8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, jag förstår. Låt mig visa hur resonemanget är byggt, steg för steg.

Steg 1. Du kallar mammans påverkan för "den skadliga variabeln". Men om man ska isolera en variabel för att se om den har effekt, kan man inte i förväg ha bestämt att den är skadlig. Det är just det som ska undersökas. Du har lagt slutsatsen i utgångspunkten.

Steg 2. Du säger att pappan och de närstående står under mammans starka inflytande. Var kommer det ifrån? Pappan utreddes aldrig. Det antagandet prövades inte, utan användes som skäl för att inte pröva det. Där sluter sig cirkeln: pappan behövde inte utredas eftersom han var påverkad, och vi vet att han var påverkad eftersom han inte utreddes.

Steg 3. Principen om att isolera variabler betyder att man ändrar en sak i taget och håller allt annat konstant. I juni 2025 ändrades allt på en gång: hem, familj, syskon, skola, vardag, medicinsk behandling, och dessutom började sommaren. Det är motsatsen till att isolera en variabel. Efter det kan ingen veta vad som gjorde Elsa bättre.

Steg 4. Om man verkligen ville isolera variabeln "mamman", fanns det ett självklart sätt: låt Elsa bo hos pappan. Då tas mamman bort, medan pappa, syskon, skola och vardag finns kvar. Förbättras Elsa då, har man ett betydligt starkare stöd för att mamman var problemet. Det är vad din egen vetenskapliga princip kräver. Det gjordes inte. När Elsa till slut fick bo hos pappan, i början av 2026, fungerade det.

Och en sak till. Ett barn är inte ett försöksobjekt i ett experiment med nolläge och kontaminering. I forskning får man inte ens göra försök på barn utan samtycke och etisk prövning. Att använda vetenskapens språk för att motivera att ett barn stängs ute från hela sin familj gör inte resonemanget mer vetenskapligt. Det gör det bara kallare.

SLUTA MED AI NÄR DU INTE KLARAR ATT HANTERA DEN!

Att mamman är ”variabeln” som måste isoleras är hela grunden för saken som tråden handlar om.

Jodå. Totius ständiga cirkelbevis. Källa: "domskälen".

I Totius fantastiska värld är allt som är tryckt i text sant. Det är en praktisk värld att leva i. Man behöver aldrig fundera, bara läsa.

Men den har sina problem. Orosanmälan var också tryckt i text, och där stod det att Elsa fick sin näring via dropp. Det var fel, vilket Elsas egen läkare medgav i ett vittnesförhör. Var det sant så länge det stod på papper, och slutade vara sant när läkaren sa emot?

Lex Sarah-rapporten är också tryckt i text. Där står det att utredningen inte var allsidig, att pappan aldrig utreddes och att omprövningarna var formella men inte reella. Ensolution-granskningen är tryckt i text. Där står det att handläggningen inte var rättssäker, objektiv eller proportionerlig. Socialtjänstens eget övervägande från december är tryckt i text. Där står det att Elsa inte haft dropp sedan september.

Så om allt som är tryckt i text är sant, måste Totius rimligen acceptera allt det också. Men där verkar regeln plötsligt inte gälla. Där blir texten bristfällig, ett arbetsdokument, eller något som AI har hittat på.

Thomas Quick dömdes för åtta mord. Det stod i domskälen. I Totius värld är han fortfarande skyldig.

I den verkliga världen är en dom en bedömning av det underlag som fanns vid ett visst tillfälle. När underlaget visar sig vara fel, faller slutsatsen. Det är inte ett angrepp på rättsstaten. Det är så rättsstaten fungerar.

Kurt analyserar din argumentation korrekt.

Du är helt ute å cyklar i nattmössan här.

Det har inte motiverats eller utretts att Victoria var skadlig och att ingen annan placering inte var aktuell. Det har gjorts kategoriskt fel. Man kan inte bara plocka ut barn från deras hem och familj utan goda skäl. Nej Totius, att läkare påstår något utan skallig grund duger inte. Det är tydligt att vården inkom med falska uppgifter.

Domen är rätt för domstolen sa att de gjorde rätt.

Det är så det fungerar.

Ja, precis. Att mamman var variabeln som måste isoleras är hela grunden. Det är just därför den grunden måste hålla. Och det är just den som aldrig prövades.

En grund som man utgår från men aldrig testar är inte en grund. Det är ett antagande. Och om man vill pröva det antagandet vetenskapligt, som du själv föreslog, isolerar man mamman och håller allt annat konstant. Det hade betytt att låta Elsa bo hos pappan. När det till slut gjordes, fungerade det.

Domstolen faktagranskar i praktiken inte socialtjänstens uppgifter. Det är problemet, och det är den rättsosäkerhet som är inbyggd i LVU-processen.

Tänk dig att brottmålsprocessen fungerade på samma sätt.

Polisen håller förhör med vittnen, men skriver inte ner vad de säger. I stället gör polisen en sammanfattning med egna ord, låter vittnet skriva under och lämnar bara sammanfattningen till domstolen. Försvaret får aldrig höra vad vittnet faktiskt sa.

Åklagaren väljer själv vilka förhör som kommer med i utredningen. Ett förhör som talar för den misstänkte hinner inte in före tidsfristen, och står därför bara som "ej inkommit" i bilageförteckningen.

En person som aldrig träffat den misstänkte, aldrig undersökt brottsplatsen och inte har någon bevisning, lämnar en hypotes om vad den misstänkte skulle kunna ha gjort. Hypotesen förs vidare i utredningen som ett faktum.

Den misstänktes närmaste, som kunde ha gett en annan bild, hörs aldrig. Den som försvarar den misstänkte, behandlas som medskyldig.

Och när den misstänkte blir frikänd på huvudpunkten, byter åklagaren rubrik på brottet och fortsätter.

Ingen skulle kalla det rättssäkert. Ändå är det så LVU-processen i Elsa-fallet ser ut, enligt socialtjänstens egna socialsekreterare och kommunens externa granskare.

Bedömning

Vår bedömning är att uppgiften om behovet av en "helt opåverkad miljö" fick en avgörande betydelse utan att dokumentationen tydligt visar hur detta prövades mot andra medicinska uppgifter eller mot mindre ingripande alternativ. Uppgiften kan ha varit välgrundad, men dess omfattning och praktiska innebörd behövde konkretiseras: vilken kontakt innebar risk, på vilket sätt och under hur lång tid? När hypotesen formuleras så att varje kontakt innebär påverkan, går den inte längre att pröva. För att en hypotes ska kunna prövas måste det finnas något som skulle kunna motsäga den. Här finns inget sådant. Säger barnet att mamman tagit väl hand om henne, kan det förklaras med lojalitet eller påverkan. Säger en läkare att mamman velat väl, kan det förklaras med att också läkaren blivit påverkad. Erbjuder sig föräldrarna att iakttas dygnet runt, kan det förklaras med att påverkan sker ändå. Allt som talar emot hypotesen kan alltså läsas som att den stämmer. Kvar blir bara det som bekräftar. Det behöver inte bero på att någon vill se ett visst resultat. Det ligger i hur hypotesen är byggd dvs den kan inte motsägas och därför blir den heller aldrig prövad. En hypotes som inte går att motbevisa blir en tveksam grund för de mest ingripande beslut socialtjänsten kan fatta.

Vår bedömning är att ett antagande från det behandlande sjukvårdsteamets referentsamtal användes som en fastställd sanning och låg till grund för placeringen utan att prövas självständigt eller vägas mot övriga uppgifter i ärendet, exempelvis den barnkirurg i samma team som gjorde en annan bedömning.

Antagandet får också en konsekvens för hur vården kan upphöra. I kombination med att varje kontakt antas innebära påverkan, att mammans inflytande antas nå alla i barnets närhet, och att pappan inte ansågs lämplig eftersom han inte höll med, återstår i praktiken två vägar för LVU att upphöra: att pappan tar avstånd från mamman, eller att mamman medger det hon anklagas för. Vården kunde därmed inte upphöra genom ny info/kunskap/utveckling, utan bara genom att någon bekräftade myndighetens bild vilket inte torde vara syftet med LVU-vården för A.

https://www.instagram.com/elsas_ratt/p/DbK1ZZ7DWV3/?img_index=12

Från lex Sarah själv.

Det är inte så det ska gå till. Victoria var inte någon variabel. Det var en rent rättsvidrig utredning vinklad i allt för att skuldbelägga Victoria och hålla Elsa i LVU.

Det är inte rätt att göra så. Det är kidnappning. Våra myndigheter ska inte demonisera föräldrar. De ska se till för barnets bästa och man gör inte det genom att ljuga. Det blir fel och barn dräps över det.

Det är så du gör med artiklarna i media, ”Elsas Rätt” och föräldrarnas JO-anmälan. Ensolution-rapporten och Lex Sarah-rapporten har du dock gjort ett undantag med – för dessa har du bara hittat på vad du vill att det ska stå i dem och hänvisar sen kort och gott till ”HELA TEXTEN” som svar på allt. Du är bra skruvad, Kurre.

Det tråkiga är att det finns godtrogna människor som tror dig. Sådana som du är mycket farligare för samhället än det ”system” som du vevar mot.

Hittat på, säger du. Låt mig då citera ordagrant, så slipper du lita på mig.

Ensolution, avsnitt 8, Samlad bedömning: "Helhetsbedömningen är att socialtjänsten inte har upprätthållit en rättssäker, objektiv och proportionerlig handläggning." Bland de mest framträdande bristerna listas "ingen återföreningsplan".

Lex Sarah-rapporten, om pappan: "Pappan utreddes inte alls."

Samma rapport, om omprövningarna: "Vår bedömning är att omprövningarna genomfördes formellt men inte reellt."

Samma rapport, om mötet med 1:e vice ordföranden: "Vår bedömning är att prövningen inte gjordes förutsättningslöst."

Det är inte jag som har hittat på det. Det står där, med fetstil och rubriker. Om du tycker att jag har citerat fel, visa vilken mening som inte finns.

Men jag förstår problemet. I din värld är allt som står i en dom sant, eftersom det står i en dom. Allt som står i en granskning som kritiserar socialtjänsten är påhittat, eftersom det kritiserar socialtjänsten. Och den som läser båda och märker skillnaden är skruvad. Det är ett väldigt effektivt sätt att aldrig behöva ändra uppfattning.

Och om vem som är farlig för samhället: jag har läst offentliga handlingar och citerat dem. Systemet jag kritiserar hämtade ett barn med polis och höll henne borta från hela sin familj i sju månader, utan återföreningsplan. Om du på allvar menar att det första är farligare än det andra, så säger det mer om ditt sätt att resonera än om mitt.

”Aldrig prövades”? Åtgärderna genomfördes ju med ett fantastiskt bra resultat.

Att något går bra efteråt betyder inte att antagandet bakom det prövades. Det är just det som är cirkeln: åtgärden visade sig fungera, alltså var antagandet rätt, alltså behövde det inte prövas.

Socialtjänstens egna socialsekreterare skriver det rakt ut i Lex Sarah-rapporten: "Att ett tillstånd förbättras efter en åtgärd visar inte i sig att åtgärden var nödvändig."

För att veta om just isoleringen från hela familjen var nödvändig, hade man behövt jämföra med något. Till exempel att Elsa bodde hos pappan, utan mamman. Det prövades inte. När det till slut gjordes, fungerade det också. Då vet vi alltså att samma goda resultat gick att nå utan att Elsa stängdes ute från sin pappa, sina syskon och sitt nätverk.

Om en patient blir frisk efter att ha fått tre olika mediciner samtidigt, bevisar det inte att alla tre behövdes. Det bevisar bara att patienten blev frisk.