Daniel vers 11 = SRA (satanic ritual abuse)

Det mest kända är att Daniel pratar om riktiga riken och kungar när han nämner Persien och Grekland, kung i nord, kung i syd etc. men en annan tolkning av Patricia Baird Clark är att det handlar om demoner.


Att Persia betyder ”that which cuts or divides” och tydligen att Grekland på kaldeiska/armameiska betyder skam vilket jag inte hittar något om.

Dan 11:2  And now will I show thee the truth. Behold, there shall stand up yet three kings in Persia; and the fourth shall be far richer than they all: and by his strength through his riches he shall stir up all against the realm of Grecia.


Betyder alltså enligt henne: And now will I show thee the truth. Behold, there shall stand up yet strong demons (three kings) of dissociation (Persia); but a man (fourth) shall be far richer than the demons because he has a soul and a physical body (shall be far richer than they all): and by his violent, angry acts (strength) done with his physical body towards another person (riches), he shall awaken this person (and the alternate personalities created in response to the violence and anger) to the dominion of shame (realm of Grecia)


Och hon ”avkodar” hela versen med att det handlar om att kungen i syd är en demon i förövaren som våldtar någon i en satanistisk ritual där då kungen i nord är demonen i offret som känner skam av att ha blivit utsatt. Kungen i syd sätter upp en bas i offret där denne sedan kan styra offret mm. Eller att demonen styr offret.


Dan 11:9  So the king of the south shall come into his kingdom, and shall return into his own land.


”Basically all this is saying is that the king of the south, the demon from the perpetrator who was outside the body, has now enlarged his kingdom to include a base in the abused person’s soul. Now he is going to return to the perpetrator (return to his own land) but he will remain connected to the abused person. His arm is still outstretched. Some of his demons to which he is connected remained in the abused person.”


Ligger det någon sanning i denna tolkning av Patricia Baird Clark eller är hon helt ute och cyklar?

Tjena!

Den tolkning som presenteras av Patricia Baird Clark är fullständigt främmande för den historiska och grammatiska verkligheten i den heliga, kristna Skriften. Det rör sig om en godtycklig och extrem allegorisering som helt saknar stöd i grundtexten. När man närmar sig Guds ord med en strikt princip om att undvika mänskliga påfund, blir det uppenbart att sådana teorier inte är något annat än människoinitierade spekulationer som fjärmar läsaren från det faktiska budskapet.

- Kontexten i Daniel 11 är historisk profetia. Daniels bok kapitel 11 ger en utomordentligt detaljerad och exakt förutsägelse om politiska konflikter mellan de riken som uppstod efter Alexanders den stores död, specifikt Seleukiderriket (Kungen i nord) och Ptolemaiska riket (Kungen i syd). Att förvandla historiska nationer, kungar och geopolitiska konflikter till ockulta entiteter och dissociationstekniker är ett totalt våldförande på textens uppenbara mening.

- Etymologiska missbruk. Påståendena om att ordet Persien på något sätt skulle betyda att skära eller dela, och att Grekland på kaldeiska eller arameiska skulle betyda skam, saknar all lingvistisk och lexikalisk grund. Sådana påståenden är gripna ur luften för att passa in i ett i förväg bestämt psykologiskt eller ockult narrativ.

- Ignorering av den bibliska hermeneutiken. Skriften tolkar Skriften. När profetior talar om kungar, arméer, landområden och tributer, handlar det om faktiska historiska aktörer och händelser. Att införa moderna psykologiska begrepp som alteregon och dissociativa personligheter i en antik profetia är att göra avkall på sund exegetik.

Det finns ingen som helst sanning i denna typ av esoteriska utläggningar. De leder enbart vilse från den trohet som Guds ord kräver, där vi tar texterna för vad de faktiskt säger i stället för att projicera bisarra mänskliga teorier på dem.

Jag tolkar det som att kungen i nord accepterat att låta offret tillfångatas och våldtas. Nu skäms kungen i nord över den ”tabben” men det skiter naturligtvis kungen i syd i. Gjort är gjort liksom.
Men så läser jag flum som sagor.

Men hon har ju verkligen försökt förstå verserna utifrån originalspråket hebreiska/arameiska och ordens exakta betydelser. Inte så att hon avkodat den från det engelska språket direkt.

Men jag har självt sökt och hittar inte stöd för ex. Att Grekland skulle betyda skam







Hela bibeln handlar om det andliga, Gud och hans vilja, hur man bör leva etc. Så vore det inte rimligt om sådant här förklarades i Bibeln, av folk dessutom som talar med änglar? Eller förklarar inte bibeln mer ingående om ondska och hur den fungerar? Är ju ett väldigt märkligt sätt att förklara hur krig mellan olika riken kommer gå till, är det så konstigt att tro att det kan referera till själsliga och andliga saker?


Mycket av det hon skriver makes sense och annat inte, men tycker det är en intressant tolkning oavsett.

Att hänvisa till hebreiska och arameiska ord räcker inte när grunden är konstruerad. Som du själv märkt när du sökt finns det inget lexikaliskt stöd för att ordet för Grekland skulle betyda skam. Det citat som dras fram om att bli gjord liten eller räknas som intet är alltför vagt, och med samma lösa metoder kan man få ett ord att betyda i princip vad som helst. Att använda lexikon på det godtyckliga sättet är inte att söka sanningen i originalspråket, utan att tvinga in en förbestämd idé i texten.

Bibeln handlar om det andliga, men Gud verkar i den verkliga historien. Det är ett misstag att tro att eftersom Gud är ande, så måste hans profetior vara allegorier om inre själstillstånd eller dissociation. Hela Gamla testamentet visar att Gud sänder domar, upprättar riken och låter verkliga arméer drabba samman för att visa sin suveränitet i tid och rum. Att reducera historiska uppfyllelser till personliga trauman eller demoner i en offer- och förövarpsykologi är att förflytta profetian från den yttre verkligheten till en subjektiv fantasivärld.

Profetiorna i Daniel är bevisligen historiska och bokstavliga. Daniels bok kapitel 11 är så detaljerad gällande striderna mellan Ptolemaiska riket och Seleukiderriket att skeptiker genom historien har påstått att den måste ha skrivits i efterhand. När historiker kan peka på exakta kungar, giftermål, fälttåg och fördrag som uppfyllde just dessa verser, faller teorin om att det i stället skulle handla om rituella övergrepp eller inre demoner platt till marken. Gud förutsade exakta historiska skeenden för att vi skulle veta att han styr historiens gång.

Bibeln förklarar ondska klart utan att vi behöver tillgripa ockulta tolkningsmetoder. Skriften döljer inte vad ondska är, men den beskriver det genom synd, uppror mot Gud och mänskligt mörker, inte genom invecklade teorier om dissociation och dolda baser i själen. Att kalla en sådan tolkning intressant är att bortse från det faktum att den drar bort uppmärksamheten från Guds uppenbarade ord och in i spekulativa teorier som saknar stöd i den heliga, kristna Skriften.