Christa Pike - skall avrättas (USA) för satanistmord begånget på 90-talet...

Åter igen, självklart är det läkare som "bestämmer" om det är under en psykos eller inte, sen är det upp till en jury att bedöma hur förmildrande det är från fall till fall.. Är inte allt detta väldigt självklart?

Tydligen inte om det finns två läkare med olika utlåtanden.

Jury och domare är åter igen de som slutgiltigt bestämmer i USA, men de kan ta i beaktning:
båda läkarnas utlåtanden
en eventuell rättspsykiatrisk undersökning
journaler från före och efter händelsen
vittnesuppgifter om personens beteende
vad personen själv berättat
hur personen agerade före, under och efter gärningen
eventuell drog- eller alkoholpåverkan
annan psykiatrisk utredning.
Och såklart, från fall till fall....

Ungefär som att säga "om man har gått på gatan utan en karl vid sin sida i Yemen så skall man såklart stenas".

Jag frågade inte om juryns åsikter, utan dina, eftersom de verkar ändra sig fall till fall.

Åter igen, självklart är det läkare som "bestämmer" om det är under en psykos eller inte, sen är det upp till en jury att bedöma hur förmildrande det är från fall till fall.. Är inte allt detta väldigt självklart?

Har egentligen aldrig förstått detta med att man kan bedöma om någon verkligen led av en psykos innan och särskilt under dådet man begått - särskilt inte om man inte grips i nära tid efter sitt brott, eller till och med på bar gärning? Vem kan säga att inte själva dådet i sig, utlöst psykosen i efterhand och att mördaren "bara" var allmänt galen när denne begick ex. sitt mord?

Jag skulle gissa att det är exakt sådant en läkare kan svara på?

Särskilt i USA så har aldrig varken åklagare eller försvaret några som helst problem att skaka fram läkare, psykiatriker och psykologer som antingen stödjer försvaret eller åklagarens yrkanden, så hur säkra dessa är kan man verkligen diskutera - är inte ofta det är en samsyn i rättssalarna när alla dessa sk. experterna kallas in...

De vet inte ens om hon " lever", hon kanske är hjärndöd och bara igång med hjälp av redpiratorn. Hon kan vara allt från hjärndöd eller handikappad grönsak till fullt medveten.

Man väntar mer spänning på svar. Det mest intressanta och det jag hoppas på är att hon lever och återfår medvetandet. Man vill höra hennes version om avrättningen, vad hon upplevde under den. Man vill också se om hon haft nått ndu eller nått och i så fall se hur det kommer påverka henne. Och så vill man se om hon får en nu avrättning eller slipper undan. Tråkigast vore om hon är hjärndöd.

Har egentligen aldrig förstått detta med att man kan bedöma om någon verkligen led av en psykos innan och särskilt under dådet man begått - särskilt inte om man inte grips i nära tid efter sitt brott, eller till och med på bar gärning? Vem kan säga att inte själva dådet i sig, utlöst psykosen i efterhand och att mördaren "bara" var allmänt galen när denne begick ex. sitt mord?

Du skriver att ”livstid förhindrar brott”. Det stämmer bara om du menar att personen förhindras från att begå nya brott ute i samhället. Ett fängelse gör inte en människa oförmögen att begå nya brott.

Det finns fortfarande andra intagna och kriminalvårdspersonal omkring personen. Amerikansk forskning på 145 personer dömda till life without parole visade exempelvis att 20,7 % hade registrerats för minst en våldsam disciplinöverträdelse under uppföljningstiden och 9 % för allvarlig misshandel.

Jag tänker inte påstå att livstidsdömda generellt är särskilt våldsamma, för större studier visar faktiskt att de inte är mer benägna till våldsamma regelbrott än andra långtidsfångar.

Men det är något helt annat än påståendet att ”livstid förhindrar brott”. Det förhindrar brott ute i det fria samhället. Det eliminerar inte möjligheten att begå brott mot de människor som måste leva och arbeta tillsammans med den dömde inne på anstalten.

Sedan återkommer du till att hämnd är en privat sak. Men jag har fortfarande inte argumenterat för att staten ska verkställa privatpersoners hämnd.

Du sätter likhetstecken mellan vedergällning som straffprincip och personlig hämnd, och det är just den likställningen jag inte accepterar.

Om straffets enda legitima funktion vore att förhindra framtida brott blir det dessutom svårt att förklara varför straff över huvud taget ska stå i proportion till den redan begångna gärningen.

Om två gärningsmän är lika farliga i framtiden, men den ena har begått en grov misshandel och den andra har kidnappat, våldtagit och mördat ett barn, varför ska den senare straffas hårdare? Samhällets behov av att förhindra framtida brott kan i teorin vara exakt detsamma.

Ändå anser vi att den begångna gärningens allvar har betydelse för vilket straff som är proportionerligt. Där finns redan en vedergällande komponent: man straffas inte enbart för vad staten tror att man annars kan göra i framtiden, utan också för vad man faktiskt har gjort.

Sedan kommer ditt exempel med England och stöld. Där tycker jag att du tar ett väldigt stort logiskt kliv.

Att jag anser att dödsstraff kan vara proportionerligt för vissa exceptionellt grova mord innebär inte att jag anser att dödsstraff är proportionerligt för stöld, misshandel eller vilket annat brott som helst. Det är själva poängen med proportionalitet.

Mitt resonemang är alltså inte:
"Om avrättning förhindrar återfall bör alla brottslingar avrättas."

Mitt resonemang är:
"För vissa extremt grova brott kan döden vara ett proportionerligt straff, förutsatt att staten uppfyller de rättssäkerhetskrav som ett sådant oåterkalleligt straff kräver."

Att avrätta en ficktjuv skulle därför strida direkt mot den princip jag argumenterar för, inte vara den "yttersta konsekvensen" av den.

Och min ursprungliga fråga återstår fortfarande. Jag frågade varför staten moraliskt måste garantera fortsatt liv åt exempelvis Jeremy Tremaine Williams.

Att svara "för att hämnd är privat" besvarar inte den frågan. Det förutsätter bara att dödsstraff är hämnd, vilket är just den premiss vi inte är överens om.