Hur tar man sig in på arbetsmarknaden inom inköp?

Jag har håller på att utbilda mig inom inköp och upphandling på yrkeshögskola på två år. Utbildningen motsvarar enligt min uppfattning en gedigen eftergymnasial utbildning, men när man börjar titta på jobb känns det som att nästan alla arbetsgivare söker någon med minst 3 års erfarenhet, dokumenterade resultat och tidigare erfarenhet av att självständigt driva upphandlingar.

Hur är det egentligen tänkt att man ska få den erfarenheten om ingen vill ge en chansen från början? Jag bor i en storstad.

Lite bakgrund: Jag har programmering som grund, men efter examen insåg jag att det inte var något jag ville fortsätta med, inte minst med tanke på AI-utvecklingen och hur branschen förändras. Jag har redan genomfört första periodens LIA-praktik, så jag har åtminstone fått en viss inblick i yrket och arbetslivet.

Jag är nyfiken på hur det faktiskt ser ut för er som arbetar med inköp, upphandling och supply management m.m.

Hur fick ni ert första jobb? Hur svårt var det att komma in som junior, och vad tror ni väger tyngst när man saknar flera års arbetslivserfarenhet inom just området? Behöver man godta en lön på exempelvis 25.000kr bara för att kunna få in foten? Jag vill gärna nischa mig inom IT-området, men det är svårt när man saknar beprövad kompetens.

Nu jobbar jag på andra sidan då jag är säljare men vägen in är sällan lätt. Kanske bör du satsa på ett jobb som inköpare inom ett område som du faktiskt kan något om. Har du programmerat så är det kanske inom IT och mjukvaror du ska söka dig.

Hatar inköpare som inte har en aning om vad de egentligen ska köpa in och bara ser en produkt utan fördelar eller nackdelar utan bara ett pris.
Som att köpa in bilar och anse att en Dacia är bättre än en Porsche för den är mycket billigare.

Det är inte helt lätt att få in en fot. Jag försökte länge, men fick ge upp till slut. Nu jobbar jag med utköp istället.

Eller inköpare som använder AI för att skriva deras förfrågningar.. dom kommer med det mest korkade frågorna någonsin och är stensäkra på att dom ska få svar på något som är helt irrelevant..

Jag har hållit på med produktutveckling i många år, och i nästan lika många år har jag haft att göra med inköpare, vanligtvis hos de legotillverkare som ska producera de prylar jag har varit med och utvecklat.

Min erfarenhet är att en inköpare MÅSTE ha god teknisk erfarenhet och kompetens inom det område h*n har att göra med. Helst med en mångårig bakgrund som t ex ingenjör eller servicetekniker inom samma bransch, och som går över till att sitta på inköp de sista åren innan pension. Jag har också goda erfarenheter av producerande företag som inte har dedikerade inköpare utan där ingenjörer som egentligen har andra arbetsuppgifter inom t ex beredning eller produktion också får ägna en del av sin arbetstid åt inköpsfrågor.

Inköparen måste ha god varu- och branschkännedom, veta hur prylarna som ska köpas ut ser ut och fungerar i praktiken, veta vilka parametrar i datablad som verkligen är kritiska och vilka man kan strunta i, ha i ryggmärgen vilka prylar som är industristandard och kan tas från vilken leverantör som helst respektive vad som man inte utan vidare kan ersätta - i en del fall kan saker som på papperet verkar ekvivalenta ha olika egenskaper på ett mer subtilt plan, som inte går att upptäcka utan praktiska prov.

Hittar man någon som vill betala en ingångslön på 20000-25000 kr till en som kommer direkt från skolan och inte har hunnit få något gott rykte i branschen, så är det bara att gratulera.

Kom ihåg att de jobb man får sällan är de man har lagt ner mest arbete på att söka. Ser man bara till att ha ett stort kontaktnät och att på olika sätt ha visat prov på sin kompetens - om man inte är anställd någonstans, så t ex genom förtroendeuppdrag i föreningar som man sköter till full belåtenhet - och inte minst har tur - så brukar en bra anställning inte låta vänta på sig.
En gång fick jag jobb genom att jag besökte en stormarknad för att handla mat, stötte ihop med en avdelningschef där som kände till mig från föreningslivet, och som tipsade mig om att de sökte folk där-och-där. Innan jag var på väg hemåt med mjölken var jag anställd, och jag började jobbet måndagen efter.
En annan gång var när jag läste några fristående kurser på högskola i grannkommunen. Vi var några stycken som samåkte till kursträffarna, en av dem var delägare i ett företag. Ett år senare kontaktade han mig och undrade om jag ville jobba åt honom.

Att acceptera en låg lön som inköpare? Det beror på skulle jag säga. Sen är min uppfattning att många YH-utbildningar är överskattade. Att göra upphandlingar för framtida inköp är ett mycket brett spektrum, ty allt går inte att "räkna ut" utan det kräver viss mänsklig handpåläggning. Det handlar helt enkelt om vad det är som ska upphandlas.

Instämmer med dig. Jag jobbar med FoU (Forskning och Utveckling) inom röntgen men jobbar men är även inköpsansvarig på min enhet. Dock ska det mesta upphandlas då det är offentlig verksamhet, och jag hatar när när inköpsenheten ska blandas in, för de begriper inte hälften av vad vi faktiskt behöver. Det är ju inte så att jag enskilt säger att vi behöver en specifik produkt, men den måste ju vara kompatibel med flera andra (dyra) prylar vi har. Fan vad jag bråkat med inköp genom åren. Även om jag lärt mig skriva väldigt specifikt vilka förutsättningar produkten vi behöver ska ha så försöker de ändå ibland att hänvisa till något som inte är kompatibelt med det vi behöver.

Men är det något annat jag hatar än mer så är det säljare som inte fattar, nu tycker jag att de flesta jag jobbar mot är väldigt bra och lyhörda, men ibland skär det sig ordentligt. Jag hade för ett halvår sedan besök av ett entourage från USA som skulle sälja på oss saker. Vi har handlat med deras europeiska sida av företaget länge och väl och det har gått gnisselfritt, och i och med pengarna och volymen det nu handlar om, så blev deras huvudkontor intresserade av att ha direkt kontakt med oss, så vi lät den komma. I alla fall så använder vi givetvis europiska måttenheter och de som kom till oss hade ingen som helst koll på våra mått när det gäller vikt och längdenheter samt massa annat.

De var ca 15 stycken som kom till oss, några seniora i närmare 50 års åldern och dryga tiotalet i sena tjugoårsåldern. De trodde helt uppenbart att de hade affären i hamn, men jag skickade dem i princip på dörren när de inte förstod våra enheter. Jag sade till dem att om ni nu ska jobba med Europa så måste ni givetvis ha koll på våra måttenheter som säljare. Det är vi som är köparen och ni som säljare ska fatta det. De var rätt uppblåsta när de kom hit, men när vi var klara med mötet så var de rätt uppgivna. Vi valde till slut att göra affär med en japansk leverantör, när de kom till oss hade de stenkoll på allt. (Föga förvånande)

Håller med dig helt och hållet.
Jag jobbar som sagt som säljare och tidigare sålde jag komponenter mot industriautomation och landade då ofta i diskussioner med inköpare som bara jämförde pris på vår komponent mot konkurrentens utan att ens veta vad de användes till, vilka fördelar som fanns på vår produkt då personen inte visste hur den användes utan det vanliga var bara, vad kostar den?

Nu säljer jag hela maskiner och automatiserade anläggningar och samma sak även då om det handlar om större affärer där inköp ska involveras.