8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Man vill alltså få olaga frihetsberövande prövat..
Jag har suttit på tillräckligt många rättegångar via mitt arbete för att veta att säger 6 personer samma sak så blir det en fällande dom i vilket mål som helst...i ett sexualbrottsmål så krävs ingen teknisk bevisning och det räcker med ett hörsägens vittne för en fällande dom..
Anmälan mot Victoria avskrevs nästan omgående trots denna mycket tunga läkares orosanmälan,cth pågår fortfarande en utredning mot... dra era egna slutsatser vilka anmälningar som har haft störst tyngd i polisens ögon

När argumenten börjar ta slut, kommer dimridåerna. Vi har sett dem alla i den här tråden.

"Vi kan inte veta." "Vi har inte journalerna." "Det kan mycket väl vara så att..." "Det är bara en dokumentationsbrist." "Rapporten är ett arbetsdokument." "Medierna vinklar." "Det där har AI:n hittat på." Och när inget annat hjälper: rotbranden, elden som ingen kan se men som ändå brinner.

Lägg märke till när de används. "Vi kan inte veta" kommer alltid fram när något pekar mot vården eller socialtjänsten. Men när det handlar om att försvara dem, vet systemriddarna plötsligt väldigt mycket. Då är de "tämligen säkra" på att alternativen övervägdes, trots att det inte finns dokumenterat. Då "talar allt för" att mamman var problemet. Då är det "uppenbart" att pappan inte var ett alternativ. Osäkerheten gäller bara åt ett håll.

Och "vi har inte journalerna" är sant för dig och mig. Men det finns de som har läst dem. Ekot och Kaliber gick igenom sjukvårdsjournalerna och såg att uppgifter i orosanmälningarna inte stämde. Socialtjänstens egna socialsekreterare hade tillgång till hela akten när de skrev Lex Sarah-rapporten. Domstolarna hörde Elsas läkare under ed, och han medgav att uppgiften om droppet var fel. Att vi själva inte har sett journalerna är inget skäl att bortse från det de som har sett dem har skrivit.

Dimridån har ett syfte. Den gör det möjligt att aldrig behöva ta ställning. Om ingenting kan vetas, kan ingenting heller vara fel. Då står socialtjänstens första bedömning kvar, inte för att den har prövats, utan för att ingen får pröva den.

Men det vi vet räcker. Pappan utreddes aldrig. Det fanns ingen återföreningsplan. Umgänget behölls oförändrat när Elsa redan mådde bra. Vården lämnade felaktiga uppgifter. Nämndens 1:e vice ordförande försökte påverka handläggarna bakom stängda dörrar. Och en granskning som kommunen själv beställt diariefördes aldrig. Inget av det är oklart. Det står i handlingarna.

Dimma skingras alltid till slut. Det enda den gör är att fördröja det som alla redan kan se.

Nio specialistläkare hävdar att Victoria är orsaken till att samarbetet mellan henne och sjukhusen inte fungerande.
Tänk hur många decenniers erfarenheter av att samarbeta med sjuka barn och deras föräldrar dessa läkare har sammanlagt. Eftersom de mycket bestämt hävdar att mamman i det här fallet beter sig mycket avvikande och destruktivt i sitt förhållningssätt till sjukdomen, och agerar mer än bristfälligt i samarbetet med sitt barns vårdgivare... Ja då bör man väl ändå ta deras ord på stort allvar. De är inga partiska lekmän, utan högt utbildade och väl erfarna experter på just sjuka barns vård.

Läkarna gjorde både en falsk MbP anklagelse och spred falska uppgifter samt att de har bevisats begår felbehandling av Elsa i flera år.

Detta har vi diskuterat innan. Vad tar du upp det igen när det redan är avdankat?

Antalet läkare säger mindre än du tror, av tre skäl.

Det första är att de inte gjorde nio självständiga bedömningar. De stod bakom anmälningar, men enligt Ensolution, som läste alla anmälningar från pärm till pärm, var oron olika stark hos olika personer. En av anmälarna träffade Elsa var tredje vecka och hade aldrig upplevt att mamman brustit i omsorgen. Den överläkare som ledde anmälan bedömde enligt Lex Sarah-rapporten att det inte rörde sig om medveten vanvård, utan om en nära relation där symtom övertolkades. Det är långt från den bild av "mycket avvikande och destruktivt" beteende som du beskriver.

Det andra är att det fanns lika erfarna läkare som såg det annorlunda. Lars Ekstav, Elsas egen läkare i åtta år, sa i förvaltningsrätten att han inte tror att Victoria rapporterat symtom som Elsa inte haft, och att han uppfattar att hon vill sin dotter väl. Arne Stenberg, barnkirurg och docent med 30 års erfarenhet, vittnade om att diagnosen byggde på objektiva fynd och att vårdåtgärderna följde riktlinjerna. Diagnosen bekräftades dessutom av en second opinion från London. Förvaltningsrätten noterade att läkarna inom vården hade olika uppfattningar.

Det tredje är att läkarna inte var neutrala. De var den ena parten i en konflikt om vården, med en mamma som hade kritiserat dem, bett om att få byta sjukhus och anmält vården till IVO. Det gör inte deras bedömning värdelös, men det gör att den måste vägas mot annat. Och Ekot har visat att två av läkarna i Elsas fall också är inblandade i flera andra fall där föräldrar anklagats för misshandel genom sjukvården, ett område där det vetenskapliga stödet enligt granskningen är svagt.

Så ja, läkarnas ord ska tas på allvar. Men på allvar betyder att väga dem, inte att räkna dem. Det var just det socialtjänsten inte gjorde.

Det där är redan avhandlat:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Om mötet haft betydelse för ärendet så har handläggarna begått tjänstefel genom att inte dokumentera vad som sades på mötet. Att komma med en Lex Sarah-rapport tre månader senare efter att media börjat rapportera om felaktigheter duger givetvis inte för att släta över det.

Nej det är bara du som refererar till dina egna fel.

Orosanmälningarna är samstämmiga och gäller både risk för överbehandling och att mamman är den huvudsakliga uttolkaren av symtom som vården sällan själva observerat samt att mamman och vården har samarbetsproblem och hon är drivande och påtryckande i att ingrepp utförs. Alltså precis det som sammantaget med annat ledde till LVU.

Det är just de inte är.

Anklagelserna var grundlösa och det har framkommit att sjukhusen felbehandlade Elsa. Inte att Victoria misskötte sig.

Mamman och pappa är ofarliga och Elsa är hemma!

Det var möjligt för Elsa att komma hem eftersom socialtjänsten till slut gjorde sitt jobb och faktiskt utredde föfäldrarna!

Socialtjänsten får inte använda LVU utan en fara och påtaglig risk!

Man måste utreda föräldraförmågan för att bedöma risknivån!

Annars ägnar man sig åt gissning!

Slut på meddelandet!

Det finns ingen påtaglig risk när man läser dokumentationen som soc gömde undan!

Håller med dig om det Totius.

Ett annat exempel. Från Göteborg SDN- Linnéstaden (- men för flera år sedan.)
- Informellt telefonsamtal mellan en domare och en socialsekreterare i ett barnärende. Givetvis blev domen så som den subjektiva och fuskande socialsekreteraren ville. Mot barnets och mammans vilja.