Ni med många styvföräldrar, har det påverkat er?

Kvinnor som väljer dåliga män gång på gång har alltid funnits.
Min syster har 1 barn och är nu inne på sin tredje kille på typ 7 år.

Men så är det med kvinnor, det är alltid mannen det är fel på.
För oss normala är det svårt att förstå hur dessa kvinnor tänker som absolut måste ha en kille trots att dom har ett barn att ta hand om i flesta hand.
De flesta barn vill inte ens ha en styvförälder utan måste bara acceptera det då dom inte kan bo nån annanstans

Nu har mina föräldrar förvisso alltid varit gifta så jag har inga styvföräldrar. Men jag undrar varför du tror att man måste bli utnyttjad och nedknarkad för att man har haft styvpappor? Det må finnas ett samband mellan avsaknad av fadersfigur och tragedier i livet, men det är fortfarande mycket sällan som det blir så, nästan alla blir normala.

Sen tycker jag också att det låter mycket osunt för hela familjen att ha en mamma som ska vara tillsammans med någon som hon inte vill, eller vara ensam (det som du förespråkar). Att mamman ska vara olycklig på det sättet lär drabba familjen värre än att hon byter pojkvänner ofta.

Jag tror inte att man ser på sin mammas pojkvän som en styvpappa förrän efter många många år tillsammans, man ser det nog mer som mammas pojkvän helt enkelt. Därför är det nog inte särskilt dramatiskt om han då en dag försvinner från den rollen.

Forskning visar dock tvärtom till alla sura feministers stora besvikelse och frustration (för att inte tala om frånskilda kärringar): barn med skilda föräldrar far mer illa än barn till kärnfamiljen. Oavsett om mamman är lycklig eller inte.

Forskning visar dock tvärtom till alla sura feministers stora besvikelse och frustration (för att inte tala om frånskilda kärringar): barn med skilda föräldrar far mer illa än barn till kärnfamiljen. Oavsett om mamman är lycklig eller inte.

Jag ifrågasätter inte att statistiken visar att barn med skilda föräldrar far mer illa. Så är det säkert.

Men menar du att forskningen som du pratar om har inkluderat "olycklighet hos mamman" i forskningen och kontrollerat för detta? Om inte, så säger du ju emot dig själv.

Huruvida mödrar i befintliga äktenskap är lyckliga eller ej är inte intressant eftersom det finns gott om forskning både från 1950 och i modern tid. Det handlar om förutsättningarna för barnen i ett hem med sin biologiska pappa eller en styvpappa (eller ingen alls). En alkoholiserad svårt våldsam farsa är såklart ingen hit och ger kanske samma effekt som en skilsmässa men för vanliga karlar som kvinnor har tröttnat på finns inga fördelar för barnen. Kvinnor behöver bita ihop (män med såklart).

Vad säger forskningen om att växa upp med föräldrar som har häftiga gräl, ständigt kallt krig eller båda?

Nej jag tror att alla i familjen, barnen med, blir olyckliga av att ha föräldrar som lever ihop utan att älska varandra. När folk måste göra saker som dom inte vill så blir resultatet inte bra.

Se ovan. Forskning visar att barn som växer upp utan sin biologiska pappa och/eller med styvfar etc far mer illa allmänt i livet. Barn till alkoholiserade våldsamma föräldrar har ingen rolig statistik heller men de flesta skilsmässor är inte för att mannen slår kvinnan blå och gul utan för att kvinnan allmänt tröttnar (säkert med all rätta män kan vara jättejobbiga att leva med). Barn mår bättre och får bättre framgång i alla aspekter i livet av att växa upp i en sammanhållen familj.

Du får tro vad du vill men forskningen på skilsmässobarn på lång sikt visar annat.