Citat:
Ursprungligen postat av
MrTomte
Jag förstår vad du menar och till viss del håller jag med dig men inte helt. Politiken verkar inom förtroendebranschen. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara men samtidigt förändras den. På samma sätt som Sverige. Kommer du ihåg när man kom överens med någon annan, spottade i näven, tog i hand och så var det klart? Så funkar det inte riktigt längre och jag tror det handlar om tid. Allt går så mycket snabbare idag och världen förändras i mycket högre hastighet idag än förr. Så även folks minnen. Vi sköljs över med så mycket information idag att vi blir mer glömska. Förr kunde man kapitalisera på uppbyggt förtroendekapital under längre tid och det var viktigare förr för det fanns inte så mycket annat. Förtroendekapitalet består idag av mer snabba klipp och skulle det bli fel så tar man bara en kort timeout så kan man köra igång sen igen.
Aida Hadžialić var gymnasie- och kunskapslyftsminister 2016. Körde rattfull, avgick men var tillbaka några år senare. Anders Ygeman var inrikesminister 2017. Att skicka känsligt material till främmande makt var tydligen inga större problem för Ygeman. I vart fall sket han i att agera så han fick avgå. Några års "semester" senare var han tillbaka i fin form. Blir det en rödgrön regering lär han få en tung ministerpost.
Vad jag menar är att hjulen spinner så snabbt nu för tiden att det här med förtroendekapital urholkats. Vad som hände igår har inte så stor betydelse idag. Folk har glömt. Vidare byggs "förtroendekapitalet" upp av lite andra saker idag än förr. Idag kan man få förtroende bara man bräker ur sig något dumt tillräckligt ofta och tillräckligt övertygande. Det klart mest lysande exemplet här är ju Donald Trump. Han spelar i sin egen liga men det finns liknande även här i Sverige.
Har det här med förtroendekapital helt kollapsat? Njae, inte helt men det är absolut inte samma sak som det var en gång i tiden. Vad detta kan få för konsekvenser för den här regeringsbildningen skulle vara intressant att forska i. En tes är att det som hände 2019-2021 har mindre betydelse idag än vad det hade haft förr i tiden. Men det är naturligtvis bara en gissning...
Jag förstår vad du menar också. Ygeman är verkligen teflonmannen som inget fastnar på. Hadžialić kanske inte är lika synlig i media nationellt, men är helt klart tillbaka på en tung maktposition. Minnet är kort, och att förlita sig på massornas glömska är en gammal metod som tyvärr har kommit tillbaka.
Egentligen hoppas jag att den utvecklingen snart får en motreaktion. Snuttifiering, kortlivade trender och utspel som riktar sig till väljarnas känslor utan fokus på en bättre framtid för landet är en återvändsgränd för politiken.
Samtidigt reagerar finansmarknaderna på sekunder, och fokus är på kortsiktiga vinster i kvartalsrapporter.
Det är svårt att se hur vårt västerländska samhällsbygge kan fortsätta om inte förutsättningarna ändras.