Citat:
Vid sådan här slags brottslighet så är samtycke och social adekvans en lönlös invändning.
Om man börjar med ansvarsfrihetsgrunden samtycke isolerat så är ju huvudregeln att man inte kan samtycka till våld som är allvarligare än ringa misshandel. Detta fallet avser ju misshandel av normalgraden vilket alltså överstiger möjligheten till samtycke. Beträffande brottet sexuellt övergrepp så kan man ju "samtycka" till detta, så tillvida att det handlar om sexuell handling där man deltager frivilligt - men då är det ju av förklarliga skäl inget "sexuellt övergrepp" eftersom att det brottet bygger på att det inte finns samtycke. Så det faller ju på sin egen orimlighet. Dessutom avser ju detta grovt sexuellt övergrepp, vilket skulle kunna överstiga ett våld av ringa misshandel. Så även på den punkten skulle invändningen om samtycke kunna falla.
Nästa steg blir då den ventilregel som säger att man under vissa omständigheter kan samtycka till ett våld som överstiger ringa misshandel, under förutsättningen att det anses socialt adekvat. Gällande social adekvans så tar ju det sikte på att vissa rent objektivt brottsliga gärningar kan anses som icke straffbara. Detta beror då på att gärningarna ansetts socialt godtagbara/acceptabla, tolerabla utifrån samhälleliga överväganden eller nödvändiga för att upprätthålla vissa samhällsfunktioner. Sådant socialt adekvat samtycke kan föreligga vid t ex vissa medicinska ingrepp, viss tillsynsverksamhet eller vid idrottsutövning - men då under förutsättningen att det finns ett samhälleligt intresse av att gärningen ska vara tillåten.
Ser man till fysiskt och/eller sexuellt våld och/eller tvång, av unga elever på en internatskola, så finns det ö.h.t inget samhälleligt intresse att godta sådana handlingar - snarare tvärtom! Att invända om att det förelegat samtycke är därför ett dåligt försvar; eftersom att det rent objektivt rör gärningar man inte kan samtycka till, och i de fall man ev. skulle kunna hävda samtycke så anses det ändå inte socialt acceptabelt.
Om man börjar med ansvarsfrihetsgrunden samtycke isolerat så är ju huvudregeln att man inte kan samtycka till våld som är allvarligare än ringa misshandel. Detta fallet avser ju misshandel av normalgraden vilket alltså överstiger möjligheten till samtycke. Beträffande brottet sexuellt övergrepp så kan man ju "samtycka" till detta, så tillvida att det handlar om sexuell handling där man deltager frivilligt - men då är det ju av förklarliga skäl inget "sexuellt övergrepp" eftersom att det brottet bygger på att det inte finns samtycke. Så det faller ju på sin egen orimlighet. Dessutom avser ju detta grovt sexuellt övergrepp, vilket skulle kunna överstiga ett våld av ringa misshandel. Så även på den punkten skulle invändningen om samtycke kunna falla.
Nästa steg blir då den ventilregel som säger att man under vissa omständigheter kan samtycka till ett våld som överstiger ringa misshandel, under förutsättningen att det anses socialt adekvat. Gällande social adekvans så tar ju det sikte på att vissa rent objektivt brottsliga gärningar kan anses som icke straffbara. Detta beror då på att gärningarna ansetts socialt godtagbara/acceptabla, tolerabla utifrån samhälleliga överväganden eller nödvändiga för att upprätthålla vissa samhällsfunktioner. Sådant socialt adekvat samtycke kan föreligga vid t ex vissa medicinska ingrepp, viss tillsynsverksamhet eller vid idrottsutövning - men då under förutsättningen att det finns ett samhälleligt intresse av att gärningen ska vara tillåten.
Ser man till fysiskt och/eller sexuellt våld och/eller tvång, av unga elever på en internatskola, så finns det ö.h.t inget samhälleligt intresse att godta sådana handlingar - snarare tvärtom! Att invända om att det förelegat samtycke är därför ett dåligt försvar; eftersom att det rent objektivt rör gärningar man inte kan samtycka till, och i de fall man ev. skulle kunna hävda samtycke så anses det ändå inte socialt acceptabelt.
Om gärningen rubriceras som misshandel av som högst normalgraden och/eller ofredande är det väl möjligt att uppsåt saknas pga uppfattningen hos GM att samtycke förlegat inom ramen för nollning?
