återfå tryggheten och tilliten till vuxna?
Elsa är hemma nu. Varför fortsätter vuxna att offentligt berätta om hennes mående, tankar och känslor?
Har du funderat på hur det skulle kunna kännas för ett barn om andra barn i skolan kommer fram och pratar om något hon skrivit i förtroende till sin mamma eller berättat för sin assistent? Något hon kanske aldrig själv hade velat dela med sina klasskamrater? Hur ska hon våga anförtro sig åt vuxna om det hon berättar riskerar att bli offentligt?
Jag ifrågasätter inte att Elsa kan ha farit väldigt illa. Det är just därför jag reagerar. Man kan granska myndigheter och kräva ansvar utan att samtidigt offentliggöra barnets privatliv.
Du skrev själv i den andra tråden att det som publiceras på nätet kan följa ett barn långt in i framtiden. Varför gäller inte samma resonemang här?
Ett barns rätt till integritet förändras väl inte beroende på om det handlar om en vårdnadstvist eller ett LVU-ärende?
Skärp dig nu, Kurt-Sune, och börja se även barnet. Det här handlar faktiskt om Elsa och hennes framtid, inte bara om de vuxnas kamp mot myndigheterna.
