Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Stefan Löfven var en förhandlare med många års erfarenhet. Det har vi inte sett något av hos Magdalena. Hon verkar snarare rädd för att börja förhandla med övrig partiledare inom oppositionen.
Jag tror att det här aldrig kommer fungera. Och folk verkar fatta detta och därför tappar hon i förtroende hos svenska folket.

Exakt så. Därför klagade C om SDs 12 ministerposter under valrörelsen eftersom det är C som vill ha dem.

Kan C sedan driva en bra politik, kan de finta bort inflytandet från S, MP och S över tid.

Jag tror inte ministerposter är så viktigt för C, men visst vill de väl ha det.

Det var väl ungefär det jag sade? S måste lösa upp de röda linjerna hos de andra partierna, på ena eller andra sättet om de vill bilda regering. S kan inte förutsätta att alla dansar efter just deras pipa.

Ja C är så jävla bångstyriga.

Det är skitbilligt att köpa V. Gör Nooshi till kulturminister eller socialminister. Ja 1 ministerpost. Klart!!

Om det blir extraval hoppas jag C ryker. Jävla tjat om bjeda mitten.

Men det var ju Löfvens katastrofala förhandlingsförmåga som ledde till januariavtalet och som i sin tur har satt sossarna i den sits de är i nu. Att bara lägga sig platt i förhandlingar är ingen bedrift, oavsett förhandlingsbakgrund eller ej.

Knappast. De lär vilja ha flera riktiga ministerposter. Bl a vill de säkert ha en minister i finansdepartementet (även om S givetvis själva tänker ta just posten som finansminister). Men eftersom V lär vilja ha en minister i finansdepartementet så kommer även C att vilja ha det.

Kommer verkligen bli intressant att se hur S ska lösa detta.

Nja V vill ha ministerposter och inflytande. Hela deras hållning bygger på att de vill ha reell makt i riksdagen. Att få ministerposter är bara början. De andra partierna kommer att få ge efter för V initialt då de alla räds ett extra val vilket V inte gör, men sedan kommer C att rösta för en borgerlig budget. Fyra år av kaos kommer det att bli pga Centerpartiets vansinne. S + MP + C kommer så klart inte ge bort makten till Tidö-sidan för att de vill hålla V utanför. Makten går före allt annat.

Mötet på Lidingö var ju otrevligt och Magda insåg att hon har två parter som inte viker från sina röda linjer. Därav att hon är ännu mera sur och grinig och biter ihop sina läppar.
Hon återlämnar uppdraget och det röstas nej på onsdag som skrivet ovan.
Uffe får en chans och kanske Jimmie accepterar att inte sitta i regeringen.
Då har C en möjlighet att komma tillbaka till rätt sida.
Jimmie kan indirekt få igenom en del Sd politik utan att få skit om regeringen inte flyter på i 4 år.
Nästa val så kommer V gå framåt då en del S väljare lämnar för V.
Andra S väljare inser att de borgerliga gjort det bra och lämnar S.
Se Tyskland och andra länder där S backat kraftigt.
Sd går framåt då de stöttat regeringen utan att få skit för de dåliga beslut som dessvärre en regering måste fatta ibland.
M och Kd och kanske L går framåt medans C backar och en del lämnar för vänster sidan.
Kanske dags att C trillar ur riksdagen då?
Kapningen som bögarna och Stockholms C gjorde för några år sedan gör att landsbygds C tröttnat och gått över till de andra borgerliga.
Vartefter de äldre dör, som av tradition röstat på S, och unga får rösträtt så stärks den borgerliga sidan som vill ha ett Sverige för svenskar.
Kanske vi kan få ett borgerligt styrt Sverige i många år så det äntligen blir ordning och reda och Sverige kan komma tillbaka som ett bra land att leva och bo i.

Nej. Men att de kräver det är logiskt. Och principiellt rimligt, men politiskt inte rimligt. Den ekvationen måste Magdalena lösa.

Jag håller med dig. Men - polisstaten borde vara medlet för att på sikt inte längre behöva ha en polisstat, inte del av en ny verklighet. Jag anser inte att vi bör ge upp och acceptera att Sverige nu behöver vara en polisstat. Vi kan acceptera att det behöver vara det under en begränsad tid, men inte som det nya normala.


Visst är det så. Ekonomin i SD är inte en lika tydlig drivkraft och del av ideologin. Men det kan också vara en styrka. Personligen anser jag att SD bör inta en pragmatisk mittenposition i ekonomin. Skatter ska bara vara ett medel för att få in pengar till att finansiera det vi behöver och de bör ligga på en nivå som maximerar skatteintäkterna. Exakt var den brytpunkten hamnar vet jag inte men det handlar om att ha tillräckligt höga skatter för att kunna finansiera det vi behöver och tillräckligt låga för att vi ska kunna locka till oss kapital, innovation och strävsamma människor.

Jag tycker faktiskt det är intressant att de flyttat på Oscar Sjöstedt. Han kom väl in för att ta SD högerut i den ekonomiska politiken och möjliggöra för ett samarbete med M? Nu har han alltså blivit flyttad till KU, en förhållandevis opolitisk position. Borde inte det betyda att SD nu tänker gå vänsterut i den ekonomiska politiken?

Återvandring och utvisningspolitik går inte heller att helt separera från den ekonomiska politiken. Sverige kan aldrig konkurrera med Kina och Indien om kvantitet, vi behöver konkurrera med kvalitet och då har samhällsklimatet faktiskt större betydelse än man kan tro. Dessutom är det svindyrt att "förvara" människor i åratal. Mycket bättre att de får möjlighet att hitta ett samhälle som passar dem någon annanstans än i Sverige.

SD borde också ta fasta på det som Markus Allard har drivit med prioriteringar av skattemedlen. Det är fullt möjligt att sänka skatter och förbättra välfärden om man prioriterar bättre.