Myndigheters ansvar att arkivera gamla utredningar?

Jag hittade några gamla tidningsartiklar i DN som beskriver hur en kvinna utsattes för en "steningsattack" sommaren 1966 i Hökarängen.

Hon fördes till Serafimerlasarettet där hon bland annat fick genomgå en "plastisk operation för att återfå sitt utseende". Självklart blev jag nyfiken och kontaktade polisen för att höra om de har något om fallet i sina arkiv och fick svar från en arkivarie som hade undersökt saken.

Misshandelsärendet finns registrerat i polisens diarium från 1966 men utredningshandlingarna till diarienumret saknas i arkivet. Hon anser själv att detta är väldigt konstigt, eftersom det borde ha upprättats åtskilliga förhör och promemorior.

Hon har inte heller hittat någon gallringsföreskrift som förklarar varför handlingarna skulle ha förstörts eller gallrats.

Antar att jag inte behöver säga att jag inte är nöjd med svaret.

Vad är det för regler som gäller egentligen och vilket ansvar har myndigheter när det kommer till arkivering?

Eftersom det för det första är både preskriberat och gallrat i alla register med massa mer, var det rätt konstigt om det finns kvar i polisens register. Även om det var väldigt mycket nyare än från 1966 skulle det vara presiberart nu så kn tänka mig att du har mer tur i riksarkivet?

Eller testa att pma Skaraborg här på flashback och kolla med h*n , h*n har koll på massor av gamla saker som hänt som liknar det du undrar över!

Eller kanske en moderator kan vara sjyst och flytta tråden till kriminalhistoria-forumet?
Låter spännande, jag vill också veta mer om det där

Det beror mycket på om utredningen lades ned eller om den ledde till åtal samt vilket typ av brott som det handlar om vilket påverkar preskriptionstid.

Du kan söka efter gallringsregler hos riksarkivet. Avslutat Utredningsmaterial för mildare brott gallras(förstörs) 7år efter brottsanmälan.

Brott som innefattar utredning av personskador(vilket det rimligen handlar om i det fall som tråden handlar om) skall inte gallras(förstöras), men detta är en ganska ny regel och jag vet inte vad som gällde 1966 och åren därpå. Man gallrade mycket mer förr eftersom allt var pappersform och lagring var dyrt.

Polisen sparar oftast utredningsmaterial i 5-10år efter att utredningen avslutats sedan skickas de till riksarkivet om det inte skall förstöras.

Finns information bör det alltså finnas i Riksarkivet.

Jag velade länge med vart tråden skulle passa bäst och hade för mig att jag till slut valde kriminalhistoria historia men tydligen hamnade tråden här ändå. Skulle uppskatta om tråden flyttades till kriminalhistoria eftersom jag plötsligt kom att tänka på några detaljer som nog är ganska intressanta i historiken att beakta just i historien.

Det du nämner om olika register stämmer, de finns utspridda lite var stans bland myndighetera. Det gäller bara att ha tur att navigera rätt så snart man kan. I det här fallet var jag rätt ute, i telefonkontakt med polisen fick jag kännedom om att det skulle finnas handlingar men att dessa var belagda med sekretes vilket gjorde att jag gjorde en skriftlig begäran.

Sen fick jag som sagt ett mejl från en arkivarie som upplyste om att handlingarna är försvunna vilket hon tyckte var "väldigt konstigt". Hon beklagade det men började sedan att skriva om en annan person som jag passat på att fråga om när vi ändå haft kontakt.

Självklart begriper jag att ingen kommer gripas och dömas för någon misshandel utförd 1966, men det är inte riktigt därför jag begärt ut handlingarna. Jag är nyfiken generellt men i tidningsartiklarna förstår man att polisen avskriver brottsmisstanke ganska omgående trots allvarliga skador, polisen medger också att det har kastats sten.

Det är jäkligt dumt när handlingar försvinner.

Arkivarien har skrivit att det borde finnas en gallringsföreskrift och uttrycker att hon tycker det är väldigt konstigt att så inte gör. Så jag blir intresserad lite kring vad lagen säger.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg passar nog tråden bättre i kriminalhistoria, men jag är ändå nyfiken vad juridiken kring offentliga arkiv säger. Historiken kring kvinnan i övrigt gör att dokument rörande henne nog inte ska kastas hur som helst. Hon avled dessutom tre år senare i vad jag förstått misstänkt självmord.

Intressant frågeställning i tråden.
Men jag blir inte klok på vem som är ts egentligen. Här skriver ju Polititi som ts, men TracingHeritage var den som startade tråden.
Hur som helst vill jag gärna läsa mer ☺️

Värt att tänka på är att dagens arkiveringslagar/förordningar och direktiv inte fanns på 60/70-talet.
Andra lagar gällde då.

Som det ser ut i dag skall det mesta arkiveras.
Men polisen behåller informationen ganska kort tid från det att ärendet avslutats, ca 5-10år.
Sedan skickas det till Riksarkivet.

Här har du dagens föreskrifter gällande polisen från Riksarkivet: Länk
Här är riksarkivets generella riktlinjer för gallring: Länk
För polisen har jag inte sett några förordningar utom de för belastningsregister men det finns säkert någon FAP med bestämmelser.