Centerledd regering, ett regeringsalternativ som kan funka?

Nej, det kan man tycka men sånt folk går inte att lita på. Vilket är varför ingen litar på politiker.
Så brukar det bli. I den här tråden var tanken att främst vrida och vända på alternativet där i så fall C får backa lite på sin linje mot V.
V har det. SD har sagt 'regering eller opposition'. Osäker på hur tydliga M/S varit men det är väl närmast underförstått med dem. Blockpolitik, kulkturkrigiska och andra röda linjer och annat i den vägen är verklighet i Sverige, vad man än kan tycka om det.
MP har regering som krav men jag tror inte de varit lika tydliga som V och de är antagligen mer mergörliga men man vet aldrig med dem. C har inte framfört något sånt, tror jag, men de har ju sina röda linjer istället. L och KD är rent teoretiskt mer "i spel" men särskilt L aktar sig nog noga för att svika sina moderata stödröstare.
Tror heller inte de backar. Kanske kanske kan S backa i scenariet jag skissade i TS men det är ju ingen lågoddsare och kräver nog att man internt är livrädda för ett extraval.
SD har historiskt varit rätt pragmatiska. I valet 2014 lovade Åkesson att stödja vilken som helst regering och vilken som helst sakpolitik i övrigt om någon stoppade asylinvandringen. Inga krav på plats i regeringen, inga röda linjer. 2022 accepterade de att stå utanför regeringen i utbyte mot sakpolitik. Skulle tro att de kan tänka sig att göra det igen. Möjligen gnisslandes tänder.
Tror heller inte C räds ett nyval som saker står just nu. Deras kärnväljare har röstat på dem för att de ville ha de röda linjerna, det är ju hela poängen med att rösta på C för någon som sakpolitiskt i övrigt står till höger.

Jo, det vore ju fint men just den lösningen kommenterade ETR härom veckan. Hon förtydligade att C inte kommer att ha något att göra med en regering som är ens passivt beroende på SD.

Så det hela kokar ned till att endera släpper C någon av sina linjer eller så gör V det. Eller så framstår extraval som det troligaste alternativet.
Jag vet inte men tror det vore självmord för C att släppa linjen mot SD. Deras väljare har röstat på dem just för att de håller med om att den linjen är viktig. Hur riksdagsgruppen eller medlemmarna i övrigt skulle reagera vet jag heller inte säkert men hur det sett ut inom L när de tagit steg mot SD-normalisering är nog en fingervisning och det har ju inte precis varit en smidig process.

Följaktligen är det troligaste - om det är C som viker sig - någon sorts uppmjukning mot V. Kanske en C-ledd regering där V får ingå... :-)

Birgitta Olsson har ju varit tydlig med att hon kommer bli vilde om den röda linjen mot SD bryts. Troligtvis flera som kommer följa om så skulle ske.

Jo, jag tror att det skulle bli mycket stökigt - för att uttrycka saken milt - om C-ledningen försökte mildra den röda linjen mot SD. Om inte annat har den linjen varit partiets profilfråga i snart ett årtionde och man kan anta att många företrädare, medlemmar och centerväljare är ärligt övertygade om att denna linje är viktig. Vad man än i övrigt kan tycka om det hela så tycker de som de gör.

Någon slags tilltro lär väljarna ha. Annars skulle dom inte kunna välja parti när dom röstar.

För M+S är det nog under deras värdighet att ens nämna det. Alla skall förutsättas förstå det.

Men SD har kravet ministrar eller NEJ. Åkesson håller fast vid det. Medans hans kumpaner sladdrar om att dom kanske kan backa på det. (Vilket har lett till lite extra reklam i media med spekulationer om att Åkesson håller på kuppas bort).


Ja, då är det bara C+KD+L som är mer flexibla och kan stödja en regeringen de inte har minister-platser i.


Lite småkul. Jag vill (naturligtvis) få bort all asylinvandring. Men jag ser ju att SD-proponenterna mer eller mindre hatar mig.


Nja, den som vill se mer liberal politik röstar väl där. M har ju visat att dom inte är intresserade av det längre. Dom kan tom stötta V i vänsterpolitik.


Vid extra-val så är inte problemet borta. Alla partier lär väl ha kvar sina röda linjer.

Det enda som händer är nog att väljarna blir arga över att politikerna är så hopplösa.


Det finns väl en vantolkning av C's röda linjer.
Jag kommer ihåg en intervju med Lööf för flera år sedan där hon tillfrågades om en kommentar till att SD röstade på C-förslag. Och då har det gått långt i stolleriet.
Hon svarade naturligtvis att SD var ju fria att rösta som dom vill.

Nåja, jag har ingen aning om hur den skall tolkas utan tänker att så länge det inte finns ett avtal så lutar man sig inte mot SD. Vilket jag ser som en rimlig tolkning.


Fast det du beskriver är ingen uppmjukning. Utan att det stryks helt. Det får väl ända ses som uteslutat. Liksom att C har ministrar i en SD-regering. Det är väl på samma nivå.

Jag ser för min del att C och V inte kan enas om ett program för en Regering. (Samma med vänsterpartiet SD). C skulle kunna släppa på sina röda linjer och vi har samma situation. V+SD går inte med på C's högerpolitik. Och att sitta i en Regering och driva vänsterpolitik tror jag inte att C är villiga till.

Tror rätt många förlikat sig med att politiker är ungefär som fastighetsmäklare eller någon annan kategori man inte litar på men ibland måste ha att göra med och välja mellan. Politiker som faktiskt står fast vid något i ur och skur är ju så sällsynta att de blir kända nästan bara för det. Typ Ron Paul.
Samtidigt vet väl de flesta C-väljare att som de olika linjerna och blockpusslen ser ut så är en röst i praktiken en röst på en vänsterregering och i det här valet så kampanjade ETR med Maggan och hade S som sin uttalade mest sannolika samarbetspartner. Om någon röstar på C med de förutsättningarna får det nog antas att den röda linjen mot SD sätts före sakpolitiken för den väljaren.

C uteslöt för övrigt dessutom Kristersson som statsminister och menade att han diskvalificerat sig så han fick en egen personlig liten röd linje. Fast jag tror att det var för att Kristersson hade accepterat SD-ministrar i en framtida regering så det var väl en del i den större röda linjen mot SD. Kanske kan de acceptera Kristersson om han går tillbaka till sig själv 2016 och tidigare.
Nej, det är rätt stor risk att ett extraval inte löser regeringsfrågan om nu ett sånt inte resulterar i endera en klar Tidö-majoritet eller majoritet för antingen CSMP eller SMPV. Och det kan man nog inte hoppas på och absolut inte utgå ifrån. Det politiska läget är helt enkelt rätt bökigt just nu.
C har uttryckt sig lite olika över tid när man söker. Nej till regeringar som:

1. Har "aktivt stöd" - vilket väl är något i stil med Tidöavtalet eller att man förhandlar sakpolitiskt i olika frågor i utbyte mot stöd för regeringen som sådan.

2. [C kommer inte] "medverka till en regering där Sverigedemokraterna har ett avgörande inflytande" - En rimlig tolkning är samma som 1? Var i juni 2026 och kombinerades med att Kristersson var diskad.

3. 2018 röstade de nej till Kristersson eftersom han skulle bli "beroende av stöd från Sverigedemokraterna".

Vi ligger rätt djupt i den språkliga kremlinologin nu... :-)

Om SD kan förmås att stödja en Kristerssonregering utan att en sån regering pratar sakpolitik i utbyte så kan C tänka sig att också stödja en Kristerssonregering, blir min tolkning. Och jag tror att det är en tolkning som delas av många av C:s medlemmar och väljare.

Tvivlar på att SD skulle vara särskilt pigga på den lösningen, som ju för dem innebär att klockan ställs tillbaka till 2016.
Jo, det har du väl rätt i. Men _om_ det nu blir C som viker/sviker så tror jag det blir lättre för dem att ge efter för V än för SD.

Hur någon sakpolitisk syntes mellan V och C skulle kunna se ut är jag heller inte klar över. Just nu är de dock inte ens på steget att vara överens om att ens ha en form för samarbete där de kan ha någon sorts sakpolitik ihop.
De är ju beredda att samarbeta med S. En S-regering kommer att driva vänsterpolitik. Inte minst för att oavsett vem som sitter i regeringen i övrigt så måste en S-regering har stöd av MP och V och får de inte poster så vill de nog ha sakpolitik till vänster.

Det kvittar nog vem som är statsminister. Alla på vänsterkanten är opportunister som egentligen skiter i Sveriges framtid. De vill bara ha makten och allt som kommer därefter.

Vill C vara säker på att Sverige inte går en mörk framtid till mötes, då går man över till högern och börjar diskutera. Hoppas tanten förstår detta förr eller senare!

1. Oppositionspartierna gick till val som enskilda partier och vid frågan från media om HUR de ska bilda ett styre vägrade de att svara. Grundskälet är att de bara är ense Om EN sak och det är SD och att vara emot allt SD är för.

2. NU föreslår således Tant Ringmask att de ska ha ett pow-wow i sann managementkonsultanda om var de står och var de skiljer sig åt i sakpolitik. Nackdelen med detta är att detta bara flyttar problemet från VAD problemet är till vad vi SKA göra åt problemet.

3. Även om S, V, MP och C då kommer överens om:
- vara överens om fakta
- vara överens om problembeskrivningen
- vara överens om vilka problem Sverige har

…men ändå vara fundamentalt oense om vad som bör göras.

4. Vidare är valet av vem som analyserar "problemen" åt dem, d.v.s. vilka "experter" de lutar sig mot också färgade av sin bakgrund. Vem väljer experterna? Det finns ingen helt neutral "Sveriges lägesbild".

5. En konsult kan hjälpa människor att strukturera en konflikt. Konsulten kan däremot inte genom en PowerPoint avskaffa konflikten.

I en regeringsbildning är det egentligen förhandling om makt, ministerposter, budget, sakpolitik och politiska röda linjer som måste lösas. Ett seminarium riskerar att bli en omväg när tiden för sonderingsuppdraget är begränsad.

Tant Ringmasks managementkonsultförslag riskerar bara att dra ut på tiden att diskutera lägesbilden utan att lösa den egentliga maktkonstellationen och regeringsbildningen. Där svarade Tant Ringmask bara att det är Magdas problem. Tant Ringmask hoppas att fler powerpoints och föredrag ska lösa deras problem.

Kan bara hålla med dig i allt du skriver ovan. Läget är väldigt knepigt.

Ett grundproblem är väl att C är litet som en hund som tror att den är en katt. I sin Lööfska iver att ta avstånd från SD verkar de ha trott att de skulle trivas bättre ihop med de rödgröna. Men igår var ju ETR väldigt tydlig med att det är Vs politik i frågor som rör bl a företagande och skatter som gör det omöjligt att sambarbeta med dem. Alltså: varför i hela friden talade de fyra rödgröna inte ihop sig någorlunda inför valet?

Centern måste välja sida, det ena eller det andra. Centern kan inte tvinga V att inte vilja ha ministerposter och egentligen inte heller SD om de väljer högersidan.

C måste bestämma sig för vilket lag man tillhör. Om det inte går att få ihop en mittenregering så måste de bestämma sida. Allt hänger på C. De ville ha Magda som statsminister och då ingår V på den sidan. Birgitta Ohlsson har också sagt att hon blir vilde ifall C hoppas över till högersidan

Men jag gissar faktiskt att C kommer hoppa över till högersidan. Jag antar att det finns personer med kopplingar till privata vårdgivare hos C - och det går nog inte att förena med V

Det cyniska svaret är att de antagligen visste att kombinationen av röda linjer hit och dit samt de sakpolitiska avgrunderna skulle göra alla försök att prata ihop sig omöjliga och bara få deras regeringsunderlag att framstå som kaos om de gjorde sådana försök. Hade de ens "vunnit" valet om de varit mer ärliga?

De kan dessutom till och med ha trott på att allt skulle lösa sig om deras "block" bara vann. Såg en podd med Suhonen och Strandhäll från strax efter valet och de var själaglada och regeringsbildningsbekymmer avfärdades med skratt och en snabb kommentar om att röda linjer blir rosa efter valet.

Skall man säga något till alla inblandades försvar är det väl att fram till någon månad innan valet såg det ut som om det skulle bli en förkrossande seger och till och med alternativ som CSMP och SMPV såg, om inte troliga, så fullt möjliga ut. Lättare att ignorera regeringsbildningsproblemen då.

Tror S hellre tar extraval.

Och bräker i kör, " 12 SD ministrar i regeringen..."

Sedan är tant tand ful som stryk och har personlighet som ett fikon. Plus svårt föra fram en vettig politik.

Det olustiga är att du kan ha rätt i dina antaganden.

I min värld förbereder man sig minutiöst inför alla troliga scenarier om man står inför en viktig fråga. Åtminstone S borde ha agerat på det sättet, bakom kulisserna. Monetära resurser saknas inte.

Kan förklaringen vara, att det är Suhonen- och Strandhäll-nivå rakt igenom? Och att Magdalena Anderssons ständiga smågrälande och skyllande på andra är äkta, och inte ett planerat spel?

Det vore riktigt illa för Sverige. I jämförelse framstår Tidös kanske litet tröga framfart som ett under av planering och samordning. Oavsett vilken politisk uppfattning man har så kan man inte säga annat än att de lyckades ratta skutan hela mandatperioden utan större bråk, pajkastning och beskyllningar.